Mongoliet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Mongoliet (olika betydelser).

Koordinater: 46°N 103°Ö / 46°N 103°Ö / 46; 103

Монгол улс
Mongol uls
Monggol ulus.svg
Mongγol ulus
Flagga Statsvapen
ValspråkInget
Nationalsång: Bügd Najramdach Mongol
Huvudstad
(och största stad)
Ulan Bator
Officiellt språk Mongoliska
Statsskick Republik
 -  president Tsachiagijn Elbegdordzj
 -  premiärminister Süchbaataryn Batbold
Självständighet från Kina 
 -  Erkänd 11 juli 1921 
Area
 -  Totalt 1 565 000 km² (18:e)
 -  Vatten (%) 0,6%
Befolkning
 -   års uppskattning 2 832 224 (134:e)
 -  Befolkningstäthet 1,8/km² (195:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $1 188 milj (150:e)
Valuta Tögrög (MNT)
Tidszon UTC+7, +8
Topografi
 -  Högsta punkt Najramadlin Orgil, 4 374 m ö.h.
 -  Största sjö Uvs Nuur, 3 350 km²
 -  Längsta flod Selenga, 992 km
Nationaldag 11 juli
Nationalitetsmärke MGL
Landskod MN, MNG
Landsnummer 976

Mongoliet (mongoliska: Монгол улс) är en stat belägen i det inre av Asien, mellan Ryssland i norr och Kina i söder. Landet är indelat i 21 provinser (ajmag) samt stadsområdet runt huvudstaden Ulan Bator. Mongoliet har också varit känt som ”Yttre Mongoliet” för att skilja det från Inre Mongoliet som är ett autonomt område i Kina.

Landet har milsvida öknar och stäpper, ett klimat med stora temperaturskillnader och en glest utspridd befolkning som fortfarande till viss del består av nomadiska boskapsherdar. På 1200-talet enade Djingis khan (1162–1227) de mongoliska folkstammarna och grundade världshistoriens största rike, som sträckte sig från Östeuropa till Stilla havet och i söder ned till den norra delen av den indiska subkontinenten. Det mongoliska riket föll samman 1368, då Mongoliet kom under kinesiskt herravälde. Efter revolutionen och inbördeskriget i Ryssland (1918–1922) fördrevs kineserna från landet, och 1924 utropades Mongoliet till en folkrepublik efter sovjetiskt mönster. 1961 blev landet medlem av Förenta nationerna. I dag, efter drygt 70 års kommunistiskt styre i skuggan av Sovjetunionen, försöker landet etablera en demokratisk regeringsform.

Geografiskt sett kan Mongoliet indelas i två huvudregioner. Den nordvästra delen domineras av Mongoliska Altaj (Mongol Altajn Nuruu), Changaj (Changajn Nuruu) och Gobi Altaj (Govi Altajn Nuruu). Här växlar landskapet mellan höga bergskedjor (som reser sig över 4 000 meter över havet) och vidsträckta så kallade intermontana bäckenområden med talrika saltsjöar. Stora grässtäpper används till betesmarker åt väldiga hjordar av nötkreatur och får, och här odlas även vete. I Altajs högländer i nordväst är bergssluttningarna täckta av barrskogar. Den andra huvudregionen omfattar landets södra delar. Den består av vågig halvöken och stäpp, som genomkorsas av sänkor med saltsjöar och saltträsk; i söder omfattar regionen även stora delar av den steniga Gobiöknen.

Även om fler invånare numera bor i städer eller tätorter än på landsbygden kan man ännu träffa på många nomader. Kreatursuppfödning (getter, får, jakar, kameler och hästar) är fortfarande stommen i det traditionella näringslivet. Det är också orsaken till att Mongoliet har flest antal kreatur per invånare i världen. Boskapsskötseln står för mer än två tredjedelar av landets totala produktion. Under den socialistiska perioden vidareutvecklades textil- och livsmedelsindustrin, och i samarbete med Sovjetunionen och Comecon/SEV (”Rådet för ömsesidigt ekonomiskt bistånd”) satsade man på exploateringen av mineraltillgångar som koppar, molybden och kol. Mongoliet är dessutom världens största leverantör av flusspat.

Numera har man stiftat nya lagar som ska reglera mineralutvinning, turism och ekonomisk planering. Mongoliet är fortfarande beroende av finansiellt bistånd från utlandet, eftersom bortfallet av det tidigare stödet från Sovjetunionen är mycket kännbart. Hittills har man dock inte lyckats hitta några finansiärer för att kunna påbörja utvinningen av de stora olje- och naturgasreserverna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mongoliets historia

Mongoliet befolkades av homo erectus för cirka 850 000 år sedan.[1] Moderna människor kom till området först för ca 40 000 år sedan under senpaleolitikum. Bofasta invånare kan ha föregått nomadkulturen men den senare kom att bli dominerande i området.

I början av 1200-talet erövrade mongolerna under Djingis khan och hans efterföljare stora delar av Centralasien, Persien och Kina. Mongolväldet var under sin blomstringstid historiens största imperium efter det brittiska imperiet. Det var dock relativt kortlivat som stormakt och splittrades snabbt. I den officiella kinesiska historieskrivningen beskrivs det mongoliska väldet som att en kinesisk minoritet grep makten i Kina, och sedan utvidgade det kinesiska väldet. Perioden uppfattas därför i Kina som en kinesisk storhetstid, då Kina sträckte sig från Asien till Europa, snarare än som en tid av kinesisk politisk underkastelse under mongolerna.

Mongoliet blev kinesiskt på 1600-talet men återfick sin självständighet i samband med den kinesiska revolutionen år 1911. Kineserna gick återigen in i landet år 1919, men de drevs ut av tsartrogna ryska styrkor 1921. Dessa drevs i sin tur ut av mongoliska kommunister understödda av den sovjetiska Röda armén samma år och Mongoliska folkrepubliken utropades år 1924. Vänskapsavtal mellan Mongoliet och Sovjetunionen underskrevs år 1936 och de redan existerade nära banden formaliserades. Under lång tid hade Sovjetunionen ett avgörande inflytande över landet och Mongoliet följde Sovjet i splittringen mellan den ryska och den kinesiska kommunismen runt år 1960. Då kalla kriget började nå sitt slut upprättades dock diplomatiska förbindelser först med Kina 1986 och 1987 även med USA.

Under 1990-talet ledde diplomatiska förhandlingar mellan Folkrepubliken Kina och Ryssland till en överenskommelse om att Ryssland skulle dra tillbaka samtliga av sina trupper ur Mongoliet.

I samband med större öppenhet i Sovjetunionen under slutet av 1980-talet och efter omfattande demonstrationer av den mongoliska oppositionen i slutet av 1989 gick Mongoliets kommunistparti år 1990 med på att tillåta konkurrerande partier, och 1992 infördes en demokratisk grundlag. I valen samma år vann kommunistpartiet (nu med namnet Mongoliska folkets revolutionära parti, MFRP) en jordskredsseger. Oppositionen, Demokratiska partiet, vann parlamentsvalet 1996, men efter fyra år av korruption, instabilitet och missväxt (en svår torka sommaren 1999 följdes av den kallaste vintern på 30 år) segrade MFRP i parlamentsvalet år 2000 där partiet fick hela 95% av mandaten i parlamentet. Efter det senaste valet, den 27 juni 2004, tvingades kommunistpartiet bilda koalitionsregering med den demokratiska alliansen. MFRP lämnade dock koalitionen den 11 januari 2006 och den demokratiske premiärministern Tsachiagijn Elbegdordzj ersattes efter regeringskris av kommunistiske Mijeegombyn Enchbold; den senare ersattes som premiärminister den 22 november 2007 av sin efterträdare som partiledare för MFRP, Sandzjaagijn Bajar.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Satellitfoto över Mongoliet.

Mongoliet består till stor del av stäpp. I söder ligger Gobiöknen och i norr och väster finns bergsområden. Den största bergskedjan är Altaibergen. Den högsta punkten är Tavan Bogd Uul (även 'Najramadlin Orgil'), 4 374 meter över havet. Landets lägsta punkt är Hoh Nuur, 518 meter.

Landet har en varm sommar och en mycket kall vinter då medeltemperaturen kan vara så låg som -30 °C. Det regnar på sommaren åtminstone i norr och är mycket låg nederbörd på vintern. Det kan komma 500 mm per år i norr och mindre än 100 mm i söder (Gobiöknen).

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Förutom stadsdistriktet Ulaanbaatar (som har provinsiell status) har Mongoliet följande 21 provinser (ajmag) och provinshuvudstäder:

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Förutom en majoritet på 79 procent khalkha-mongoler bebos landet även av mindre grupper västmongoler/durbet (7 procent), kazaker (6 procent), dariganga-mongoler (2,5 procent), kineser, ryssar, tuviner, uzbeker, uigurer och tunguser.

Mongoliska talas av runt 2,21 miljoner. Standarddialekten, som talas av en stor majoritet, är khalkha.

Befolkningstillväxt låg år 2000 på 1,35 procent. Andelen läs- och skrivkunniga var 80 procent år 1990. BNP per invånare är 406 dollar (2000).

Religion[redigera | redigera wikitext]

Buddhistkloster i Ulan Bator.

Den ursprungliga religionen i Mongoliet var animism och schamanism (som fortfarande praktiseras av 6 % av invånarna). Från 600-talet anlände kristna missioner från Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka.

1578 införde mongolledaren Altan Khan, av politiska skäl, tibetansk buddhism som officiell religion i landet. Han gav deras ledare titeln Dalai Lama och inbjöd munkar ur gelugorden att sprida sin lära i landet. Den mongoliska aristokratin fortsatte, efter Khans död, att bygga munkkloster och fördriva shamanerna.

All religion förbjöds under kommunisttiden, 1921–1990. Tusentals munkar slogs ihjäl och de flesta kloster raserades.[källa behövs] Under 1990-talet öppnades buddhistklostren igen och många människor sökte sig till religionen.

Idag är omkring 50 procent av befolkningen lamaister och 4 procent muslimer.[2].

Efter kommunismens fall har mer än 60 000 människor anslutit sig till olika trossamfund som erkänner Bibeln som helig skrift. [3] Dit hör de romersk-katolska, lutherska och rysk-ortodoxa kyrkorna, presbyterianer, sjundedagsadventister, evangelikaler, mormoner och Jehovas vittnen.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Mongoliet är en republik med en president som väljs för upp till två fyraårsperioder. Parlamentet (hural) har en kammare med 76 ledamöter som väljs vart fjärde år.

De två största partierna är Mongoliska folkets revolutionära parti (MFRP), det gamla kommunistpartiet, som behållit makten sedan demokratiseringen 1990 fram till 1996, och det demokratiska partiet som hade regeringsmakten 19962000 och ingick efter valet 2004 tillsammans med två mindre partier i den demokratiska alliansen i koalition med MFRP.

Den 11 januari 2006 lämnade MFRP koalitionen och regeringen under Tsachiagijn Elbegdordzj upplöstes. Den 25 januari 2006 lyckades MFRP bilda koalition med flertalet mindre partier och få Mijeegombo Enchbold vald till regeringschef.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Mongoliets ekonomi är centrerat runt jordbruk och gruvdrift. Större delen av befolkningen försörjer sig genom att hålla sig med boskap (kor, får, getter, hästar och kameler). Många av landets industrier lades ner efter Sovjetunionens fall, dock inte gruvindustrin som producerar petroleum, kol och koppar. Även turism är en viktigare inkomstkälla, till exempel i form av sportfiske av amurgädda och harr då många vattendrag inte fiskas eftersom invånarna ofta inte äter fisk.

Mongoliet genomgår sedan Sovjets fall en förändring från planekonomi till marknadsekonomi men reformerna går långsamt. Landet är sedan 1997 medlem i Världshandelsorganisationen (WTO).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Хүрээлэнгийн эрдэм шинжилгээний ажлын ололт амжилт”. Institute of Mongolian Archaeology. 2013-06-24. http://www.archaeology.mas.ac.mn/index.php?option=com_content&view=article&id=56&Itemid=64. Läst 28 juni 2013. 
  2. ^ CIA Factbook - Mongoliet
  3. ^ Dagen 19 september 2008

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]