Asio
- För andra betydelser, se Asio (olika betydelser).
Asio | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Ugglor Strigiformes |
Familj | Äkta ugglor Strigidae |
Släkte | Asio Brisson, 1760 |
Arter | |
Se text. |
Asio är ett släkte med typiska ugglor inom familjen Strigidae. Släktet omfattar hornugglorna som karaktäriseras av fjädertofsar på huvudet, vilka påminner om öron.
Utbredning
De finns representerade över stora delar av planeten. Bland annat är jorduggla en av världens mest spridda fågelarter och den häckar i Europa, Asien, Nord och Sydamerika, Karibien, Hawaii och på Galapagosöarna. Dess utbredningsområde sträcker sig över alla kontinenter förutom Antarktis och Australien. De populationer av arterna hornuggla och jorduggla, som häckar i nordligare regioner är flyttfåglar eller uppträder nomadiskt under dåliga sorkår. De arter som lever i tropikerna är mestadels stannfåglar.
Utseende
De är medelstora ugglor som mäter 30–46 cm på längden och med ett vingspann på 80-103 cm. De är långvingade och har en karaktäristisk platt ansiktscirkel och fjädertofsar på huvudet.
Ekologi
Dessa ugglor är till största delen nattaktiva, men jordugglan är även skymningsaktiv. Flertalet av arterna häckar på marken, men hornugglan häckar i övergivna grenbon byggda av kråkor, korpar eller skator, och även i bon av olika hökar. De födosöker främst i öppna biotoper som fält och gräsmarker, och tar gnagare, andra mindre däggdjur och en del fågel.
Taxonomi
Idag förekommer det sex arter inom släktet:
- Hornuggla (Asio otus)
- Mörk hornuggla (Asio stygius)
- Etiopisk hornuggla (Asio abyssinicus)
- Madagaskarhornuggla (Asio madagascariensis)
- Jorduggla (Asio flammeus)
- Kapuggla (Asio capensis)
Genetiska studier visar att även släktet Pseudoscops bör inkluderas i Asio. Strimmig hornuggla (P. clamator) – och förmodat också jamaicauggla (P. grammicus) – är närmare släkt med hornugglorna än vad de senare är med jord- och kapuggla.[1]
Två fossila arter erkänns idag som hörande till släktet:
- Asio brevipes Ford & Murray, 1967 (Glenns Ferry sen pliocen ifrån Hagerman, USA)
- Channel islanduggla (Asio priscus) Howard, 1964 (Sen pliocen ifrån Santa Rosa Island, USA)
"Asio" longaevus förs till släktet av Mlíkovský, 1998 men först av andra till släktet Bubo.[2] Den tidigare antagna fossilet "Asio" henrici från sen eocen/tidig oligocen förs idag till tornugglesläktet Selenornis. "Asio" pygmaeus (ofta felstavat pigmaeus) kan inte med säkerhet föras till släktet eftersom typen är försvunnen och kräver därför mer studier av materialet.[2] "Asio" collongensis (mellersta miocen från Vieux-Collonges, Frankrike) placeras numera i släktet Alasio.[3]
Referenser
Noter
- ^ Wink 2014. Molekulare Phylogenie der Eulen (Strigiformes). Molecular Phylogeny of Owls (Strigiformes). DO-G 147th Annual Meeting, Oct 2014, Bielefeld. Vogelwarte 52(4): 325–326.
- ^ [a b] Sieradzki, A.E., D.H. Johnson, P. Radley, D.P. Lewis, & F. Ruhe. 2007. Original literature describing the entire Order of Strigiformes (extant and fossil Genera, species, and subspecies) 1758-2007. Global Owl Project. Center for Biological Diversity, Tucson, Arizona. <www2.nrm.se/ve/birds/sape/GlobalOwlProject/> läst 2009-11-03
- ^ Mlíkovský, 2002
Källor
Artikeln är till stora delar översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel [Asio], läst 2009-11-03, där följande källor anges:
- Mlíkovský, Jirí (2002): Cenozoic Birds of the World, Part 1: Europe. Ninox Press, Prague. PDF fulltext
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Asio.