Leif Belfrage

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Leif Axel Lorentz Belfrage, född den 1 februari 1910 i Stockholm, död för den 30 augusti 1990, var en svensk diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Belfrage var son till börsdirektör Kurt Belfrage och Gurli, född Löfgren, bror till diplomaten och företagsledaren Kurt-Allan Belfrage samt farbror till kabinettssekreterare Frank Belfrage. Han gifte sig 17 mars 1937 med filosofie magister Greta Jering (1911–1994), dotter till John Johanson och Annie, född Wester.

Efter att ha avlagt juris kandidatexamen 1933 blev Belfrage extra ordinarie notarie vid Stockholms rådhusrätt och sedan amanuens vid Handelsdepartementet. I clearingsnämnden var han sekreterare (1937) och direktör (1940), samt medlem av valutadirektionen. Åren 1943-1945 hade han posten som verkställande direktör vid Statens Handelskommissionen, och blev därefter utsedd till byråchef vid Utrikesdepartementet (UD) 1945. Den senare posten innehade han endast ett år då han utnämndes till handelsråd vid den svenska beskickningen i Washington DC. 1948 återvände han till Sverige och utsågs till utrikesråd och chef för handelsavdelningen vid UD (1949-1953). Han stannade vid UD som biträdande kabinettssekreterare åt Arne S. Lundberg (1953-1956), och sedan Lundbergs efterträdare som kabinettssekreterare (1956-67). Han var därtill flera gånger Sveriges ombud vid olika handelsförhandlingar. År 1952 blev Belfrage ledamot av Sveriges delegation hos den europeiska kol- och stålunionens Höga Myndighet. Därpå tjänstgjorde han som ambassadör i London 1967–1972 och som chef för den svenska OECD-delegationen i Paris 1972–1976. Vid dåvarande PK-banken och Statsföretag var Belfrage verksam som konsult i internationella, ekonomiska frågor.

Belfrage var personlig vän med flera samtida personligheter. Vid Dag Hammarskjölds bortgång fann man ett manuskript som senare utgavs som bok med titeln Vägmärken. Manuskriptet innehöll ett brev adresserat till Belfrage. I egenskap av kabinettssekreterare var han ordförande vid de årliga sändebudsmötena med utrikesminister Östen Undén. Under dessa sändebudsmöten skapades genom diskussioner och framlagda fakta Sveriges utrikespolitiska hållning.

Belfrage invaldes 1963 i Krigsvetenskapsakademien.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är Vem inom handel och industri? 1944 - 45, red. Gunnar Pravitz, Jonson & Winter, Stockholm 1944 s. 36
  • Sveriges statskalender för året 1955, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1955 ISSN 0347-7223, avsnitt 55, 74, 943
  • Vem är det : Svensk biografisk handbok 1985, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1984 ISBN 91-1-843222-0 ISSN 0347-3341 s. 88
  • Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 168, digital avbildning.
Företrädare:
Arne S Lundberg
Kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet
1956–1967
Efterträdare:
Ole Jödahl
Företrädare:
Gunnar Hägglöf
Sveriges ambassadör i London
1967 - 1972
Efterträdare:
Ole Jödahl