Piplärkor
| Piplärkor | |
 Hedpiplärka (Anthus rubescens) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Piplärkor Anthus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anthus | |
| Auktor | Bechstein, 1805 |
 Skärpiplärka (Anthus petrosus) | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Piplärkor (Anthus) är ett släkte inom fågelfamiljen ärlor.
Innehåll
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Piplärkor är relativt små och slanka fåglar med lång stjärt och rak spetsig näbb. Deras färgskala går i sandfärger, gult och vitt med inslag av brunt och varierande mängd svart streckning på bröstet. Vissa arter har även inslag av röda toner. De har alltid ljusare undersida och ofta ljusa ögonbrynsstreck. De har en lång böjd bakklo och hos fullvuxna fåglar brukar deras mellersta täckare likna ett band av kvadrater med ett mörkare centrum omgivet av en ljusare kant. De har karakteristisk sång som ofta framförs i sångflykt.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Piplärkan befinner sig ofta på marken och har sitt bo i en grästuva eller liknande.
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Släktet återfinns i stora delar av världen på alla kontinenter utom Antarktis och har spritt sig till så avlägsna öar som Nya Zeeland och Sydgeorgien.
Taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Släktet Anthus är det överlägset största släktet inom familjen ärlor. Inom familjen finns det monotypiska släktet Tmetothylacus som också bär trivialnamnet piplärka med sin enda art guldpiplärka (Tmetothylacus tenellus), liksom de två arterna i Hemimacronyx citronpiplärka (H. chloris) och kikuyupiplärka (H. sharpei). Släktet Macronyx, som också tillhör familjen, bär trivialnamnet sporrpiplärkor.
En ny studie från 2015 visar förvånande nog att madanga (Madanga ruficollis), en sällsynt fågelart på ön Buru i Indonesien som tidigare betraktats som en glasögonfågel egentligen är en piplärka och bör placeras i Anthus, närmast papuapiplärka.[1] Till utseendet är den kraftigt avvikande, med sin ostreckade kropp, avsaknad av ögonbrynsstreck, mossgröna rygg och roströda strupe.
Samma studie visar också att Anthus troligen måste delas upp i flera släkten. De afrikanska arterna inklusive t.ex. fältpiplärka är närmare släkt med sporrpiplärkorna i Macronyx än t.ex. ängspiplärka och trädpiplärka.
Släktet myrpiplärkor (Corythopis) med sina två arter är inte alls närbesläktade med piplärkorna utan tillhör familjen tyranner (Tyrannidae).
Arter inom släktet Anthus[redigera | redigera wikitext]
Ett flertal av släktets arter delas upp i en stor mängd underarter och det råder olika uppfattningar om vilka taxon som ska anses ha artstatus och inte. Följande lista följer International Ornithological Congress (IOC) 2018:1 med kommentarer om avvikelser.[2]
- Nyazeelandpiplärka (Anthus novaeseelandiae)
- Australisk piplärka (Anthus australis) – betraktas ofta som underart till novaeseelandiae[3]
- Större piplärka (Anthus richardi)
- Orientpiplärka (Anthus rufulus)
- Afrikansk piplärka (Anthus cinnamomeus)
- Bergpiplärka (Anthus hoeschi)
- Miombopiplärka (Anthus nyassae)
- Långnäbbad piplärka (Anthus similis)
- Mongolpiplärka (Anthus godlewskii)
- Fältpiplärka (Anthus campestris)
- Brunryggig piplärka (Anthus leucophrys)
- Långstjärtad piplärka (Anthus vaalensis)
- Långbent piplärka (Anthus pallidiventris)
- Nilgiripiplärka (Anthus nilghiriensis)
- Strimmig piplärka (Anthus sylvanus)
- Kanariepiplärka (Anthus berthelotii)
- Malindipiplärka (Anthus melindae)
- Sundevallpiplärka (Anthus lineiventris)
- Stenpiplärka (Anthus crenatus)
- Papuapiplärka (Anthus gutturalis)
- Ängspiplärka (Anthus pratensis)
- Rosenpiplärka (Anthus roseatus)
- Trädpiplärka (Anthus trivialis)
- Sibirisk piplärka (Anthus hodgsoni)
- Tundrapiplärka (Anthus gustavi)
- Rödstrupig piplärka (Anthus cervinus)
- Vattenpiplärka (Anthus spinoletta)
- Skärpiplärka (Anthus petrosus)
- Hedpiplärka (Anthus rubescens)
- Präriepiplärka (Anthus spragueii)
- Gräspiplärka (Anthus lutescens)
- Perupiplärka (Anthus peruvianus) – behandlas ofta som underart till lutescens
- Kortnäbbad piplärka (Anthus furcatus)
- Punapiplärka (Anthus brevirostris) – behandlas ofta som underart till furcatus
- Chacopiplärka (Anthus chacoensis)
- Correnderapiplärka (Anthus correndera)
- Sydgeorgisk piplärka (Anthus antarcticus)
- Ockrapiplärka (Anthus nattereri)
- Hellmayrpiplärka (Anthus hellmayri)
- Páramopiplärka (Anthus bogotensis)
- Kortstjärtad piplärka (Anthus brachyurus)
- Buskpiplärka (Anthus caffer)
- Sokokepiplärka (Anthus sokokensis)
Insamlade specimen som legat till grund för de tidigare erkända arterna Anthus pseudosimilis och Anthus longicaudatus har efter omanalys visat sig tillhöra andra arter, varför dessa två taxon inte längre erkänns.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Lars Larsson (2001) Birds of the World
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson, and M. Irestedt Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
