Arne S. Lundberg
| Arne S. Lundberg | |
| Född | 14 maj 1911 |
|---|---|
| Död | 20 januari 2008 (96 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Journalist, affärsman |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna | |
| Redigera Wikidata | |
Arne Sören Lundberg, född 14 maj 1911 i Luleå, död 20 januari 2008 i Engelbrekts församling i Stockholm, var en svensk journalist, företagsledare och diplomat.[1][2]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Arne Lundberg var son till överbanmästare Nils Lundberg och Ida Andersson. Han föddes i Luleå men växte upp i byn Murjek. Därefter flyttade han till Östersund och tog senare värvning som reporter vid lokaltidningen efter avhoppade gymnasiestudier.[3] Han var verksam som journalist 1929–1944, varefter han hade tjänsten som sekreterare i den socialdemokratiska partistyrelsen 1944 och var året därpå sakkunnig där. 1947–1951 var Lundberg statssekreterare i kommunikationsdepartementet, och därefter efterträdde han Dag Hammarskjöld som kabinettssekreterare,[4] en tjänst under vilken han hann vara med om DC 3:ans försvinnande 13 juni 1952.
Från 1956 var Lundberg envoyé i disponibilitet[3] och verksam inom näringslivet. Han var 1957–1976 verkställande direktör vid LKAB.[5] Vid den stora gruvarbetarstrejken 1969 var han strejkledarnas motpart. Gruvarbetarna kallade honom ”envojen”.[6]
Lundberg blev teknologie hedersdoktor i Luleå 1984 och var ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien från 1962.[7] Han är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[8]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Arne S. Lundberg - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arne-s-lundberg. Läst 26 mars 2021.
- ^ ”Arne S Lundberg död vid 96”. st.nu. 22 januari 2008. https://www.st.nu/artikel/arne-s-lundberg-dod-vid-96. Läst 26 mars 2021.
- ^ [a b] Johansson, Peter (6 december 2019). ”"Han var ju inte arbetarnas fiende" – Kuriren”. www.kuriren.nu. https://www.kuriren.nu/artikel/2r4gdk0r. Läst 26 mars 2021.
- ^ Fant, Kenne (1988). R: en dokumentärroman. Norstedts. ISBN 978-91-1-881262-0. https://books.google.se/books?id=_8jtAAAAMAAJ&q=Arne+S.+Lundberg&dq=Arne+S.+Lundberg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjNwKj8nc7vAhXNpYsKHY_BB9s4ChDoATADegQIBhAC. Läst 26 mars 2021
- ^ Hägg, Göran (2018-09-21). Framgångens frukt. Lindhardt og Ringhof. ISBN 978-87-11-92029-9. https://books.google.se/books?id=iUlvDwAAQBAJ&pg=PT7&dq=Arne+S.+Lundberg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwibo8C_nc7vAhVvAxAIHSWoDVwQ6AEwAXoECAYQAg#v=onepage&q=Arne%20S.%20Lundberg&f=false. Läst 26 mars 2021
- ^ Sveriges radio, 8 maj 2007 Strejken i malmfälten skakade Sverige
- ^ ”Arne S Lundberg död vid 96”. HD. https://www.hd.se/2008-01-24/arne-s-lundberg-dod-vid-96. Läst 26 mars 2021.
- ^ SvenskaGravar
Se även[redigera | redigera wikitext]
| Ämbetstitlar | ||
|---|---|---|
| Företräddes av Dag Hammarskjöld |
Kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet 1951–1956 |
Efterträddes av Leif Belfrage |
- Kabinettssekreterare
- Svenska journalister under 1900-talet
- Personer inom Sveriges näringsliv under 1900-talet
- Svenska socialdemokrater
- Hedersdoktorer vid Luleå tekniska universitet
- Ledamöter av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien
- Personer inom LKAB
- Näringslivspersoner från Luleå
- Gravsatta på Skogskyrkogården i Stockholm
- Födda 1911
- Avlidna 2008
- Män
- Journalister från Luleå