Yngre dryas

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Yngre dryas är en kall period i slutet av den senaste istiden, för cirka 12 800 till 11 700 år sedan (11 000 till 10 000 kol 14-år sedan) [1]. Under värmeperioden som föregick yngre dryas, Bølling-Allerød, blev stora delar av södra Sverige fritt från is. Klimatförsämringen vid Yngre Dryas början gjorde dock att isavsmältningen stannade av och att inlandsisen i vissa områden ryckte fram. I Sverige utbildades så kallade randmoräner parallellt med iskanten i öst-västlig riktning, bland annat i Dalsland, Västergötland och Östergötland. Den mest kända är kanske Hindens rev i södra delen av Vänern. Randmoränerna kan förutom morän även innehålla sorterade sediment och lera som plockats upp av isen vid dess framryckning.

Klimatförändringen under yngre dryas är tydligast i områdena runt Nordatlanten. Utöver fynd i Europa har klimatförändringen även registrerats i iskärnor från Grönland, sjösediment i östra Kanada och i djuphavssediment från Karibiska havet. Indikationer på att yngre dryas påverkat det globala klimatet är mer omdiskuterade. Enligt en teori orsakades Yngre dryas av en temperaturhöjning efter den sista istiden, vilket gjorde att isen som täckte Nordamerika smälte och rann ut i Nordatlanten, stora mängder kallt färskvatten blandades med det salta havsvattnet och fick havscirkulationen att stanna upp. Yngre dryas avslutas med en markant temperaturuppgång som markerar övergången till holocen, den yngsta epoken i jordens historia.


← istid nutid →
Äldsta dryas Bölling, Äldre dryas Alleröd Yngre dryas Preboreal Boreal Atlantisk Subboreal Subatlantisk


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin