Klor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För djurkroppsdelen, se Klo.
Klor
Nummer
17
Tecken
Cl
Grupp
17
Period
3
Block
p
F

Cl

Br
SvavelKlorArgon
   


Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Ämnesklass      Diatomisk icke-metall
Relativ atommassa 35,4527(9) u
Utseende Blek gulgrön
Fysikaliska egenskaper
Densitet 3,215[1] kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 171,6 K ​(−101,5 °C)
Kokpunkt 239,11 K ​(−34,04 °C)
Kritisk punkt 416,9 K (143,75 °C)
7,991 MPa
Molvolym 17,39 × 10−6 m3/mol
Smältvärme (Cl2) 6,406 kJ/mol
Ångbildningsvärme (Cl2) 20,41[2] kJ/mol
Specifik värmekapacitet 480 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet (Cl2) 33,949 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 128 139 153 170 197 239
Atomära egenskaper
Atomradie 100 pm
Kovalent radie 102 ± 4 pm
van der Waalsradie 175 pm
Elektronaffinitet 349[3] kJ/mol
1:a jonisationspotential 1251,2 kJ/mol
2:a jonisationspotential 2298 kJ/mol
3:e jonisationspotential 3822 kJ/mol
4:e jonisationspotential 5158,6 kJ/mol
5:e jonisationspotential 6542 kJ/mol
6:e jonisationspotential 9362 kJ/mol
7:e jonisationspotential 11018 kJ/mol
8:e jonisationspotential 33604 kJ/mol
9:e jonisationspotential 38600 kJ/mol
10:e jonisationspotential 43961 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ne] 3s2 3p5
e per skal 2, 8, 7
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, −1 (stark sur oxid)
Elektronegativitet 3,16 (Paulingskalan)
Normalpotential 1,36 V (Cl + e → Cl)
Diverse
Kristallstruktur Ortorombisk
Kristallstruktur
Ljudhastighet 206
Värmeledningsförmåga 8,9 × 10−3 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet 0,01[3] A/(V × m)
Elektrisk resistivitet > 109 × m (20 °C)
Magnetism Diamagnetisk[4]
Magnetisk susceptibilitet −2,3 × 10−8[5]
Brytningsindex 1,000773[3]
Kompressionsmodul 1,1[3] GPa
Identifikation
CAS-nummer 7782-50-5
Pubchem 24526
RTECS-nummer FO2100000
Historia
Namnursprung Från grekiska chloros, ”gröngul”.[6][7]
Upptäckt och första isolation Carl Wilhelm Scheele (1774)
Fastställt som ett
grundämne av
Humphry Davy (1808)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Klorisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


35Cl
75,77 % Stabil
36Cl
Spår 3,01 × 105 a β 0,709 36Ar
ε 1,142 36S
37Cl
24,23 % Stabil


Säkerhetsinformation
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)[8]
03 – Oxiderande
04 – Gasflaska
06 – Giftig
09 – Miljöfarlig



Gasflaska



H-fraser H270​, H280​, H330, H​319​, H315​, H335​, H​400
EUH-fraser Mall:EUH-fras
P-fraser P260, P​220, P280​, P​244, P​273, P​304+340​, P​305+351+338, P332+313, P​370+376​, P302+352, P​315​, P405, P​403[1]

EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)[8]
Giftig
Miljöfarlig





(T)
(N)





R-fraser R23​, R​36/37/38​, R​50
S-fraser S(1/2)​, S​9​, S​45, S​61

MAK 1,5 mg/m3
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Klor (latinskt namn Chlorum; bildat av grekiska chlō'ros, 'gulgrön', 'ljusgrön'[9]) är ett icke-metalliskt grundämne. Det tillhör gruppen halogener och används bland annat som desinfektionsmedel. Det ingår som beståndsdel i olika salter, inklusive natriumkloridkoksalt.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Klor används vid tillverkning av kalciumhypoklorit (Ca(ClO)2) som används till klorering av simbassänger. I såväl simbassänger som kommunalt dricksvatten används även natriumhypoklorit (NaClO) som bakteriedödande medel. Klorgas har också använts som kemiskt vapen. Natriumklorid (NaCl) används för halkbekämpning på vägar. Vägsaltet sänker vattnets fryspunkt från 0 ned till ca 8-13 minusgrader, beroende på lösningens slutliga koncentration. Ishalka vid måttlig kyla kan förebyggas genom att utifrån bra väderprognoser salta strax innan isen fryser till.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Rent klor förekommer som klorgas med formeln Cl2. Klorgas är en gulgrön gas med en mycket stark lukt och reagerar direkt med de flesta ämnen. Gasen är giftig och skapar stor irritation i andningsorganen vid inandning, vid högre koncentrationer är den dödlig (dock krävs det en koncentration på 1000 ppm, jämfört med de 3,5 ppm som krävs för att man överhuvudtaget skall känna lukten av ämnet). Klor är väldigt sällsynt i naturen, men det är väldigt lätt att skapa det. Det finns reaktioner med t.ex klor och väte som tillsammans reagerar explosivt.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Klorföreningar är vanliga i naturen och livsviktiga för nästan alla livsformer, däribland människan. Eftersom klor är ganska elektronegativt förekommer klor främst som en jon, kloridjon, i föreningar med malmer och mineraler. Kloridjonen är en del i många salter (klorider) och finns därför i stor mängd i saltvatten. Klor är en kemisk del av vanligt salt (natriumklorid).

Många organiska klorföreningar har framställts syntetiskt. I dessa föreningar är kloratomer vanligtvis kovalent bundna till kolatomer. Bland organiska klorföreningar återfinns plaster som PVC, många läkemedel och sötningsmedlet sukralos, men också miljöfarliga ämnen som CFC och PCB.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Gasen upptäcktes först av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele 1774 vid hans studier av brunsten, men fick sitt namn av Humphry Davy som hävdade att det var ett grundämne.

Scheele publicerade resultaten i första delen av sin artikel Om brunsten eller magnesia och dess egenskaper i Kongl. Vetenskapsakademins Handlingar. Han trodde att gasen innehöll syre, och det var först 1810 som Humphry Davy föreslog att klor var ett grundämne. Det tog dock många år innan detta var allmänt accepterat bland kemisterna. [10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Mall:GESTIS.
  2. ^ Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
  3. ^ [a b c d] ”Technical data for Chlorine” (på engelska). periodictable.com. http://periodictable.com/Elements/017/data.html. Läst 20 november 2015. 
  4. ^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds, in Mall:RubberBible86th
  5. ^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. Werte dort sind auf g/mol bezogen und in cgs-Einheiten angegeben. Der hier angegebene Wert ist der daraus berechnete maßeinheitslose SI-Wert. Die Anmerkung liquid dürfte ein Druckfehler sein.
  6. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  7. ^ – Online Etymological Dictionary
  8. ^ [a b] Ur CLP-förordningen gällande CAS-Nr. 7782-50-5 i IFA:s GESTIS-ämnesdatabas (Kräver JavaScript) (ty, en).
  9. ^ "klor". NE.se. Läst 12 oktober 2013.
  10. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Webbplatsen www.studera.com: Klor