Arne S. Lundberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Arne Sören Lundberg, född 14 maj 1911 i Luleå, död 20 januari 2008 i Stockholm, var en svensk journalist, företagsledare och diplomat. Han var son till överbanmästare Nils Lundberg och Ida Lundberg.

Arne Lundberg var verksam som journalist 1929–1944, varefter han hade tjänsten som sekreterare i den socialdemokratiska partistyrelsen 1944 och var året därpå sakkunning där. 1947–1951 var Lundberg statssekreterare i kommunikationsdepartementet, och därefter efterträdde han Dag Hammarskjöld som kabinettssekreterare, en tjänst under vilken han hann vara med om DC 3:ans försvinnande 13 juni 1952. Från 1956 var Lundberg verksam inom näringslivet och var 1957–1976 verkställande direktör vid LKAB. Från 1956 var han även envoyé i disponibilitet. Vid den stora gruvarbetarstrejken 1969 spelade han en avgörande roll och åtnjöt en viss popularitet bland arbetarna, alltid kallad "envojjen" med svenskt uttal.

Lundberg blev teknologie hedersdoktor i Luleå 1984 och var ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien från 1962.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Se även[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Dag Hammarskjöld
Kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet
1951–1956
Efterträdare:
Leif Belfrage