Araméer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Araméerna
Araméer
Arameiska
Arameiska riken

 • Aram-Maacha
 • Aram-Geschur  • Aram-Damaskus
 • Paddan-Aram  • Aram-Beth Rehob
 • Aram-Soba

Arameiska kungar

 • Reson
 • Hezjon  • Tabrimmon
 • Bar Hadad I  • Bar Hadad II
 • Hasael  • Bar Hadad III
 • Hadadeser  • Resin

Araméer (arameiska/syriska: ܐܳܪ̈ܳܡܳܝܶܐ , ārāmāye') var en semitisk folkgrupp som levde politiskt-militärt i Syrien och i Mesopotamien från omkring 1100 f.Kr. till omkring 700 f.Kr.[1] Efter att ha förlorat den politiska makten lade araméerna sin energi på det kulturella planet, främst språket, arameiska som kom att bli det dominerande världsspråk fram till 600-talet e Kr.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistorisk tid[redigera | redigera wikitext]

Första gången man hittade termen "Aram", som syftade på ett område vid övre Eufrat, var i en akkadisk inskription som var från 2200-talet f.kr. Och första gången "Aram" kom upp som ett namn på en person var år 1700 f.kr. även denna i akkadiska texter från Mari. Andra tidiga referenser som hänvisar till platsen "Aram" eller folkgruppen "araméer" har dykt upp på Maris arkiv (ca 1900 f.Kr.) och Ugarit (cirka 1300 f.Kr.). Aram nämns också i Gamla testamentet och i Koranen, som Aram av pelarna och hem för Ad-stammen som bebodde ökenområdet mellan Oman och Hadramaut [2] i Alahqaf (الأحقاف) regionen (Rub' al Khali).

Termen "aram" uppkommer också i de arameiska kungadömena. De forntida araméerna hade aldrig ett enat imperium utan var uppdelade i mindre oberoende kungadömen utspridda över hela främre orienten. Många av de arameiska kungadömena hade även egna namn med tillägget Arám, såsom Aram-Damaskus, Aram-Soba och så vidare. Även tillägg med namnet Beth är ett arameiskt namn och förekommer på arameiska stater, såsom Beth Agushi, Beth Shilani, Beth Dakuri.

Gammalarameisk tid[redigera | redigera wikitext]

Funeral stele of Si` Gabbor, priest of the Moon God. Basalt, early 7th century BC, found in Neirab (Syria), bears an Aramaic inscription

För första gången uppkom en inskription av Tiglath-Pileser I (1115-1077 f.Kr.) som hänvisat till "ahlamûaraméer" (ahlame armaia) och kort därefter börjar termen ahlamû snabbt försvinna från assyriska annalerna, och blir istället ersatta med "araméer" (aramu, arimi). "Ahlamûaraméerna" skulle betyda att araméerna var en viktig och under den tiden även en dominerande fraktion inom ahlamûstammarna.[3]

Medelarameisk tid[redigera | redigera wikitext]

Araméernas folkvandring börjar på 1200-talet f. Kr. från den syriska öknen och pågick i cirka 300 år. Araméerna var ett till antalet stort folk som utbredde sig över hela den bördiga halvcirkelformade regionen. År 1100-talet f. Kr började den arameiska folkgruppen att tränga in i Syrien och bosätta sig över hela området, och bilda viktiga städer, där Aram Damaskus var i centrum. [4] Under tiden då kungen Tighlatpilesar I härskade (1174-1076 f kr) omnämns araméerna, för första gången, som en grupp. I kungs Asshur-bel-kalas krönikor (1073-1056 f kr) nämns den geografiska termen mat-Arimi, "Arams land". I dessa och andra källor avser termen området öster om floden Eufrat, till floden Khabur, i östra Syrien. Detta visar att den bibliska termen för Aram-Naharaim, "De två flodernas Aram", är motsvarigheten till mat-Arimi. [5]

I Bibeln nämns att Saul, David och Salomo (sent 1100 till 1000-talet) stred emot arameiska kungadömen längs den norra gränsen av Israel: Aram-Soba, Aram-Beth Rehob och Aram-Maacha runt om berget Hermon. Andra kungadömen de stred emot var Aram-Geschur och Aram-Damascus. Längre norrut befann sig araméer i Hama i Orontes och blev senare väldigt starka och lyckades med bedriften att bryta det neo-hettitiska blocket. År 853 f Kr äger rum det stora kriget mellan araméerna och assyrierna. Vid floden Orontes i Karkar möttes härarna. Araméerna leddes av kung Bar Hadad II Idri som lyckas slå tillbaka assyrierna och hejdar den assyriska framryckningen mer än 100 år. Massakern som sedan utfördes av hettiterna skadade araméerna som folkgrupp kraftigt. Dock lyckades araméerna återhämta sig och växte sig starka igen. Assyrien fortsatte däremot att härska i Mesopotamien där Assyriens kung Tiglath-Pileser III erövrade staden Damaskus år 732 f.kr. Assyrien dominerade i Mesopotamien där imperiet sträckte sig från nuvarande Irak och Syrien ända till Egypten. Kaldéerna (Babyloniens araméer) i förbund med mederna ödelade Assyrien till grund mellan 615 och 605 f.Kr.

Nutida identifikation med de forntida araméerna[redigera | redigera wikitext]

Idag använder en stor del syrianer också begreppet araméer som etnisk självidentifikation, som anknytning till sina förfäder araméerna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aramaean (people) Britannica Online Encyclopedia
  2. ^ Koranens budskap, i svensk svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, Sura 7, not 47
  3. ^ Akhlame (people) Britannica Online Encyclopedia
  4. ^ Ideologiskt färgad bild av araméerna i Gamla Testamentet Uppsala Universitet, 5 november 1998, arkiverad 19 juli 2007 från originalet
  5. ^ PhD Sebastian P Brock, The Hidden Pearl - Volym 1, 2001, sid 7

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]