Hoppa till innehållet

Vinylklorid

Från Wikipedia
Vinylklorid

Systematiskt namnKloreten
Övriga namnKloretylen, VCM
Kemisk formelC2H3Cl
Molmassa62,498 g/mol
UtseendeFärglös gas
CAS-nummer75-01-4
SMILESC=CCl
Egenskaper
Densitet0,947 vid 0 °C g/cm³
Löslighet (vatten)1,1 g/l
Smältpunkt−153,7 °C
Kokpunkt−13,4 °C
Faror
Huvudfara
Mycket brandfarlig Mycket brandfarlig
NFPA 704

4
2
2
LD50500 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Vinylklorid är ett halogenerat kolväte med formeln C2H3Cl. Ämnet går ofta under namnet vinylkloridmonomer (VCM) för att skilja den från dess polymer polyvinylklorid (PVC)

Vinylklorid framställdes första gången 1835 av Justus von Liebig och hans student Henri Victor Regnault. De framställde det genom dehydrohalogenering av etylendiklorid (C2H4Cl2) med kaliumhydroxid (KOH).

År 1912 patenterade den tyske kemisten Fritz Klatte vid företaget Griesheim-Elektron en metod att framställa vinylklorid av acetylen och saltsyra med kvicksilver(II)klorid som katalysator.

Vinylklorid är en mycket brandfarlig gas (självantändning vid 435 °C). Blandad med 4 – 31 % luft är den dessutom explosiv. Vid förbränning bildas saltsyra och även det mycket giftiga ämnet fosgen.

Framställning

[redigera | redigera wikitext]

Idag framställs vinylklorid industriellt genom krackning av 1,2-dikloretan vid 500 °C och 1,5 – 3 MPa. Den saltsyra som bildas återanvänds för att tillverka dikloretan.

Vinylklorid används främst för framställningen av plasten polyvinylklorid (PVC).