Georgien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 42°1′N 43°44′Ö / 42.017°N 43.733°Ö / 42.017; 43.733

საქართველო
Sakartvelo

Georgien
Flagga Statsvapen
Valspråkძალა ერთობაშია
("Styrkan ligger i enigheten")
Nationalsång: თავისუფლება
(Tavisupleba)

Huvudstad
(och största stad)
Tbilisi
Officiellt språk georgiska
Statsskick republik
 -  President Giorgi Margvelasjvili
 -  Premiärminister Irakli Gharibasjvili
Självständighet från Sovjetunionen 
 -  Deklarerad 9 april 1991 
 -  Erkänd 25 december 1991 
Yta
 -  Totalt 69 700 km2 (128:e)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -   års uppskattning 4 497 600 (114:e)
 -  Befolkningstäthet 67,1/km2 (103:e)
BNP (PPP) 2010 års beräkning
 -  Totalt $22.194 miljoner[1] (116:e)
 -  Per capita $5,057[1] 
HDI (2012) 0,745[2] (72:e)
Valuta georgisk lari (GEL)
Tidszon UTC+3 (DST+4)
Nationalitetsmärke GE
Landskod GE, GEO
Toppdomän .ge
Landsnummer 995

Georgien (georgiska: საქართველო, Sak'art'velo) är en republik i Kaukasus, geografiskt är landet beläget i sydvästra Asien samt till en liten del i sydöstra Europa. Kulturellt och politiskt räknas det ibland till Europa, till exempel är Georgien medlem av Europarådet. Georgien gränsar till Ryssland, Azerbajdzjan, Armenien och Turkiet. Huvudstad är Tbilisi.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Etniska georgier kallar sig själva för Kartvelebi (ქართველები), sitt land för Sakartvelo (საქართველო - med betydelsen "en plats för kartveler") och sitt språk för Kartuli (ქართული). Enligt de gamla georgiska krönikorna (ქართლის ცხოვრება) var förfadern till det kartveliska folket K'art'los (ქართლოსი), sonsons son till den bibliska Jafet. Namnet Sakartvelo (საქართველო) består av två delar. Dess rot, kartvel-i (ქართველ-ი), specificerar en invånare i centrala central-östra georgiska regionen Kartli, eller Iberien som den omnämns i källor från det bysantinska riket.[3] Antikens greker (Strabon, Herodotos, Plutarchos, Homeros m.fl.) och romarna (Titus Livius, Publius Cornelius Tacitus m.fl.) beskriver tidiga östra georgier som iberier. (Iberoi enligt vissa grekiska källor) och västra georgier som kolcher.[4]

Liksom de flesta infödda kaukasiska folken, hör georgierna inte till någon av de största etniska grupperna i Europa eller Asien. Det georgiska språket, det mest genomgripande av de sydkaukasiska språken, är varken ett indoeuropeiskt, turkiskt eller semitiskt språk. Den nutida georgiska eller kartveliska nationen tros ha uppkommit genom fusionen av ursprungsbefolkningen med invandrare som infiltrerade sydkaukasien i riktning från Anatolien i avlägsen forntid.[5] Den antika judiska krönikan av Josefus nämner georgier som Iberes, som även kallades Thobel Tubal.[6]

Termerna Georgien och georgier dök upp i Västeuropa i flertalet medeltida annaler. Den franska krönikören Jacques de Vitry och den engelske resenären John Mandeville skrev att georgier kallas för georgier för att de vördar Sankt Göran särskilt mycket. Noterbart är att landet i januari 2004 började använda femkorsflaggan som inkluderar S:t Georgskorset. Flaggan användes tidigare i Georgien på 400-talet och under medeltiden.[7][8]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Georgiens historia

Riket Kolchis, ungefär motsvarande västra Georgien, var känt av grekerna redan före Homeros tid, bland annat utspelar sig sagocykeln om det gyllene skinnet i Kolchis. På 600-talet f.Kr. grundade greker ett flertal kolonier på Kolchis kust. En annan statsbildning som varit viktig för Georgiens historia var känd under beteckningen Kaukasiska Iberien. Georgien kristnades under 300-talet e.Kr. Landet erövrades sedan först av romerska riket år 23 e.Kr., sedan persiska riket år 265. Under 700-talet enades landet under bagratiderna som gjorde Georgien till en lokal stormakt. Under slutet av 1300-talet och början av 1400-talet plundrades och skövlades Georgien av den mongoliske krigsherren Timur Lenk.[9]

Georgien kom under Tsarrysslands kontroll den 12 september 1801. Den sovjetiske ledaren Stalin föddes i georgiska Gori 1878 och tog tidigt del i den revolutionära rörelsen. Efter den ryska revolutionen förklarade det georgiska mensjevikpartiet landet självständigt 1917. I februari året därpå bildade man tillsammans med dagens Azerbajdzjan och Armenien den Transkaukasiska demokratiska federativa republiken. Federationen upplöstes dock efter tre månader i maj 1918. Landet var självständigt från den 26 maj 1918 fram till 1921 som den Demokratiska republiken Georgien. 1921 invaderades republiken av Röda armén. År 1936 blev det en sovjetrepublik i Sovjetunionen. Under sovjettiden var Georgien känt för sitt vin. Georgien var även ett mycket populärt resmål för semesterfirare i Sovjetunionen tack vare det goda klimatet och den goda maten. I det bördiga Georgien fanns ingen brist på livsmedel och varubristen var mindre kännbar då de sovjetiska myndigheterna inte lyckades kontrollera den omfattande svarta marknaden med privat tillverkning av bristvaror.

Landet blev självständigt år 1991. Regionerna Abchazien och Sydossetien hävdar sin självständighet visavi Georgien. I november 2003 avsattes den förre presidenten, Eduard Sjevardnadze, genom massdemonstrationer föranledda av misstankar om valfusk, en händelse som kallats Rosenrevolutionen. I presidentvalet, den 4 januari 2004, valdes Micheil Saakasjvili till president med 96 procent av rösterna.

Nytt val utlystes till den 5 januari 2008. I presidentvalet deltog 22 kandidater. Micheil Saakasjvili omvaldes till president med över 1 miljon röster (53,47 %) vilket var mer än dubbelt så mycket som den störste konkurrenten Levan Gatjetjiladze. Saakasjvilis parti Enade Nationella Rörelsen fick även egen majoritet i parlamentet.

I samband med att flera europeiska länder under 2008 erkände den serbiska utbrytarprovinsen Kosovo som en självständig stat, reste de georgiska utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien förnyade egna självständighetskrav.

Kriget i Georgien 2008[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kriget i Georgien 2008

I augusti 2008 bröt kriget i Georgien ut med Georgien på en sida och med Ryssland och utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien på den andra sidan. Som svar på beskjutningen mot georgiska bosättningar kring Sydossetien skickade Georgien in sin försvarsmakt i regionen. Ryssland understödde sydosseterna militärt, och kriget spreds till två fronter när Georgiens andra utbrytarrepublik Abchazien också gick in i konflikten. Den 7 augusti 2008 inledde georgiska styrkor en massiv artilleriattack mot Sydossetiens huvudstad Tschinvali.[10] Kriget pågick officiellt från den 8 augusti till den 16 augusti 2008.[11]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Georgiens geografil
Engelskspråkig karta över Georgien. De omtvistade utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien är markerade med ljusgrönt respektive rosa.

Georgien är beläget i västra Kaukasien mellan Stora Kaukasus i norr och Lilla Kaukasus i söder. Landet har kust mot Svarta havet i väst. Det har en yta på 69 875 km².

Georgien domineras av bergslandskap. Gränsen mot Ryssland i norr (närmare bestämt Krasnodar kraj samt delrepublikerna Karatjajen-Tjerkessien, Kabardinien-Balkarien, Nordossetien, Ingusjien, Tjetjenien och Dagestan) följer på bergsryggen Stora Kaukasus, varifrån flera lägre bergskedjor utlöper söderut. Det centrala Kartlilåglandet skiljer dessa berg från den parallella kedjan Lilla Kaukasus i söder, som utgör gräns mot Azerbajdzjan, Armenien och Turkiet.

Bergskedjan Lichi delar landet i en östlig och en västlig del. I svartahavsregionen i väster ligger det myrlänta Kolchidalåglandet. Den nordvästra delen av landet, mellan Stora Kaukasus och Svarta havet, utgörs av Abchazien. Öster om Abchazien ligger den isolerade regionen Svanetien. I öster rinner floden Kura med bifloder, bland annat förbi huvudstaden Tbilisi, och fortsätter sedan genom de sydöstliga delarna av landet innan den rinner in i Azerbajdzjan genom en räcka dalgångar.

Stora Kaukasus har flera toppar som går över 5 000 meter. Det högsta berget i Georgien är Sjchara med en höjd på 5 201 meter (själva toppen ligger i Ryssland); det näst högsta är Dzjanga på 5 051 meter över havet. Andra bergstoppar som utmärker sig är Kazbek på 5 047 meter, Tetnuldi (4 974 m), Sjota Rustaveli (4 960 m), Usjba (4 710 m) och Ailama (4 525 m). Av de nämnda bergen har endast Kazbek vulkaniskt upphov. Området mellan Kazbek och Sjchara (en sträcka på omkring 200 km) domineras av många glaciärer. Lilla Kaukasus är mer varierad och icke så hög, och inga toppar är högre än 3 400 meter. I detta område märks vulkanplatån Dzjavacheti, många insjöar som Tabatskuri och Paravani, samt mineralvatten och varma källor.

Sommar i det georgiska området Svanetien i Kaukasus.

Bergen gör att landet har ett varierat klimat. Om vintern är det kallt med stora snömängder, men Stora Kaukasus skyddar landet mot ännu kallare luft från Ryssland i norr. Milda vindar skapar ett subtropiskt klimat i Kolchidalåglandet, medan de östliga delarna av Georgien har ett långt torrare väder.

Stora delar av Georgien är täckt av skog. Det är mest björkskog i bergen, medan mycket bok, ek och kastanj förekommer på de lägre höjderna. Djurlivet är rikt, särskilt på arter som trivs i skog, däribland rådjur, hjort, björn och varg. I bergsområdena finns även bergsget.

Voronjagrottan är den djupaste kände grottan i världen. Den ligger i Arabika-massivet i Gagrabergen i Abchazien. Höjdskillnaden i grottan är hela 2 140 meter.

Av stora floder i Georgien märks Rioni och Kura (Mtkvari).

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Georgien är indelat i nio regioner, en stad och två utbrytarrepubliker.[12] Dessa är i sin tur indelade i 69 distrikt.

  1. Abchazien - utbrytarrepublik
  2. Megrelien-Övre Svanetien
  3. Gurien
  4. Adzjarien - utbrytarrepublik
  5. Ratja-Letjchumi och Nedre Svanetien
  6. Imeretien
  7. Samtsche-Dzjavachetien
  8. Inre Kartlien
  9. Mtscheta-Mtianeti
  10. Nedre Kartlien
  11. Kachetien
  12. Tbilisi - huvudstad

Städer[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lista över städer i Georgien
Batumi, Georgiens tredje folkrikaste ort och Adzjariens huvudort.

De tio folkrikaste orterna i Georgien enligt den senaste folkräkningen år 2009:[13]

# Stad Invånare (2009)
1. Tbilisi City Seal.svg Tbilisi 1,106,700
2. COA of Kutaisi.svg Kutaisi 188,600
3. Batumi COA.JPG Batumi 122,500
4. Rustavi CoA.svg Rustavi 117,400
5. Flag of Georgia.svg Zugdidi 72,300
6. Gori COA.svg Gori 50,800
7. Poti COA.jpg Poti 47,500
8. COA of Samtredia.svg Samtredia 29,600
9. Coat of arms of Khashuri.png Chasjuri 28,300
10. Senaki gerbi.jpg Senaki 28,100

Politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Georgisk politik

Georgien är en semipresidentiell republik med presidenten som statschef och premiärministern som regeringschef.

Den verkställande delen av makten utgörs av presidenten och Georgiens regering. Regeringen består av ministrar, ledda av premiärministern och utsedda av presidenten. Noterbart är att försvars- och inrikesministrarna inte är medlemmar i regeringen, utan är direkt underordnade presidenten. Micheil Saakasjvili är Georgiens nuvarande president efter att ha vunnit presidentvalet 2008 med 53,47% av rösterna. Sedan den 25 oktober 2012 är Bidzina Ivanisjvili landets premiärminister och samma dag tillträdde regeringen Ivanisjvili.

Den lagstiftande makten innehas av Georgiens parlament. Parlamentet är en enkammarriksdag och har 150 medlemmar, kända som suppleanter, från vilka 75 medlemmar är proportionerliga representanter och 75 väljs genom enmansvalkretsar som representerar sina valkretsar. Medlemmar i parlamentet väljs över en fyraårsperiod. Två partiblock har representanter som valdes in i parlamentet efter parlamentsvalet år 2012: Enade nationella rörelsen (regeringsparti innan valet) och Georgiska drömmen som vann parlamentsvalet.

Även om avsevärda framsteg har gjorts sedan rosenrevolutionen hävdade president Saakasjvili år 2008 att Georgien fortfarande inte är ett "fullfjädrat, välformat, kristalliserat samhälle".[14] Det politiska systemet kvarstår i övergångsprocessen, med frekventa justeringar för att balansera makten mellan president och parlament, och oppositionella förslag som sträcker sig från att förvandla landet till en parlamentarisk republik till att återupprätta monarkin.[15] Observatörer har noterat bristen av förtroende i relationerna mellan regeringen och oppositionen.[16]

Olika åsikter finns angående graden av politisk frihet i Georgien. President Saakasjvili tror att "landet är på väg att bli "en europeisk demokrati".[14] Freedom House placerar Georgien i gruppen med delvis fria länder, tillsammans med länder som Turkiet, Venezuela och Bosnien och Hercegovina.

Mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Mänskliga rättigheter i Georgien säkerställs av landets konstitution. Det finns en oberoende mänskliga rättighets-ombudsman som väljs av Georgiens parlament för att säkra att sådana rättigheter verkställs.[17] Georgien ratificerade Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter år 2005. NGO:n "Tolerance" talar i sin alternativa rapport om dess genomförande om en hastig minskning i antalet azerbajdzjanska skolor och fall där rektorer tillsatts i azerbajdzjanska skolor utan att kunna det azerbajdzjanska språket.[18]

Engelskspråkig valaffisch angående NATO-medlemskap i Georgiens huvudstad Tbilisi.

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Se även: Relationer mellan Sverige och Georgien och Georgiens utrikespolitik

Georgien vidhåller goda relationer med sina grannländer Armenien, Azerbajdzjan och Turkiet och deltar aktivt i regionala organisationer som exempelvis Svarta havets ekonomiska råd och GUAM. Georgien har även politiska, ekonomiska och militära relationer med Japan, Uruguay,[19] Sydkorea,[20] Israel,[21] Sri Lanka,[22] Ukraina och många fler nationer.

Det växande inflytandet från USA och EU i Georgien, bland annat genom förslagna EU- och NATO-medlemskap, det amerikanska "Georgia Train and Equip Program" och konstruktionen av Baku–Tbilisi–Ceyhan pipeline har frekvent ansträngt relationen mellan Tbilisi och Moskva. Georgiens beslut att öka sin närvaro bland fredsstyrkorna i Irak var ett viktigt initiativ.[23]

Georgien arbetar för närvarande med att bli en fullvärdig medlem i militäralliansen NATO. I augusti 2004 lämnades den individuella ansökningsplanen in officiellt till NATO. Den 29 oktober samma år godkände NATO:s nordatlantiska råd den individuella partnerskapshandlingsplanen (kallad IPAP) från Georgien och man flyttades vidare till det andra steget i den Euro-Atlantiska integrationen. Under år 2005, genom beslut av Georgiens president, inrättades en statlig kommission för att genomföra den individuella partnerskapshandlingsplanen. Kommissionen fick i uppdrag att samordna och övervaka genomförandet av handlingsplanen. Georgiens medlemskap i NATO har blivit en stor politisk fråga i landet, och en av regeringspartiet Enade nationella rörelsens största slogans i presidentvalet 2008 rörde medlemskapet i NATO.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Georgiens ekonomi har av tradition bestått av turism (i Svartahavsområdet), odling av citrusfrukter och druvor; gruvdrift (med mangan och koppar som huvudprodukter); och en viss lågskalig industriproduktion, som främst tillverkar vin, metaller, maskiner, kemikalier och textiler. Landet tvingas importera en stor del av sin energi, främst naturgas och petroleum. Georgiens enda egna storskaliga elproduktion kommer från vattenkraft där det största kraftverket, Inguridammen, står för 46% av landets energiproduktion.

Den georgiska staten har ett stort budgetunderskott på grund av problem med att driva in skatter, och landet lider också av viss energibrist. Elnätet privatiserades 1998 och elförsörjningen har blivit bättre, men fortfarande är återkommande strömavbrott ett allvarligt problem. Landet ser med hopp fram emot en ny internationell transportled genom svartahavshamnarna i Poti och Batumi. En stor del av Georgiens befolkning arbetar i Ryssland på grund av den höga arbetslösheten i det egna landet. Detta är avgörande för den georgiska ekonomin.[24]

De senaste årtiondet har varit turbulent, med interna stridigheter och konflikten med Ryssland har drabbat landet hårt ekonomiskt. Under senare år har det politiska läget i landet stabiliserats och därmed har ekonomin förbättrats. Även om Georgien är stabilare idag kontrolleras den ekonomiskt viktiga regionen Abchazien i nordvästra delen av landet inte av regeringen i Tbilisi. Abchazien bröt sig loss från Georgien under inbördeskriget. Stora interna flyktingströmmar satte också i samband med kriget den redan ansträngda ekonomin på prov.

Försvar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Georgiens försvarsmakt
Georgiska soldater bordar en attackhelikopter av modell Mil Mi-8.

Georgiens militärväsen är indelat i armén, flygvapnet, marinen, specialstyrkor samt nationalgardet. Försvaret etablerades i början av 1990-talet och utgjordes då av sovjetiska förband som fanns kvar i Georgien, milisgrupper, och hemvändande georgisk militär personal från diverse poster inom den sovjetiska militären.

Georgiens militär består av totalt 32 650 personer, varav 18 993 tjänstgör inom marktrupperna, 2091 i flygvapnet, 1350 i marinen och 9196 inom administration och staber.

Militärens funktioner regleras i Georgiens grundlag, landets försvarslagstiftning och nationella militära strategi, och de internationella samarbeten Georgien deltar i. Militären opererar under ledning av försvarsministeriet. Nuvarande försvarsminister är Davit Kezerasjvili. Georgien deltog från 2004 med soldater i Irak, trupper som dock togs hem i samband med kriget i Georgien 2008.

Under hela självständighetstiden har Georgiens utrikespolitik varit en balansgång där man velat knyta nära band till västvärlden samtidigt som man försökt hålla en god ton mot Ryssland. Georgien anslöt sig 1994 till militäralliansen Natos projekt Partnerskap för fred, och sedan 2005 har landet aspirerat på att bli fullvärdig medlem i Nato. I januari 2008 hölls en rådgivande folkomröstning i landet som visade att 77 procent av Georgiens befolkning var för ett Natomedlemskap. Vid ett Natomöte i Bukarest i april samma år beslöt dock Natos ledare att inte låta Georgien bli medlem i försvarsunionen, men dörren lämnades öppen för ett framtida medlemskap.[25]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Georgien har 4 497 600 invånare (2012)[26], varav georgier utgör en majoritet på ungefär 83,8 %. 6,5 % av befolkningen är azerer, 5,7 % armenier ,kurder 2% och 1,5 % ryssar (de flesta ryssar som under Sovjettiden levde i landet emigrerade då Georgien blev självständigt). Georgien har en stor armenisk befolkning på runt 250 000, varav hälften bor i området Samtsche-Dzjavacheti.

Sedan Sovjetunionens fall har Georgien genomlidit en stor befolkningsminskning på grund av rebellerna i Abchazien och stridigheterna i Adzjarien och Sydossetien, en instabil ekonomi, och dåliga arbetsmöjligheter. Detta har lett till att många georgier har emigrerat, speciellt till Ryssland. Problemet förstoras av mycket låga födelsetal. Befolkningen idag antas vara en miljon färre än vad den var 1990, och vissa tror att siffran är ännu lägre; ett liknande problem återfinns i angränsande Armenien. Befolkningens medelålder är 34,8 år.

Georgien uppvisar också stor språklig spridning. Bland annat talas de sydkaukasiska språken georgiska, laziska, megreliska och svanetiska.[27] Landets officiella språk är georgiska och, i Abchazien, abchaziska.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Religion i Georgien
Religion Procent
Georgisk-ortodoxa
  
83.9%
Islam
  
9.9%
Orientalisk ortodoxa
  
3.9%
Romersk-katolska
  
0.8%

Den historiska georgiska hedendomen var starkt kopplad till månen, och den största guden i den georgiska mytologin var Armazi, en soldatklädd mångud. Statyerna av de georgiska gudarna förstördes då kristendom blev landets statsreligion år 337.

Merparten av Georgiens invånare tillhör den Georgiska apostoliska, autokefala och ortodoxa kyrkan, vars ledare är en katholikos i Tbilisi. Nuvarande ledare sedan år 1977 är patriark Ilia II av Georgien. Kyrkan har kommit att spela en viktig identitetsroll vid den nationella frigörelsen.

Betydande religiösa minoriteter är: muslimer (9,9 procent), armeniska kristna (3,9 procent), judar (0,8 procent) katoliker (0,8 procent) och det finns även vissa spår av gammal iransk religion.


Samebakatedralen i Tbilisi, Georgiens största kyrka.

Efter Sovjetunionens kollaps har även andra trossamfund etablerat sig i Georgien. Det gäller bland annat baptister, sjundedagsadventister, pingstvänner, Jehovas vittnen, Nyapostoliska kyrkan samt mindre grupper Bahá'í- och Hare Krishna-troende. Det finns ingen officiell medlemsstatistik för dessa religiösa grupper, men tillsammans har de antagligen färre än 100 000 anhängare. Enligt Jehovas vittnens årsbok (2010) finns det 18 951 aktiva medlemmar i landet.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Under sovjettiden var Georgiens utbildningsnivå relativt hög, men hela skolsystemet råkade i ekonomiska svårigheter i samband med självständigheten. Idag finns ett 20-tal högskolor och universitet, och regeringen uppmuntrar privatskolor inom såväl lägre som högre utbildningsområden. Georgiska är det vanligaste språket inom skolväsendet, i synnerhet gäller detta på universitetsnivå.[28] Andelen läs- och skrivkunniga bland den vuxna befolkningen i Georgien är 100%.[29]

Massmedier[redigera | redigera wikitext]

Censuren av massmedia upphävdes officiellt i Georgien i samband med självständigheten 1991. Det kvarstår dock begränsningar i landets yttrandefrihet.[28] Organisationen Freedom House beskriver Georgiens massmedier som "delvis fria", och menar att mediernas oberoende har minskat efter Rosenrevolutionen 2003. Det finns visserligen medier som öppet kritiserar regeringen, men tidningarnas och etermediernas ägare är ofta angelägna om goda relationer med myndigheterna och utövar därför press på sina anställda journalister. Följden blir en utspridd självcensur bland journalisterna.[30]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kultur i Georgien
Rustavelibiografen i Tbilisi, uppkallad efter poeten Sjota Rustaveli.

Georgiens kultur har utvecklats under årtusenden med dess grundande i Iberiska och Kolchiska civilisationer.[31] Georgisk kultur nådde en gyllene tid av klassisk litteratur, konst, filosofi, arkitektur och forskning på 1000-talet.[32]

Det georgiska språket, och den klassiska georgiska litteraturen med poeten Sjota Rustaveli som mest kända företrädare, återupplivades på 1800-talet efter en lång tid av turbulens, och den lade grunden för de moderna romantik- och romanförfattarna, som Grigol Orbeliani, Nikoloz Baratasjvili, Ilia Tjavtjavadze, Akaki Tsereteli, Vazja Psjavela och många andra.[33] Georgisk kultur influerades av klassisk grekisk konst, Romarriket, Bysantinska riket och senare av Tsarryssland.

Georgien är välkänt för sin rika folklore, unika traditionella musik, teater, bio och konst. Georgier är berömda för sin kärlek till musik, dans, teater och film. På 1900-talet verkade noterbara georgiska målare som Niko Pirosmani, Lado Gudiasjvili och Elene Achvlediani; balettkoreografer som George Balanchine, Vachtang Tjabukiani och Nino Ananiasjvili; poeter som Galaktion Tabidze, Lado Asatiani och Muchran Matjavariani; samt teater och filmregissörer som Robert Sturua, Tengiz Abuladze, Giorgi Danelia och Otar Ioseliani.[33]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Georgisk musik

Den georgiska musiktraditionen är urgammal och man anser att den i sin form funnits i minst 1000 år. Den karakteriseras av flerstämmighet, både bordun-baserad och mer fri polyfoni.

I dagens Georgien har fortfarande denna folkmusik ett högt anseende och några av de mest namnkunniga manskörerna är Ensemble Tbilisi, Ensemble Georgika, Ensemble Antjischati och Ensemble Rustavi.

Traditionell adzjarisk Chatjapuri, Atjaruli Chatjapuri.

Georgien deltog för första gången i Eurovision Song Contest år 2007 i Helsingfors, med låten Visionary Dream framförd av sångerskan Sopo Chalvasji och slutade på tolfte plats. Även 2008 deltog landet med låten Peace Will Come, som framfördes av den blinda sångerskan Diana Ghurtskaia och slutade på elfte plats. År 2009 drog sig Georgien ur tävlingen sedan EBU krävt att låttexten till landets bidrag (We Don't Wanna Put In, framförd av Stephane & 3G) skulle ändras eftersom den ansågs innehålla ett politiskt budskap, vilket enligt tävlingens regler är förbjudet.[34]

Georgiska köket[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Georgiska köket

Det georgiska köket och vinet har utvecklats genom århundradena, med vissa inslag från varje århundrade. En av de vanligaste middagstraditionerna är Supra, eller "georgiskt bord", vilket också är ett sätt att socialisera sig med vänner och familj. Suprans "toastmaster" kallas för Tamada. Han eller hon håller också de mest filosofiska skålarna, och ser till att alla har det trevligt. Diverse historiska regioner i Georgien är kända för deras respektive rätter: till exempel, Chinkali (köttklimpar) från östliga Georgien, Chatjapuri, huvudsakligen från Imeretien, Megrelien och Adzjarien. Utöver traditionella georgiska rätter har maträtter från andra länder kommit till Georgien genom invandrare från Ryssland, Grekland och nyligen Kina.

Vin[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Georgiska viner

Georgien har kanske världens äldsta tradition av vintillverkning och man har funnit 8.000 år gamla vinkärl. Idag producerar man vita och röda viner, mousserande viner och dessertviner, samt brandy. Georgiens vinexport var betydande som del av Sovjetunionen och under de första åren av oberoende.

Rysslands embargo har dock inneburit att den georgiska vinnäringen har blivit avskuren från sin största avsättningsmarknad. Den ryska smaken för sött och halvsött bordsvin styrde tidigare produktionen, men nu börjar man tillverka mer kvalitetsviner i en unik egen stil - en tendens som har påskyndats av handelsembargot. Efter sovjettidens isolering, börjar nu georgiska premiumviner så sakteliga komma tillbaka till den västerländska marknaden, mycket till följd av ett ökande intresse för ursprung, ekologi och hantverk i mat- och dryckessammanhang.[35]

Sport[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sport i Georgien

Till de mest populära sporterna i Georgien räknas fotboll, basket, rugby, brottning och tyngdlyftning. Historiskt sett har Georgien varit känt för sin fysiska utbildning; det är känt att romarna fascinerades av georgiernas fysiska kvaliteter efter att ha skådat teknikerna i gamla kaukasiska Iberien.[36] Brottning kvarstår som en historiskt viktig sport i Georgien, och vissa historiker anser att den grekisk-romerska brottningsstilen innehåller flera georgiska element.[37]

Inom Georgien är den kachetiska brottningsstilen en av de mest populära. Förr fanns det flertalet olika brottningsstilar som inte är vanligt förekommande idag. Till exempel har Chevsuretiregionen i Georgien tre olika brottningsstilar. Andra populära sporter på 1800-talet var polo och lelo, ett traditionell georgiskt bollspel som sedan ersattes av rugby.

Fotboll[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Fotboll i Georgien

En av de största sporterna i dagens Georgien är fotboll. Huvudsakligen styrs fotbollen i landet av den georgiska fotbollsfederationen (GFF), som bildades år 1936. GFF arrangerar både landets herr- och damlandslag samt fotbollsligorna Umaghlesi Liga, Pirveli Liga och Meore Liga. Landets mest meriterade fotbollsklubb heter Dinamo Tbilisi och kommer från huvudstaden Tbilisi. Klubben har vunnit Umaghlesi Liga 13 gånger av 21 möjliga sedan självständigheten och år 1981 vann man, något sensationellt, cupvinnarcupen i fotboll mot tyska Carl Zeiss Jena. Landets största fotbollsarena, Boris Paitjadze-stadion, ligger i Tbilisi[38], där även den näst största, Micheil Meschi-stadion, finns.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Georgia - International Monetary Fund”. IMF. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2010/02/weodata/weorept.aspx?sy=2010&ey=2015&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=915&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=&pr.x=48&pr.y=13.  (engelska)
  2. ^ ”Human Development Report 2013” (på engelska). Förenta nationerna. 2013. http://issuu.com/undp/docs/hdr_2013_en?mode=window. Läst 2013-04-04. 
  3. ^ Constantine Porphyrogenitus: De Administrando Imperio, ed. G. Moravcsik and R.J.H. Jenkins, Dumbarton Oaks 1967
  4. ^ Braund, David. : A History of Colchis and Transcaucasian Iberia, 550 BC-AD 562, s. 17-18
  5. ^ History of Modern Georgia, David Marshal Lang, s. 18
  6. ^ The Complete Works, Jewish Antiquities, Josephus, bok 1, s. 57
  7. ^ David Marshall Lang, The Georgians, (New York: Frederick A. Praeger, Inc., 1966), 17-18.
  8. ^ ”St. Nino And The Conversion Of Georgia”. Georgianweb.com. http://www.georgianweb.com/religion/stnino.html. Läst 2009-05-05.  (engelska)
  9. ^ Bonniers lexikon (ISBN 9789100114626)
  10. ^ ”Heavy fighting in South Ossetia”. BBC News. 8 augusti 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7546639.stm.  (engelska)
  11. ^ ”President Medvedev signed a plan to resolve the Georgian-South Ossetia conflict, based on the six principles previously agreed on”. President of Russia. 16 augusti 2008. http://archive.kremlin.ru/eng/text/news/2008/08/205406.shtml.  (engelska)
  12. ^ ”Geography - Georgia”. CIA Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gg.html.  (engelska)
  13. ^ http://www.geostat.ge/index.php?action=wnews&lang=eng&npid=2
  14. ^ [a b] Berry, Lynn (7 januari 2008). ”Georgia Leader: Country on Right Track”. Fox News. http://www.foxnews.com/wires/2008Jan07/0,4670,GeorgiaPresidentialElection,00.html.  (engelska)
  15. ^ Lomsadze, Giorgi (11 oktober 2007). ”Time for a King for Georgia?”. Eurasianet. http://www.eurasianet.org/departments/insight/articles/eav101207a.shtml.  (engelska)
  16. ^ Sanamyan, Emil (31 juli 2008). ”Western observers offer varied judgments on the conduct of the Georgian presidential election and its consequences”. Armenian Reporter. http://yandunts.blogspot.com/2008/08/western-observers-offer-varied.html.  (engelska)
  17. ^ ”Public Defender of Georgia”. Ombudsman.ge. http://www.ombudsman.ge/.  (engelska)
  18. ^ ”Alternative report on the implementation by Georgia of the Framework Convention for the Protection of National Minorities in the region of Kvemo Kartli — Tbilisi, 2008 — p. 58-59”. http://www.minelres.lv/reports/georgia/Shadow_Report_Georgia_2008.pdf.  (engelska)
  19. ^ ”Relations between Georgia and the Republic of Uruguay”. Utrikesministeriet. http://www.mfa.gov.ge/index.php?sec_id=371&lang_id=ENG.  (engelska)
  20. ^ ”Ministry of Foreign Affairs of Georgia - Visa Information for Foreign Citizens”. Utrikesministeriet. http://www.mfa.gov.ge/index.php?sec_id=386&lang_id=ENG.  (engelska)
  21. ^ ”Relations between Georgia and the State of Israel”. Utrikesministeriet. http://www.mfa.gov.ge/index.php?sec_id=309&lang_id=ENG.  (engelska)
  22. ^ ”Relations between Georgia and the Democratic Socialist Republic of Sri Lanka”. Utrikesministeriet. http://www.mfa.gov.ge/index.php?sec_id=379&lang_id=ENG.  (engelska)
  23. ^ ”U.S. Announces New Military Assistance Program for Georgia”. Civil.ge. 5 november 2004. http://www.civil.ge/eng/article.php?id=8271.  (engelska)
  24. ^ Landguiden: Georgien
  25. ^ Ukraina vill påskynda Nato-process Rapport 2008-08-24
  26. ^ Population Geostat.ge
  27. ^ A Fortress of Languages
  28. ^ [a b] Länder i fickformat: Georgien Utrikespolitiska Institutet 2005
  29. ^ Human Development Report, 2007/2008: Georgia. UNDP.
  30. ^ Freedomhouse.org 2007
  31. ^ Georgia : in the mountains of poetry 3:e rev. ed., Nasmyth, Peter
  32. ^ Studies in medieval Georgian historiography: early texts and European contexts, Rapp, Stephen
  33. ^ [a b] Lang David, Georgians
  34. ^ ”Georgia pulls out of Eurovision after controversial song is banned”. The Daily Telegraph. 12 mars 2009. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/georgia/4974502/Georgia-pulls-out-of-Eurovision-after-controversial-song-is-banned.html.  (engelska)
  35. ^ ”Pheasant's Tears - Georgian Wine History”. pheasantstears. http://www.pheasantstears.com/index.php?id=22&lang=eng.  (engelska)
  36. ^ Romarna reste statyn föreställande den iberiska kungen Pharsman efter att han demonstrerat georgiska träningsmetoder under hans visit i Rom; Cassius Dio, Romersk historia, LXIX, 15.3
  37. ^ Williams, Douglas. Georgia in my Heart, 1999.
  38. ^ ”National Stadium - Boris Paichadze”. stadiumnational.com. http://www.stadiumnational.com/index_eng.html.  (engelska), (georgiska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Greater coat of arms of Georgia.svg Georgienportalen — samlingssidan för artiklar om Georgien på svenskspråkiga Wikipedia.