AV-teknik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

AV-teknik eller AV-hjälpmedel, där AV står för audiovisuell, är medietekniska hjälpmedel för att med hjälp av ljud och bild hjälpa den som undervisar, informerar eller presenterar något. AV-hjälpmedel kan antingen fungera på egen hand, till exempel en reklamfilm, eller komplettera en mänsklig presentatör.

Exempel på audiovisuella hjälpmedel är alltifrån svarta tavlan, blädderblock och planscher via äldre bandspelare, bildband, smalfilm och overheadprojektor till dagsaktuella tv, video, Internet och annan datorbaserad multimedia där Powerpoint är ett av de vanligaste datorprogrammen. Ofta avser man med AV-teknik de av AV-hjälpmedlen som kräver tekniska apparater, internet och projektorer och då i första hand sådan som används vid presentation inför grupp. Dock har man insett att presentationer inför grupp även till stor del handlar om hur bra och intressant föreläsaren själv är, alltså att det inte spelar så stor roll vilka hjälpmedel som finns till hands om inte den som föreläser själv har ett personligt genomslag. Det är oftast inte de personer som mest använder olika tekniska hjälpmedel som får det största genomslaget utan tvärtom när man efteråt frågat de som lyssnat på olika presentationer, seminarier och föreläsningar.[källa behövs]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den amerikanske inlärningspsykologen B.F. Skinner var en av förkämparna för användning av AV-teknik.

Tekniken har varit framgångsrik, men också betingad med många misslyckanden. I tidiga undervisningsmaskiner, som Auto Tutor, ska exempelvis multiplikationen 3*3 lösas genom att trycka på ett antal alternativa svar i form av knappar A B C D E etc. Westinghouse och IBM byggde också upp försöksundervisning kring en centraldator, systemen utrustades ljuspenna, tangentbord, mikrofilm, bildskärm och hörtelefon. I amerikanska mellanvästern sändes skoltevelektioner från en tv-sändare monterad i ett flygplan. Det fanns fall där telefonväkteri provades för att elever skulle kunna ställa frågor till läraren efter avslutad tevelektion. Det har även funnits och finns satellitprojekt för undervisning. En annan variant har varit och är utlandsradions språkkurser som är vanligt på kortvåg. Australien har till och med haft klassundervisning på kortvågsradio. Riksradion har under alla år haft diverse kurser för vetgiriga även om det numera är mindre vanligt. Distansundervisningen som skedde i Sverige med hjälp av Hermods, NKI-skolan och liknande inrättningar har från brevburenhet gått över till internets möjligheter.

AV-teknik i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den första[källa behövs] innovationen var att skolorna köpte in radiomottagare, eftersom Sveriges radio hade introducerat skolradion. När TV-mottagaren blev vanlig föddes skoltv och nu uppstod ett behov att spela in eget material, något som då hette skolelektronik hade fötts. Den gamla 16 mm-projektorn kördes mindre. I Sverige byggdes det upp AV-Centraler eller Läromedels-Centraler runt om i landet för att serva skolor. 1968 togs ett beslut att en AV-central skulle inrättas vid varje universitet. Mycket av utrustningen som förvaltades var av typ hemelektronik och fotografiutrusning, men man byggde också TV-studior, så kallade STV-utrustningar, som spelade in AV-media som användes tillsammans med URs material. Här gjorde man även bildband och diabilder, ofta med tillhörande ljudband, som ersatte de museala skolplanscherna och episkopen. AV-centralerna kan betraktas som föregångare till dagens universitetstelevision som producerar utbildningsmaterial för spridning via TV och internet.

Den största[källa behövs] innovationen som kompletterade "svarta tavlan" var utan tvekan OH-projektorn. Vid högre lärosäten gjordes en del satsningar på diabildsvisning med många projektorer samtidigt men att utarbeta läromedel för detta är besvärligt. Det var däremot vanligt att storföretag gjorde sina presentationer enligt denna metod. Språklabben var populära men det visade sig att bandspelare video/ljud och övrig teknisk utrustning tyvärr krävde regelbundet underhåll. Den AV teknik som har en framtid i skolan måste vara robust och färdigutvecklad.

AV-tekniken integrerades stegvis via Multimedia till modern IT-teknik. Datamaskinen tar mer och mer över den roll som den gamla skolelektroniken hade, där allt som distansundervisning, redigering av digital videofilm, författande av lektionsmaterial sker med en vanlig dator. Likaså kan stillbilder visas på vägg med data-videoprojektorer, det blev nästa stora komplettering av svarta tavlan och overheadprojektorn. Idag har IT-projektorn och andra tekniska hjälpmedel kommit in i många konferens- och utbildningslokaler som till viss del ersätter gammal teknik både på gott och ont sett ur pedagogiskt perspektiv. AV-centralerna avvecklas nu och ersätts med internets alla söksystem och möjligheter att lagra multimedia som t.o.m HDTV. Speciella företag brukar installera dessa system i skolorna, och skötseln är senare en uppgift för läraren och skolvaktmästaren.

Material för skolförsök tillhör generellt inte AV-tekniken. Likaså simulatoranordningar typ bil, flyg och båt.

Planetarium och framförallt 360 graders-biografer, omnimaxbiografer eller Imaxbiografer som Cosmonova gränsar till underhållningsbranschen. Museer och inrättningar som vetenskapscenter typ universeum är till för folkbildning och visualiserar saker som är orimliga att utföra i skolmiljö.

Svensk lagstiftning på området styrs bland annat av Europeiska unionens "Direktiv om audiovisuella medietjänster utan gränser", kortfattat AV-direktivet.

AV-tekniken idag[redigera | redigera wikitext]

Tanken på en maskin eller dator som ersätter läraren eller presentatören helt anses i dag som förlegad inom pedagogiken. Dock kan olika former av teknik vara ett bra sätt att förtydliga, förstärka eller visualisera saker som annars blir svåra att förklara.

Den totala dataintegreringen är ett faktum, men skolornas penningbrist har tidigare motverkat dess inflytande och genomslag. Trots detta går utvecklingen mot att varje lärosal förses med en it-projektor där läraren gör mer och mer sofistikerade presentationer med sin medhavda presentation och sin dokumentation. Där sker uppkoppling mot internet och distansundervisning med olika program såsom Firstclass och Marratech som har digitala klassrum. I några fall styrs utrustningen med ett interaktivt styrsystem. Visning av video och stillbild i till exempel PowerPoint-presentationer är särskilt populärt idag. Dock visar den senaste forskningen och olika undersökningar att powerpoint har en sövande, intetsägande och passiv inlärning vilket medför att åhörarna ofta inte lyssnar aktivt och därför inte kommer ihåg stora delar av budskapet som visas för dem på powerpoint. Detta visar undersökningar som bl a är gjorda i England, Sverige och Australien i olika företag och organisationer t.ex. då chefer presenterar inför för sina anställda eller säljare som presenterar inför sina kunder [källa behövs]. Möjligen beror detta på att användarna utnyttjar programmens möjligheter i överkant. Men genomslagskraften för en presentation anses öka med hjälp av färg och utformning och andra möjligheter som animering mm. Man kan tex exemplifiera en motsats, det är teckningen Picassos tupp som består av några få pennstreck. En yrkesskicklig lärare kan utnyttja alla läromedel men för många hjälpmedel kan också verka rörigt och att personen i sig själv inte besitter några kunskaper utan enbart förlitar sig till hjälpmedel och annan teknik.

En apparat som i framtiden sannolikt kommer att ersätta OH-projektorn är den digitala dokumentvisaren och även vidareutvecklade IT-projektorer. Dessa är apparater som förenar OH-projektor och episkop och modern IT-teknik. Vi kan redan nu skönja en ny utveckling av platta tv-skärmar som används på skolor och universitet för allmäninformation. Dessa får större och större betydelse. TV-branschen ligger i startgroparna med 3Dteknik, då tillförs finesser som pedagogerna kan utnyttja. Smartboard och liknande anordningar som ersätter svarta och vita tavlor med kritor och tuschpennor har haft en lite trög inledning men det kommer sannolikt att i framtiden integreras mer eller mindre i det virtuella klassrummet.

Se även[redigera | redigera wikitext]