Hoppa till innehållet

Alla helgons blodiga natt

Från Wikipedia
Alla helgons blodiga natt
(Halloween)
Alla helgons blodiga natt
Alla helgons blodiga natt
GenreSkräck
Slasher
RegissörJohn Carpenter
ProducentDebra Hill
ManusJohn Carpenter
Debra Hill
SkådespelareDonald Pleasence
Jamie Lee Curtis
P. J. Soles
Nancy Kyes (krediterad som "Nancy Loomis")
Charles Cyphers
Kyle Richards
Brian Andrews
Nick Castle
Tony Moran
OriginalmusikJohn Carpenter
FotografDean Cundey
KlippningTommy Lee Wallace
Charles Bornstein
ProduktionsbolagCompass International Pictures
Falcon International Productions
DistributionCompass International Pictures
Aquarius Releasing
PremiärUSA 25 oktober 1978 (USA)
Speltid91 minuter
LandUSA
SpråkEngelska
Budget$300 000–325 000
Intäkter$60–70 miljoner
UppföljareAlla helgons blodiga natt 2
Halloween
NyinspelningarHalloween
IMDb SFDb Elonet
SVT Play

Halloween (på svenska känd som Alla helgons blodiga natt, och även känd som John Carpenter's Halloween samt Halloween – maskernas natt i Finland) är en amerikansk independent-slasherfilm från 1978, regisserad och komponerad av John Carpenter, som skrev manuset tillsammans med producenten Debra Hill. I rollerna syns Donald Pleasence, Jamie Lee Curtis (i sin debutroll), P.J. Soles och Nancy Loomis. Filmen utspelar sig i den fiktiva staden Haddonfield i Illinois och handlar om den psykiskt sjuka Michael Myers, som under sin barndom blev intagen på mentalsjukhus för att ha mördat sin tonåriga syster en Halloween-natt. 15 år senare rymmer han och återvänder till Haddonfield, där han börjar förfölja den tonåriga barnvakten Laurie Strode och hennes vänner medan hans psykiater Dr Samuel Loomis försöker spåra upp honom.

Filmen spelades in i södra Kalifornien under maj 1978 och producerades av Compass International Pictures och Falcon International Productions.[1][2] Filmen släpptes av Compass International och Aquarius Releasing i oktober och spelade in 70 miljoner dollar på en budget på 300 000 dollar, vilket gjorde den till en av de mest lönsamma independentfilmerna genom tiderna. Filmen hyllades främst för Carpenters regi och musik, och många kritiker anser att den var banbrytande för slashergenren, tillsammans med andra filmer som Psycho (1960), Motorsågsmassakern och Stilla Natt, Blodiga Natt (båda från 1974). Den anses vara en av de bästa och mest inflytelserika skräckfilmerna som gjorts. År 2006 valdes den ut för bevarande i United States National Film Registry av USA:s kongressbibliotek då den är ”kulturellt, historiskt eller estetiskt betydelsefull”.[3]

Framgången med filmen ledde till en filmserie bestående av 13 filmer som bidrog till att skapa en omfattande bakgrundshistoria för Michael Myers, med några uppföljare som berättarmässigt avviker helt från tidigare delar.

År 1963 på en Halloween-natt i förorten Haddonfield i Illinois knivhugger den sexårige Michael Myers brutalt sin tonåriga syster Judith till döds med en kökskniv. Femton år senare kör hans psykiater Dr Samuel Loomis tillsammans med sjuksköterskan Marion Chambers till det sanatorium där Michael är internerad för att eskortera honom till en domstolsförhandling. När Loomis stiger ur bilen för att låsa upp huvudporten hoppar Michael upp på taket och attackerar Marion. Hon springer från bilen, vilket gör att Michael kan stjäla bilen och köra iväg.

Innan han når Haddonfield dödar Michael en mekaniker och tar hans overall innan han stjäl en vit mask från en affär. Han börjar sedan förfölja tonårsflickan Laurie Strode, som han sett lämna en nyckel vid hans övergivna barndomshem som hennes far försöker sälja. Laurie börjar lägga märke till Michael under dagen, men hennes vänner Annie Brackett och Lynda Van Der Klok avfärdar hennes oro. Loomis anländer till Haddonfield och upptäcker att Michael har stulit Judiths gravsten från Haddonfields kyrkogård. Han träffar stadens sheriff, Annies far Leigh Brackett, och tillsammans letar de efter Michael.

Den kvällen följer Michael efter Annie och Laurie till den plats där de ska sitta barnvakt. Laurie passar Tommy Doyle, medan Annie stannar hos Lindsey Wallace på andra sidan gatan. Michael spionerar på Annie och dödar familjen Wallaces hund. Tommy ser Michael från fönstret och tror att han är ett spöke (The Boogeyman), men Laurie avfärdar hans oro. Annie tar med Lindsey till Doyle-huset så att hon kan hämta sin pojkvän medan Laurie passar båda barnen. Michael gömmer sig i hennes bil och stryper henne innan han skär halsen av henne. Lynda och hennes pojkvän Bob anländer till Wallace-huset och har sex. Bob går sedan ner för att hämta en öl i köket, där Michael hugger fast honom i väggen med en enorm slaktarkniv. Laurie ringer Lynda för att ta reda på vart Annie har försvunnit, men Michael stryper Lynda till döds med telefonledningen medan Laurie lyssnar i andra änden, utan att veta vad som händer.

Orolig över telefonsamtalet går Laurie över till Wallace-huset och hittar sina vänners döda kroppar och Judiths gravsten i ett av sovrummen på övervåningen. Hon springer ut i hallen, skräckslagen, där Michael hugger henne i armen så att hon faller över ett trappräcket. Förvirrad och skadad flyr hon från huset och springer längs gatan med Michael hack i hälarna. Hon tar sig tillbaka till Doyle-huset och försöker ringa efter hjälp, men upptäcker att telefonen är död. Michael smyger sig in genom fönstret och attackerar henne igen, men hon hugger honom i halsen med en sticknål.

I tron att Michael är död, stapplar Laurie uppför trappan för att se till barnen. Michael dyker upp igen, medan Tommy och Lindsey gömmer sig i badrummet. Laurie lurar Michael till garderoben i sovrummet och hugger honom i ögat och bröstet. Efter att ha skickat Tommy och Lindsey till en granne för att ringa polisen, reser sig Michael igen. Loomis anländer precis i tid samtidigt som han ser barnen springa från huset. Han undersöker saken och ser Michael strypa Laurie. Loomis skjuter honom med en revolver, vilket får honom att falla från husets balkongen. När Loomis går för att kolla kroppen är Michael borta. Han stirrar ut ilsket i fjärran medan Laurie gråter av skräck och Michaels tunga andning hörs i natten.

Rollista (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Donald Pleasence som Dr. Samuel "Sam" Loomis
  • Jamie Lee Curtis som Laurie Strode
  • Nick Castle som The Shape (Michael Myers maskerad)
    • Tony Moran som Michael Myers – 23 år (Michael Myers avmaskerad i slutet av filmen).
    • Will Sandin som Michael Myers – 6 år.
  • P. J. Soles som Lynda Van Der Klok
  • Nancy Kyes (angiven som "Nancy Loomis") som Annie Brackett
  • Charles Cyphers som Sheriff Leigh Brackett
  • Kyle Richards som Lindsey Wallace
  • Brian Andrews som Tommy Doyle
  • John Michael Graham som Bob Simms
  • Nancy Stephens som Marion Chambers
  • Arthur Malet som Angus Taylor
  • Mickey Yablans som Richie Castle
  • Brent Le Page som Lonnie Elam
  • Adam Hollander som Keith
  • Sandy Johnson som Judith Margaret Myers (syster till Laurie och Michael, även hans första offer)
  • David Kyle som Danny Hodges
  • Peter Griffith som Morgan Strode (adoptivfader till Laurie)
  • Robert Phalen som Dr. Terence Wynn

Analyser av filmens teman

[redigera | redigera wikitext]

Forskaren Carol J. Clover har hävdat att filmen, och dess genre i stort, kopplar samman sexualitet med fara, och säger att mördare i slasherfilmer drivs av ett ”psykosexuellt raseri”[4] och att alla mord är av sexuell natur. Hon förstärker denna idé genom att säga att ”skjutvapen har ingen plats i slasherfilmer” och när hon granskar filmen I Spit on Your Grave noterar hon att ”ett mord som görs med handgripliga medel motsvarar en handgriplig våldtäkt på ett sätt som en skjutning, även en skjutning som föregås av en förnedring, inte gör.”[4] Att likställa sex med våld är viktigt i Halloween och slashergenren, enligt filmforskaren Pat Gill, som noterade detta i sin essä ”The Monstrous Years: Teens, Slasher Films, and the Family”. Hon påpekar att Lauries vänner "ser sina barnvaktsjobb som tillfällen att dela drinkar och sängar med sina pojkvänner. En efter en dödas de av Michael Myers, en flykting från mentalsjukhuset som för många år sedan, vid sex års ålder, mördade sin syster för att hon föredrog sex framför att ta hand om honom."[5]

Carpenter har själv tagit avstånd från dessa tolkningar och sagt: ”Det har antytts att jag gjorde någon sorts moralisk uttalande. Tro mig, det gjorde jag inte. I Halloween såg jag karaktärerna som helt normala tonåringar.”[6] I en annan intervju sa Carpenter att dom som tolkade filmen som en slags moralitet ”helt missade poängen” och tillade: "Den tjej som är mest sexuellt frustrerad fortsätter bara att hugga den här killen med en lång kniv. Hon är den mest sexuellt frustrerade. Det är hon som dödar honom. Inte för att hon är oskuld, utan för att all den sexuellt undertryckta energin börjar komma ut. Hon använder alla dessa falliska symboler på killen.”[7] Debra Hill, som var medproducent till filmen, avfärdade också dessa tolkningar och sa: ”Det fanns absolut ingen avsikt att det skulle vara den underliggande anledningen. Jag växte upp som katolsk skolflicka och det som sipprade in i manuset är min katolska känslighet. Det var helt oavsiktligt."[8]

Enligt historikern Nicholas Rogers ser vissa feministiska kritiker ”slasherfilmerna sedan Halloween som något som förnedrar kvinnor på ett lika avgörande sätt som hårdporr”.[9] Kritiker som John Kenneth Muir hävdar att kvinnliga karaktärer som Laurie Strode överlevde inte tack vare ”god planering” eller sin egen uppfinningsrikedom, utan bara av ren tur. Även om hon lyckas avvärja mördaren flera gånger, räddas Strode i slutändan i Halloween och Halloween II först när Dr Loomis anländer för att skjuta Myers. Men trots att Loomis räddar Strode, säger Carol Clover att Halloween initierade iden med att ”the final girl” vinner till slut. Strode kämpar emot Myers och skadar honom ordentligt.[10] Om Myers hade varit en vanlig kille hade Strodes attacker dödat honom; inte ens Loomis, berättelsens manliga hjälte, som skjuter Michael flera gånger med en revolver, kan döda honom. Aviva Briefel hävdade att ögonblick som när Michaels ansikte tillfälligt avslöjades är avsedda att ge manliga tittare njutning. Briefel hävdar vidare att dessa ögonblick är masochistiska till sin natur och ger män njutning eftersom de frivilligt underkastar sig kvinnorna i filmen; de underkastar sig tillfälligt eftersom det kommer att göra deras återkomst till makten ännu mer kraftfull.

Vissa anser att Michael representerar ren ondska i filmen. Detta baseras på den allmänna uppfattningen att ondskan aldrig dör och att ondskan inte visar ånger. Denna idé illustreras i filmen när Dr Loomis diskuterar Michaels historia med sheriffen. Loomis säger: "I spent eight years trying to reach him, and then another seven trying to keep him locked up because I realized that what was living behind that boy's eyes was purely and simply ... evil." Loomis refererar också till Michael som ’ond’ när han stjäl hans bil på sanatoriet. Detta understryker ytterligare varför Michael bär masken, eftersom han ”bär sin ondska tydligt i ansiktet”. Ändå ifrågasätter vi fortfarande hur ond Michael är utan att känna till hans verkliga motiv genom hela den första filmen. Vi kommer till slutet av filmen, och Michael vandrar återigen omkring på gatorna i Haddonfield, eftersom ondskan aldrig dör.[11]

Filmens estetiska element

[redigera | redigera wikitext]

Nicholas Rogers noterar att filmkritiker hävdar att Carpenters regi och skickliga kameraarbete gjorde Halloween till en ” så stor framgång”. Han uppgav: "Det är lätt att skapa våld på tv-skärmen, men det är svårt att göra det bra.[9]

Den första scenen med Michael som barn så ses mordet på Judith genom ögonhålen i Michaels clownmask. Enligt forskaren Nicholas Rogers uppmanade Carpenters ”frekventa användning av den omonterade förstapersonskameran för att återge mördarens synvinkel fick tittarna att känna av mördarens aggressiva blick och höra hans tunga andning och tunga fotsteg när han förföljde sitt offer”.[9] Film-analytiker har noterat att dess fördröjda eller undanhållna skildringar av brutalt våld karakteriseras som ”falsk skrämsel”, där förföljarna, mördarna eller monstren ”kastar sig in i vårt synfält eller smyger sig på en person”.[12]

Det finns 12 uppföljare till filmen.

  1. ^ ”AFI|Catalog”. catalog.afi.com. https://catalog.afi.com/Catalog/MovieDetails/56347?cxt=filmography. Läst 28 oktober 2025. 
  2. ^ ”Halloween (1978)” (på engelska). BFI. https://www.bfi.org.uk/film/77d03fa1-0730-581a-ba38-4ebd41ca2938/halloween. Läst 28 oktober 2025. 
  3. ^ ”Complete National Film Registry Listing | Film Registry | National Film Preservation Board | Programs | Library of Congress”. Library of Congress, Washington, D.C. 20540 USA. https://www.loc.gov/programs/national-film-preservation-board/film-registry/complete-national-film-registry-listing/. Läst 28 oktober 2025. 
  4. ^ [a b] Clover, Carol J. (1987). ”Her Body, Himself: Gender in the Slasher Film”. Representations (20): sid. 187–228. doi:10.2307/2928507. ISSN 0734-6018. https://www.jstor.org/stable/2928507. Läst 28 oktober 2025. 
  5. ^ Gill, P. (2002). ”The Monstrous Years: Teens, Slasher Films, and the Family”. Journal of Film and Video. https://www.semanticscholar.org/paper/The-Monstrous-Years:-Teens,-Slasher-Films,-and-the-Gill/5cc7e97fa1a585217966d7ac5d1e4eb3d3b8eec8. Läst 28 oktober 2025. 
  6. ^ ”Science Fiction Weekly Interview”. www.scifi.com. Arkiverad från originalet den 10 februari 2006. https://web.archive.org/web/20060210135124/http://www.scifi.com/sfw/issue339/interview.html. Läst 28 oktober 2025. 
  7. ^ Jones, Alan (2005). The Rough Guide to Horror Movies. ISBN 978-1-84353-521-8 
  8. ^ ”E! Online - Features - Film School - "Horror 101" - Halloween”. www.eonline.com. Arkiverad från originalet den 8 mars 2004. https://web.archive.org/web/20040308021741/http://www.eonline.com/Features/Live/Filmschool/Notes/Halloween/index.html. Läst 28 oktober 2025. 
  9. ^ [a b c] Rogers, Nicholas (2002). Halloween: From Pagan Ritual to Party Night. ISBN 978-0-19-516896-9 
  10. ^ Clover, Carol (1993). Men, Women, and Chainsaws: Gender in the Modern Horror Film. OCLC 748991864. https://search.worldcat.org/title/748991864 
  11. ^ Greg Cwik (19 december 2012). ”'Reel Terror' Is Quite the Hatchet Job » PopMatters” (på amerikansk engelska). www.popmatters.com. https://www.popmatters.com/166315-reel-terror-by-david-konow-2495792142.html. Läst 28 oktober 2025. 
  12. ^ Diffrient, David Scott (2004). "A Film is Being Beaten: Notes on the Shock Cut and the Material Violence of Horror". ISBN 978-1-57806-692-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]