Anserimimus planinychus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anserimimus
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: Yngre krita
Anserimimus.jpg
Skelett av Anserimimus.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
InfraklassHärskarödlor
Archosauria
ÖverordningDinosaurier
Dinosauria
OrdningÖdlehöftade dinosaurier
Saurischia
UnderordningTheropoder
Theropoda
InfraordningCoelurosaurier
ÖverfamiljOrnithomimosaurier
†Ornithomimosauria
FamiljOrnithomimider
†Ornithomimidae
SläkteAnserimimus
Art†A. planinychus
Vetenskapligt namn
§ Anserimimus planinychus
AuktorBarsbold, 1988
Hitta fler artiklar om djur med

Anserimimus planinychus ("gåshärmare med platta klor") är en art av dinosaurier som tillhör släktet Anserimimus, en ornithomimid som levde under yngre kritaperioden i det som idag är Mongoliet. Den var ett långt och smalt, snabbt springande djur, kanske en allätare. Den påminde, enligt de fossil man funnit, en hel del om andra ornithomimider, med undantag för dess mer kraftiga armar. Djuret har en beräknad längd av 3 - 3,5 meter.

Namn och klassificering[redigera | redigera wikitext]

Den mongoliske paleontologen Rinchen Barsbold döpte Anserimimus år 1988. Han kombinerade det latinska ordet anser, som betyder 'gås', med det grekiska ordet μιμος/mimos, som betyder 'härmare'. Anser är faktiskt släktnamnet hos flera arter av gäss. Även om Anserimimus inte nämnvärt liknar en gås har ornithomimosaurier som av tradition döpts efter flertalet olika fågelarter, så som Struthiomimus ('strutshärmare'), Gallimimus ('tupphärmare') och Pelecanimimus ('pelikanhärmare'). Den enda kända arten av Anserimimus kallas för A. planinychus. Artnamnet kommer från latinets planus, som betyder 'platt', samt från grekiskans onychos, som betyder 'klo'. Detta härleder från dess besynnerligt tillplattade klor som karaktäriserar släktet.

Anserimimus är en medlem av familjen Ornithomimidae, en grupp av derived ornithomimosaurier. Den är troligen närmast släkt med Gallimimus (Kobayashi & Lu, 2003; Kobayashi & Barsbold, 2005). Andra studier har varit oförmögna att exakt fastställa dess släktskap med andra ornithomimoider (Ji o. a., 2003; Makovicky o. a., 2004).

Fyndplats[redigera | redigera wikitext]

Både Anserimimus och Gallimimus grävdes upp i Nemegt-formationen i Bügiin Tsav, Mongoliet, om än i olika områden i denna formation. Anserimimus hittades i den mongoliska aimagen, eller provinsen, Bayankhongor under en enhällig sovjet-mongolisk expedition till Gobiöknen under slutet av 1970-talet. Nemegt-formationen antas vara en representant av alluvialslätter innehållande meanderande floder. Området dateras tillbaka till maastricht-skedet, eller mellan 84 och 65 miljoner år sedan. Tillsammans med Gallimimus hittades andra theropoder från denna tidsålder, till exempel de gigantiska Tarbosaurus och Deinocheirus, jämte de mindre dromaeosauriderna, oviraptorosaurierna, troodontiderna samt fåglar. Växtätare representeras av hadrosauriderna Barsboldia och Saurolophus, ankylosauriden Tarchia och åtskilliga titanosaurier och benskalledinosaurier.

Exemplaret[redigera | redigera wikitext]

Man har bara hittat ett exemplar av Anserimimus, vilket består av de flesta delarna av armarna och bakbenen (inkluderat delar av skuldran och bäckenbenet) samt en ryggkota. Begränsad information om Anserimimus anatomi har publicerats, eftersom Barsbold inte beskrev flera av dessa ovannämnt uppräknade ben. I stället fokuserade han bara på de drag som frånskilde Anserimimus från andra ornithomimider. Det finns flera viktiga nyckelskillnader mellan den och andra medlemmar av dess familj. Klorna på handen var långa och raka (inte böjda, som hos andra släkten), med en nästan platt lägre yta. Armarna är också mer kraftfullt byggda än hos andra ornithomimider, med stora kammar på skulderbladet och överarmsbenet, vilket bereder fästningspunkter för stora armmuskler så som biceps.

Eventuellt leverne[redigera | redigera wikitext]

Funktionen hos sådana kraftiga armar med raka klor förblir okänd. Det kan indikera på en diet eller strategi av samlande av mat som skiljer sig från andra ornithomimiders, även om dess diet är svår att fastställa, då djurets kranium saknas. Forskare har många olika hypoteser om att ornithomimiderna, som härstammar från de köttätande theropoderna, faktiskt var allätare eller till och med växtätare (Osborn, 1916). Ännu en mongolisk ornithomimid, Gallimimus, har en kam-liknande struktur nära toppen av både över- och underkäken, vilket antas ha haft som funktion att filtrera ätbara partiklar ur vatten, ungefär som andfåglar och flamingoer gör. Eftersom de flesta kända ornithomimider förekommer i miljöer nära vatten kan detta sätt att skaffa föda sträcka sig till alla medlemmar i familjen, bland dessa också Anserimimus (Norell o. a., 2001).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Barsbold, R. 1988. A new Late Cretaceous ornithomimid from the Mongolian People's Republic. Paleontological Journal 22: 124-127.
  • Ji Q., Norell, M.A., Makovicky, P.J., Gao K., Ji S, & Yuan C. An early ostrich dinosaur and implications for ornithomimosaur phylogeny. American Museum Novitates 3420: 1-19.
  • Kobayashi, Y. & Lu J. 2003. A new ornithomimid dinosaur with gregarious habits from the Late Cretaceous of China. Acta Paleontologica Polonica 48(2): 235–259.
  • Kobayashi, Y. & Barsbold, R. 2005. Reexamination of a primitive ornithomimosaur, Garudimimus brevipes Barsbold, 1981 (Dinosauria: Theropoda), from the Late Cretaceous of Mongolia. Canadian Journal of Earth Sciences 42: 1501-1521.
  • Norell, M.A., Makovicky, P.J., & Currie, P.J. 2001. The beaks of ostrich dinosaurs. Nature 412: 873-874.
  • Osborn, H.F. 1917. Skeletal adaptations of Ornitholestes, Struthiomimus, and Tyrannosaurus. Bulletin of the American Museum of Natural History 35: 733–771.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]