Arne S. Lundberg
Arne Sören Lundberg, född 14 maj 1911 i Luleå, död 20 januari 2008 i Stockholm, var en svensk journalist, företagsledare och diplomat. Han var son till överbanmästare Nils Lundberg och Ida Lundberg.
Arne Lundberg var verksam som journalist 1929–1944, varefter han hade tjänsten som sekreterare i den socialdemokratiska partistyrelsen 1944 och var året därpå sakkunning där. 1947–1951 var Lundberg statssekreterare i kommunikationsdepartementet, och därefter efterträdde han Dag Hammarskjöld som kabinettssekreterare, en tjänst under vilken han hann vara med om DC 3:ans försvinnande 13 juni 1952. Från 1956 var Lundberg verksam inom näringslivet och var 1957–1976 verkställande direktör vid LKAB. Från 1956 var han även envoyé i disponibilitet. Vid den stora gruvarbetarstrejken 1969 spelade han en avgörande roll och åtnjöt en viss popularitet bland arbetarna, alltid kallad "envojjen" med svenskt uttal.
Lundberg blev teknologie hedersdoktor i Luleå 1984 och var ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien från 1962.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Se även[redigera | redigera wikitext]
| Företrädare: Dag Hammarskjöld |
Kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet 1951–1956 |
Efterträdare: Leif Belfrage |
