Araméer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Araméerna
Araméer
Arameiska
Arameiska riken

 • Aram-Maacha
 • Aram-Geschur  • Aram-Damaskus
 • Paddan-Aram  • Aram-Beth Rehob
 • Aram-Soba  • Bit Zamani
 • Hamath

Arameiska kungar

 • Reson
 • Hezjon  • Tabrimmon
 • Bar Hadad I  • Bar Hadad II
 • Amme Ba'li  • Hasael  • Bar Hadad III
 • Hadadeser  • Resin

Arameiska städer

 • Palmyra
 • Damaskus  • Halaf
 • Hamah

Araméer (arameiska/syriska: ܐܳܪ̈ܳܡܳܝܶܐ , ārāmāye') var en semitisk folkgrupp som levde i Syrien och i Mesopotamien från omkring 1100 f.Kr. till omkring 700 f.Kr.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistorisk tid[redigera | redigera wikitext]

Första gången man hittade termen "Aram", som syftade på ett område vid övre Eufrat, var i en akkadisk inskription som var från 2200-talet f.kr. Och första gången "Aram" kom upp som ett namn på en person var år 1700 f.kr. även denna i akkadiska texter från Mari. Andra tidiga referenser som hänvisar till platsen "Aram" eller folkgruppen "araméer" har dykt upp på Maris arkiv (ca 1900 f.Kr.) och Ugarit (cirka 1300 f.Kr.). Aram nämns också i Gamla testamentet och i Koranen, som Aram av pelarna och hem för Ad-stammen som bebodde ökenområdet mellan Oman och Hadramaut[2] i Alahqaf (الأحقاف) regionen (Rub' al Khali).

Gammalarameisk tid[redigera | redigera wikitext]

Funeral stele of Si` Gabbor, priest of the Moon God. Basalt, early 7th century BC, found in Neirab (Syria), bears an Aramaic inscription

För första gången uppkom en inskription av Tiglath-Pileser I (1115-1077 f.Kr.) som hänvisat till "ahlamûaraméer" (ahlame armaia) och kort därefter börjar termen ahlamû snabbt försvinna från assyriska annalerna, och blir istället ersatta med "araméer" (aramu, arimi). "Ahlamûaraméerna" skulle betyda att araméerna var en viktig och under den tiden även en dominerande fraktion inom ahlamûstammarna.[3]

Medelarameisk tid[redigera | redigera wikitext]

Araméernas folkvandring börjar på 1200-talet f. Kr. från den syriska öknen och pågick i cirka 300 år. Araméerna var ett till antalet stort folk som utbredde sig över hela den bördiga halvcirkelformade regionen. År 1100-talet f. Kr började den arameiska folkgruppen att tränga in i Syrien och bosätta sig över hela området, och bilda viktiga städer, där Damaskus var i centrum. [4] Under tiden då den assyriske kungen Tighlatpilesar I härskade (1174-1076 f kr) omnämns araméerna, för första gången, som en grupp.

Termen "aram" förekommer också i de arameiska kungadömenas namn. De forntida araméerna hade aldrig ett enat imperium utan var uppdelade i mindre oberoende kungadömen utspridda över ett område som omfattade nuvarande Syrien och österut in i Mesopotamien till Tigris samt angränsande delar av nuvarande södra Turkiet.[5] Många av de arameiska kungadömena hade egna namn med tillägget Arám, såsom Aram-Damaskus, Aram-Soba och så vidare. Även tillägg med namnet Beth är ett arameiskt namn.

I den assyriske kungen Asshur-bel-kalas krönikor (1073-1056 f kr) nämns den geografiska termen mat-Arimi, "Arams land". I dessa och andra assyriska källor avser termen området öster om floden Eufrat, till floden Khabur, i östra Syrien. Detta visar att den bibliska termen för Aram-Naharaim, "De två flodernas Aram", är motsvarigheten till mat-Arimi.[6]

I Bibeln nämns att Saul, David och Salomo (sent 1100 till 1000-talet) stred emot arameiska kungadömen längs den norra gränsen av Israel: Aram-Soba, Aram-Beth Rehob och Aram-Maacha runt om berget Hermon. Andra kungadömen de stred emot var Aram-Geschur och Aram-Damaskus. Längre norrut befann sig araméer i Hama i Orontes och blev senare väldigt starka och lyckades med bedriften att bryta det neo-hettitiska blocket. Massakern som sedan utfördes av hettiterna skadade araméerna som folkgrupp kraftigt. Dock lyckades araméerna återhämta sig och växte sig starka igen.

Den assyriska härskaren Sargon II erövrade området under 700-talet f.Kr. varvid de araméiska smårikena upphörde och absorberades helt av Nyassyriska riket.[7][8]

Bevarad identitet[redigera | redigera wikitext]

Araméerna som folkgrupp bevarade sin identitet trots att den förlorat sin politiska självständighet men återvann aldrig vare sig helt eller delvis sin nationella frihet. Tack vare språklig och kulturell spridning har ett arameiskt medvetande förblivit obrutet levande från forntiden och fram till nutiden. Några riken återgrundades inom området under 200- och 100-talet f.Kr. av araméer men överlevde dock inte någon längre tid eftersom de genom Romarrikets erövringar förlorade sin självständighet på 200-talet e.Kr. Därefter har araméerna styrts även av andra folkgrupper såsom perser, araber, mongoler och turkar.[9]

Arameiska språket[redigera | redigera wikitext]

Araméerna lämnade efter sig ett tal- och skriftspråk som benämns arameiska. Språket blev efter hand dåtidens lingua franca, det vill säga det språk som användes när olika stater skulle kommunicera med varandra. Under Tiglat-Pilesar III:s regeringstid (744–727 f.Kr.) blev arameiska huvudspråket i Nyassyriska riket och spreds sedan till stora delar av Mellanöstern. Efter den muslimska erövringen under 600-talet e.Kr. har arameiskan trängts tillbaka till förmån för arabiskan, men nyarameiska språk talas fortfarande i viss utsträckning i Mellanöstern och av emigranter boende i andra delar av världen.[8]

Nutida identifikation med de forntida araméerna[redigera | redigera wikitext]

Idag använder en stor del syrianer också begreppet araméer som etnisk självidentifikation, vilket är en del av den assyriska/syrianska namnkonflikten.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aramaean (people) Britannica Online Encyclopedia
  2. ^ Koranens budskap, i svensk svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, Sura 7, not 47
  3. ^ Akhlame (people) Britannica Online Encyclopedia
  4. ^ Ideologiskt färgad bild av araméerna i Gamla Testamentet Uppsala Universitet, 5 november 1998, arkiverad 19 juli 2007 från originalet
  5. ^ Semitiska folk i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
  6. ^ PhD Sebastian P Brock, The Hidden Pearl - Volym 1, 2001, sid 7
  7. ^ Encyclopædia Britannica/Aram
  8. ^ [a b] Store norske leksikon/Aram
  9. ^ Syrianer - en nation i förskingring, av Syrianska Riksförbundet i Sverige, 2004