Tundrapiplärka
| Tundrapiplärka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Piplärkor Anthus |
| Art | Tundrapiplärka A. gustavi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anthus gustavi | |
| Auktor | Swinhoe, 1863 |
 | |
Tundrapiplärka[2] (Anthus gustavi) är en liten tätting som häckar på den sibiriska tundran.[3] Vitnertid flyttar den till Sydostasien. Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende, läte och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]
Tundrapiplärkan är en liten piplärka som mäter 14–15 centimeter, och som påminner om rödstrupig piplärka i vinterdräkt. Den är kraftigt streckad i brunt på ovansidan med breda vitaktiga band på ryggen. Den har tydliga vita vingband och är den enda piplärkan som uppvisar handpenneprojektion. Den tunna och ganska långa näbben är tydligt skär. Hjässan och nacken är brun med fina mörka streck. Framför ögat har den en liten svart fläck. Buken är vit vilket kontrasterar mot gulbeige kroppssida och bröst som också är svartstreckade. Fågel i första årets vinterdräkt är i det närmaste omöjlig att skilja från adult.[4]
Under sträcket kan den locka flitigt men den hörs mer sällan än andra piplärkor, när den stöts upp från marken. Om den vid dessa tillfällen ger ifrån sig ett läte är det ett kort, elektriska och vasst knäppande "zip". Denna tystnad tillsammans med dess vana att skulka, det vill säga gömma sig nere på marken, gör arten svåridentifierad utanför sitt häckningsområde.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Tundrapiplärkan är en flyttfågel som häckar på den sibiriska tundran i norra Asien, österut till Berings sund och söderut till Kamtjatka, Kommendörsöarna, södra Primorje kraj och Heilongjiang. Den är en långflyttare som övervintrar på norra Borneo, Filippinerna, Sulawesi, Moluckerna, Mindre Sundaöarna och Timor.[5]
Arten delas vanligtvis upp i tre underarter som i sin tur delas upp i två grupper:[3]
- nominatgruppen
- Anthus gustavi gustavi – häckar i norra Eurasien, övervintrar på Filippinerna, norra Borneo och på öarna i Wallacea
- Anthus gustavi stejnegeri – häckar enbart på Kommendörsöarna, övervintrar i östra Asien; inkluderas ibland i gustavi[6]
- menzbieri-gruppen
- Anthus gustavi menzbieri – häckar i södra Primorje kraj och närliggande områdena i Manchuriet; övervintringsområdet är okänt men det finns en rapport vintertid ifrån Filippinerna.[5]
I Västeuropa uppträder den sällsynt i september och oktober, och med enstaka vårfynd, främst i de norra delarna och flest observationer har gjorts i Storbritannien och Norge.[5] Den har även observerats i Japan och Alaska.[5] I Sverige har den påträffats vid endast ett tillfälle, 5–20 september 1991 på Stora Fjäderägg i Västerbotten.[7]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Tundrapiplärkan häckar på myrar med gles barrskog och viden, och på sank tundra där träd och buskar står glest. Den är mycket markbunden och har för vana att smyga i högt gräs och endast motvilligt flyga iväg om den blir störd. Den placerar sitt skålformiga bo på marken och lägger mellan fyra och fem ägg. Likt de andra piplärkorna är den en insektsätare.
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa, som utgör en mycket liten del av utbredningsområdet, tros det häcka mellan tio och 100 par.[1]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Robert Swinhoe gav den artepitetet gustavi för att hedra Gustaaf Schlegel.[5]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Anthus gustavi Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 268-269. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b c d e] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi : 10.14344/IOC.ML.9.2.
- ^ Tundrapiplärka, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om tundrapiplärka.
Wikimedia Commons har media som rör tundrapiplärka.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|