1,2-Dikloretan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
1,2-Dikloretan
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn1,2-Dikloretan
Övriga namnEtylendiklorid
Kemisk formelC2H4Cl2
Molmassa98,96 g/mol
UtseendeFärglös oljig vätska
CAS-nummer107-06-2
SMILESClCCCl
Egenskaper
Densitet1,25 g/cm³
Löslighet (vatten)8,7 g/l
Smältpunkt-35,7 °C
Kokpunkt83,5 °C
Faror
Huvudfara
Brandfarlig Brandfarlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

3
2
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

1,2-Dikloretan eller etylendiklorid är en halogenalkan med formeln C2H4Cl2.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ämnet producerades första gången 1794 av fyra holländska vetenskapsmän som kallade sig Gezelschap der Hollandsche Scheikundigen (sällskapet holländska kemister). Gruppen bestod av läkaren Jan Rudolph Deiman, handelsmannen Adriaan Paets van Troostwijk, kemisten Anthoni Lauwerenburg och botanikern Nicolaas Bondt.

Gruppen publicerade sin upptäckt, men genomförde ingen djupare analys av ämnet. I äldre litteratur går ämnet ibland under namnet Dutch oil (holländsk olja).

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Ämnet tillverkas idag på samma sätt som sällskapet gjorde i slutet av 1700-talet, genom att blanda etylen (C2H4) med klorgas. Skillnaden är att man idag använder koppar(II)klorid som katalysator.

En annan metod är oxyklorinering med saltsyra.

Den senare metoden brukar användas i processer där vinylklorid är slutprodukten eftersom man då använder recirkulerad saltsyra.

Det kan också framställas genom klorering av etan eller etanol, men de processerna är olönsamma.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Uppskattningsvis 80 % av världsproduktionen av 1,2-dikloretan används för att tillverka vinylklorid. Det används också som opolärt lösningsmedel och för färgborttagning.