Zweibrücken
- För andra betydelser, se Pfalz-Zweibrücken.
| Zweibrücken | ||
| Ort | ||
|
||
| Land | ||
|---|---|---|
| Förbundsland | Rheinland-Pfalz | |
| Kreis | Kreisfri stad | |
| Koordinater | ||
| Yta | 70,64 km² | |
| Folkmängd | 34 842 (31 december 2006) | |
| Befolkningstäthet | 493 inv./km² | |
| Borgmästare | Helmut Reichling (CDU) | |
| Postnummer | 66482 | |
| Riktnummer | 6332 | |
| Registreringsskylt | ZW | |
| Webbplats: http://www.zweibruecken.de www.zweibruecken.de | ||
Zweibrücken (lat. Bipontium, fr. Deux-Ponts), en så kallad kretsfri stad i den tyska delstaten Rheinland-Pfalz, vid Schwarzbach, ett biflöde till Mosel. Staden har drygt 35.000 invånare (2005).
Bland framstående historiska byggnader kan nämnas Alexanderkyrkan med de furstliga gravarna; den av svenske kungen Karl XI byggda Karlskyrkan samt det stora slottet, förr ett av de praktfullaste fursteslotten i Tyskland, delvis förstört av fransmännen 1793. Sedan 1868 är slottet säte för Pfälzisches Oberlandesgericht.
Innehåll |
[redigera] Historia
Staden var under medeltiden huvudort i ett riksomedelbart grevskap, som vid greveättens utslocknande 1393 tillföll kurfurstendömet Pfalz. Vid delningen av de kurpfalziska länderna mellan Ruprecht III:s söner 1410, tillföll Pfalz-Zweibrücken som hertigdöme hans tredje son, Stefan (1385-1459), stiftaren av linjen Pfalz-Zweibrücken.
Vid dennes avsägelse 1453 delades hertigdömet mellan hans två söner: Pfalz-Simmern tillföll Fredrik (1417-1480) och Pfalz-Zweibrücken tillföll Ludvig (der Schwarze, 1424-1489). Dennes ättling Johann I (1550-1604) stiftade den yngre zweibrückenska linjen.
-
Slottet av Jonas Eriksson Sundahl
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- Nordisk Familjebok, 1800-talsupplagan & Uggleupplagan, Stockholm 1876-1926
- Svensk Uppslagsbok, Malmö 1947-55
- Nationalencyklopedin
- Encyclopædia Britannica, Cambridge & New York 1910-11
- Meyers Konversationslexikon, Leipzig & Wien 1885-92
[redigera] Externa länkar
- Kurpfalz på tyskspråkiga Wikipedia
- Pfalzgrevar vid Rhen, Pfalz delningar på Tacitus.nu, en privat historiehemsida
