Struts

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Struts
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane (vänster) och hona (höger)
Hane (vänster) och hona (höger)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Strutsfåglar
Struthioniformes
Latham, 1790
Familj Strutsar
Struthionidae
Vigors, 1825
Släkte Struthio
Linnaeus, 1758
Art Struts
S. camelus
Vetenskapligt namn
§ Struthio camelus
Auktor Linnaeus, 1758[2]
Utbredning
Förekomsten av strutsar i Afrika
Förekomsten av strutsar i Afrika
Underarter
Synonymer
  • Masajstruts
  • Somalistruts
"Masajstruts", förmodligen massaicus, i Nairobi National Park i Kenya. Notera den rosaröda färgen på lår och hals.
"Masajstruts", förmodligen massaicus, i Nairobi National Park i Kenya. Notera den rosaröda färgen på lår och hals.
Hitta fler artiklar om djur med

Strutsar är mycket stora, långbenta, långhalsade och flygoförmögna fåglar som förekommer i Afrika. Strutsarna placeras i släktet Struthio, familjen strutsar (Struthionidae) och ordningen strutsfåglar (Struthioniformes). Strutsarna är de största nu levande fåglarna och lägger även de största äggen. De kan springa i hastigheter upp till 70 km/h.[3] Strutsarna är kända för sina små hjärnor som väger ungefär 40 gram.[4] Många auktoriteter behandlar strutsarna som en art Struthio camelus medan andra utöver strutsen även behandlar somaliastrutsen som arten Struthio molybdophanes.

Strutsar saknar bröstbenskam och deras fjädrar saknar hakar på bistrålarna vilket gör fjäderdräkten mjuk och fjädrarna kan inte bilda ett lufttät plan.[5]

Strutsens föda består huvudsakligen av olika växtdelar, men den äter även insekter, maskar och larver. Den lever i nomadiska grupper med mellan fem och femtio individer. När strutsen hotas gömmer den sig antingen genom att lägga sig platt på marken eller också försöker den fly. Om den blir inträngd kan den försvara sig genom att sparka med sina kraftiga ben. Häckningsbeteendet skiljer sig mellan olika regioner, men revirhävdande hanar kämpar för ett harem på mellan två och sju honor.

Strutsar föds upp runt om i världen för produktion av fjädrar, läder, kött och ägg.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Strutsen beskrevs första gången taxonomiskt, med sitt nuvarande vetenskapliga namn, 1758 av Linné i hans verk Systema Naturae.

Tidigare fördes många arter till ordningen Struthioniformes, däribland tinamofåglarna, nandufåglarna, emu, kasuarer och kivier. Men samtida genetiska studier visar att den basala fågelgruppen Neornithes delades upp i de två utvecklingslinjerna Paleognathae, som omfattar strutsfåglarna tillsammans med nandufåglar och tinamofåglar, och den andra utvecklingslinjen Neognathae omfattar alla världens övriga idag förekommande fågelarter. Samma studie placerade tinamofåglar som systergrupp till de australasiatiska kasuarerna, emu och kiwifåglarna, vilket gjorde Struthioniformes parafyletisk.[6]

Lösningen blev att flera auktoriteter har upphöjt nandufåglar och tinamofåglar till ordningarna Rheiformes och Tinamiformes medan Struthioniformes bara omfattar släktet Struthio. I sin tur behandlas de två taxonen camelus och molybdophanes av flera auktoriteter som en art med två distinkta underartsgrupper[7] men genetiska studier indikerar att molybdophanes eventuellt bör kategoriseras som egen art Struthio molybdophanes,[8] Sveriges ornitologiska förening beslutade 2014 att behandla strutsana som två arter och ger S. camelus trivialnamnet struts medan S. molybdophanes kallas somalistruts.[9]

Vilda strutsar finns idag bara i ett antal av Afrikas torra och halvtorra områden, inklusive Sahel, Afrikas horn, Östafrikas savanner och torrområden i sydvästra Afrika.

camelus-gruppen (struts, ibland kallad masajstruts)

molybdophanes-gruppen (somalistruts)

  • S. (c.) molybdophanes - förekommer på Afrikas horn, vilket omfattar Somalia samt delar av Etiopien och norra Kenya. Dess utbredningsområde överlappar S. c. massaicus i nordöstra Kenya.

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Förmodligen en somalistruts (S.c. molybdophanes) eftersom den har en blåaktig ton i nacken och på låren.

Alla strutsens taxa är förhållandevis lika till utseendet. De har små huvuden, långa halsar, stora kraftiga kroppar, långa ben och kraftiga fötter. Hanen är svart med undantag av vingarnas och stjärtens fjädrar som är delvis vita. Honan är gråbrun med vitaktiga ving- och stjärtfjädrar. Hannens längd går upp till 3 meter. Den når ibland en vikt av 150 kilogram. Benen är långa och starka och har vid foten bara två tår. Halsen är nästan naken och vingarna är förkrympta. En detalj som skiljer arterna och underarterna åt är att partier av nacke och lår får olika färger under häckningstid till skillnad från den gråbeiga färg strutsen annars har. Somalistrutsen får en blåaktig färg på nacke och lår, S. c camelus får en röd nacke, medan S. c. massaicus får orangerosa lår och nacke.

Strutsens vingar är tillbakabildade, så kallade rudiment, och den har klor på två av sina "fingrar". Strutsens fjädrar skiljer sig mycket till sin karaktär ifrån flygande fåglars fjädrar. Strutsens fjädrar är mycket mjuka eftersom de saknar hakar på bistrålarna och används främst till isolering mot både kyla och värme.

Strutsens muskulösa ben är fjäderlösa och den står på två tår varav den största i det närmaste påminner om en hov. Detta är en anpassning som verkar förenkla för strutsen att springa i höga hastigheter och som strutsen är ensam om i fågelvärlden.

Strutsar har tjocka svarta ögonfransar och deras ögon är bland de största hos fåglarna.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Specifika tider på året för häckning förekommer inte. Ofta lever strutsen i små familjer, som består av en hane och två eller tre honor. Honorna i en grupp lägger tillsammans upp till 20 ägg i en fördjupning i sanden. Ägget som är det största bland fåglar är vitgult, dess längd kan vara 14 till 15 centimeter och väger cirka 2 kg vilket är 1 % av strutsens vikt. Ruvningen görs av bägge könen och ibland överlämnas äggen bara åt solvärmen.

Strutsen är aktiv på natten och dess föda består huvudsakligen av gräs och korn. Ibland tar den också insekter eller andra smådjur. Vid torra tider föredrar strutsen växter som är rika på vatten. Den har inga tänder och ingen kräva och sväljer därför stenar och andra föremål som hjälper att bryta ner födan i djurets mage.

Vid fara springer strutsen med hög hastighet som går upp till 70 kilometer i timmen. Dess fiender utgörs av ormar, hyenor, gamar och människoapor som mest hotar ungdjuren. Strutsen använder bland annat sina fjädrar för att skugga sina ungar och hanarna nyttjar dem även när de utför en sorts parningsdanser. Strutsen kan bli 50 till 60 år gammal.

Att strutsen vid fara skulle gömma sitt huvud i sanden är en missuppfattning.

Strutsen och människan[redigera | redigera wikitext]

Strutsägg

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under romartiden var strutsen efterfrågad för sitt kött, och eftersom den var ett exotiskt djur användes den även i venatio (jaktspel) på arenorna. Strutsar har annars främst jagats och fötts upp för att det funnits en efterfrågan på strutsfjädrar, men även strutsens skinn har tagits tillvara. Strutsfjädrar förekommer som hattprydnader bland annat i landsknektsmodet och under 1800-talet. Under 1700-talet var strutsen nära att utrotas på grund av allt för intensiv jakt. Under 1800-talet började man föda upp strutsar på farmer. Efter första världskriget avtog efterfrågan på strutsfjädrar, men på 1970-talet fick strutsuppfödningen ett nytt uppsving. På senare år har strutsköttet fått en viktigare betydelse.

Uppfödning av struts förekommer numera i många länder utöver strutsens naturliga utbredningsområde, bland annat i Sverige, men de flesta strutsfarmerna finns i Sydafrika.

"Sticka huvudet i sanden"[redigera | redigera wikitext]

Att strutsen vid fara skulle gömma sitt huvud i sanden är en väl utbredd missuppfattning inom populärkulturen. Den äldsta kända källan till detta påstående härstammar från Plinius den äldres Naturalis Historia som skrevs cirka 50-70 e.Kr. I boken om fåglar skrev han om strutsen: om de gömmer sitt huvud och sin hals i ett buskage så tror de att de är helt dolda.[10] Detta påstående har senare förvanskats till att de vid fara skulle gömma sitt huvud i mjuk sand. Denna missuppfattning har lett till talesättet att "sticka huvudet i sanden".

Produkter av struts[redigera | redigera wikitext]

Olika modeller av Dammvippor av strutsfjäder från 1904.

Numera räknas strutsens skinn som den viktigaste produkten. Skinnet är knottrigt och påminner om reptilskinn. Det garvas och används i skinnindustrin bland annat som ersättning för reptilskinn. Strutsskinn är också mycket slitstarkt.

Strutsens fjädrar används av människan till många olika ändamål. Under flera historiska epoker har de varit eftertraktade som hattfjädrar. De används också i dammvippor, som skrivfjädrar, i blomsterarrangemang och till flugbindning. Små strutsfjädrar används bland annat till påskfjädrar. I handeln förekommande strutsfjädrar är ofta blekta eller färgade.

Strutsen föds också upp som köttdjur. De ger mer kött per ytmått än boskap och är därför lönsamma att föda upp. Strutskött är mörkt rött till färgen och liknar magert nötkött i smaken. Det är magert och har högt proteininnehåll, liksom höga halter av järn och kalcium.

Strutsens äggskal används bland annat till skålar (mer i dekorativt syfte än för daglig användning) och lampskärmar.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Struthio camelus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e f] Brands, Sheila (August 14, 2008). ”Systema Naturae 2000 / Classification, Family Struthionidae”. Project: The Taxonomicon. Arkiverad från originalet den 1 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100501232813/http://www.taxonomy.nl/Main/Classification/51243.htm. Läst 4 februari 2009. 
  3. ^ Nationalencyklopedin. "17". 1995. Sid. 347. ISBN 91-7024-620-3 
  4. ^ V. S. Ramachandran (2002) Encyclopedia of the Human Brain: Col-Mem, sid 263
  5. ^ http://globalflyfisher.com, The nature of feather construction, läst 20 maj 2007.
  6. ^ Hackett, Shannon J. (2008-06-27). ”A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History”. Science "320" (5884): ss. 1763–1768. doi:10.1126/science.1157704. http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/320/5884/1763. Läst 6 november 2009. .
  7. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/>, läst 2015-02-04
  8. ^ Robinson, Terence J.; & Matthee, Conrad A. (1999). ”Molecular genetic relationships of the extinct ostrich, Struthio camelus syriacus: consequences for ostrich introductions into Saudi Arabia.”. Animal Conservation "2" (3): ss. 165–171. doi:10.1111/j.1469-1795.1999.tb00062.x. 
  9. ^ Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, <www.sofnet.org>, läst 2014-02-04
  10. ^ citat: But their Stupidity is not less remarkable ; for, high as the rest of their Body is, if they hide their Head and Neck in a Bush, they think themselves altogether concealed. från; Plinius den äldre (50-70 e.Kr.) Natural History, översättning: Dr Philemon Holland av Naturalis Historia, 10:e boken, kap 1. The Nature of Birds.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]