Aftonfalk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aftonfalk
Status i världen: Nära hotad[1]
Adult hane.
Adult hane.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Falkfåglar
Falconiformes
Familj Falkfåglar
Falconidae
Underfamilj Egentliga falkar
Falconinae
Släkte Falco
Art Aftonfalk
F. vespertinus
Vetenskapligt namn
§ Falco vespertinus
Auktor Linné, 1766
Utbredning
Utbredningsområde:Gult - häckingsområdeBlått - övervintringsområde
Utbredningsområde:
Gult - häckingsområde
Blått - övervintringsområde
Hitta fler artiklar om fåglar med

Aftonfalk (Falco vespertinus) är en liten insektsätande falk som häckar i Östeuropa och Asien, och övervintrar i Afrika söder om Sahara. Populationen minskar på grund av habitatförlust och IUCN kategoriserar arten som nära hotad.

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Aftonfalken tillhör släktet Falco Aftonfalkens närmsta släkting är amurfalken som tidigare behandlades som en underart till aftonfalk. Tillsammans utgör de en grupp vars släktskap med övriga falkar är något oklar.

Aftonfalken är en flyttfågel som häckar i södra Östeuropa och Asien. Den övervintrar i södra Afrika, söder om Sahara. Det huvudsakliga häckningsområde sträcker sig från Vitryssland och söderut till Ungern, norra Serbien och Montenegro, Rumänien, Moldavien och östra Bulgarien, österut genom Ukraina och nordvästra och södra Ryssland och norra Kazakhstan till allra nordvästligaste Kina och övre Lena.[1] Övervintringskvarteren sträcker sig från Sydafrika och norrut till södra Kenya.[1]

Den observeras regelbundet i Västeuropa under flytten. I Centraleuropa rastar regelbundet 1000-3500 individer under varje flytt.[1] I augusti 2004 observerades en individ för första gången i Nordamerika, på ön Martha's Vineyard, Massachusetts.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Aftonfalk påträffas regelbundet i Sverige.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Aftonfalken är 28-34 cm lång med ett vingspann på omkring 65-76 cm.[2] Den väger cirka 110-190 gram. Den adulta hanen är sotigt grå med faluröda benfjädrar ("byxor") och undergump. Adult hona har rostgul och svagt streckad undersida och blågrå tvärvattrad ovansida. Juveniler har beige undersida med bruna streck och bruntonad grå ovansida. Vaxhud och fötter är mättat orange, nästan rödaktiga hos den adulta hanen och gula hos juvenilen och honan.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Aftonfalken föredrar öppen mark, till exempel stäpp och ängsmark. I vinterkvarter föredrar den torrare områden.[3] Den är en flockfågel, både under häckningstid, under flytten och i vinterkvarter. Den häckar i kolonier mycket sällan i enstaka par. De bygger inte något bo utan nyttjar andras bon, exempelvis övergivna bon av kolonihäckande kråkfåglar.[3] Honan lägger 3-5 ägg som ruvas av båda föräldrarna. Ruvningstiden är cirka fyra veckor. Den jagar gärna i flock, men flockarna är inte särskilt stora. På häckningsplats består flockarna enbart av aftonfalk men i vinterkvarter förekommer blandade flockar med amurfalk.[3] Dess huvudsakliga föda är större insekter, både krypande och flygande, till exempel gräshoppor, skalbaggar, trollsländor och svärmare, men den kan även fånga ödlor och små gnagare.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Den har ett stort utbredningsområde och den globala populationen uppskattas bestå av 300 000-800 000 individer. I delar av sitt utbredningsområde minskar populationen kraftigt, främst på grund av habitatförstöring.[1] Aftonfalken kategoriseras därför av IUCN som nära hotad (NT)[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Aftonfalken har historiskt kallats rödbent falk[4][5] och rödfotad falk[5].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] BirdLife International 2013 Falco vespertinus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 116-117. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ [a b c] Warwick Tarboton, Peter Hayman, Norman Arlott (1994) Birds of Southern Africa, The Sasol Plates Collection, sid:112-113
  4. ^ Skandinavisk fauna - Foglarne, Sven Nilsson. 1858
  5. ^ [a b] Djurordlistan

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]