Hornuggla

Hornuggla Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Starkt hotad Status i Finland: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Ugglefåglar Strigiformes
Familj	Ugglor Strigidae
Släkte	Asio
Art	Hornuggla A. otus
Vetenskapligt namn
§ Asio otus
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
Ungefärligt häckningsområde för hornuggla tillsammans med häckningsområdet för afrikansk hornuggla (A. abyssinicus) som tidigare ofta behandlades som underart till hornuggla.
Synonymer
Strix otus Linné, 1758

Hornuggla (Asio otus) är en fågel inom släktet Asio och familjen ugglor. Arten har en ovanligt stor utbredning och häckar i Europa, Asien och Nordamerika. Till största delen är den flyttfågel. Globalt anses beståndet vara livskraftigt.

Kännetecken

Utseende

Hornugglan är en medelstor uggla som mäter 31–37 cm, har ett vingspann på 86–98 cm och väger 245–400 gram. Den har långa örontofsar som kan resas och riktas uppåt. Honan är större än hanen och har mörkare fjäderdräkt. Hornugglans brunaktiga fjädrar är vertikalt streckade. Fågeln är spräcklig och vattrad i svartbrunt, rostgult och vitt på ovansidan. Bröst och buk är rostgula och vita med svartbruna längsfläckar. Tarsen och tårna är helt fjäderklädda. På den sittande fågeln når vingen nedanför stjärten. Den andra handpennan är inskuren i det yttre fanet, den första i det inre. Ett kännetecken är också dess orangefärgade lysande iris.

Hornugglan är svårsedd dagtid då den kamouflerar sig genom att sitta på en trädgren tätt intill stammen. Den drar då ihop fjäderdräkten och kroppen vilket ger den ett mycket smalt och avlångt utseende. Under flyttningen kan den vara lättare att observera då den sträcker över land och nära kusten.

• 
• 
• 

Läten

Gamla hornugglor är relativt tystlåtna, med ett svagt och nasalt "peh-äv" från honan och sången från hanen ett djupt "oh" som upprepas var 2,5 sekund. Desto ljudligare är ungarnas tiggläte, ett tvåstavigt, klagande "pii-eh" som kan höras över en kilometer.

Utbredning och systematik

Hornuggla påträffas över stora delar av Palearktis, i norra Afrika, Europa och i norra Asien så långt österut som till Kina och Japan, samt i söder till nordvästra Indien. Den förekommer även över stora delar av Nordamerika så långt söderut som norra Mexiko. De populationer som häckar i nordligare regioner är flyttfåglar eller uppträder nomadiskt under dåliga sorkår. De sydligare populationerna är stannfåglar.

Handpennor från hornuggla.

Dununge.

Hornugglan delas in i fyra underarter med följande utbredning

• Asio otus tuftsi – förekommer från västra Kanada till nordvästra Baja California, i södra Texas och norra Mexiko.
• Asio otus wilsonianus – förekommer från södra centrala, och sydöstra Kanada till södra centrala USA
• vanlig hornuggla Asio otus otus – förekommer i Europa, Asien och Nordafrika
• Asio otus canariensis – endemisk för Kanarieöarna

Tidigare behandlades afrikansk hornuggla (Asio abyssinicus), med sina två underarter abyssinicus och graueri som underarter till hornuggla.

Förekomst i Sverige

Hornugglan är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, upp till ungefär 62° nordlig bredd. Större delen av den svenska stammen flyttar söderut på hösten men några övervintrar i södra Sverige, främst i Skåne.

Ekologi

Spybollar från hornuggla.

Ägg från hornuggla.

Hornugglan undviker starkt ljus och tillbringar ofta dagen sovande i träd, som exempelvis tall. I skymningen flyger den ut för att söka efter föda, som framför allt består av mindre däggdjur som sork men även insekter.

Häckningssäsongen infaller i Europa vanligtvis mellan februari och juli och i Nordamerika från mars till maj. Den placerar sitt rede i övergivna bon efter andra fåglar, exempelvis av kråkfåglar eller hökar och allra oftast i barrträd. Den lägger i snitt tre till fem ägg som ruvas av honan i 25–30 dagar. Ungarna tas om hand av båda föräldrarna.

Hornugglan och människan

Status och hot

Hornugglan har ett mycket stort häckningsområde och den har en stor global population. Den europeiska populationen uppskattas till 304 000–776 000 par vilket innebär 609 000–1 550 000 adulta individer. Eftersom Europa utgör cirka 28 procent av det globala utbredningsområdet är en uppskattning att den globala populationen består av 2 180 000–5 540 000 adulta individer, men detta är osäkra siffror.

Den amerikanska populationen har genomgått en svag minskning under de senaste 40 åren medan den europeiska utvecklingstrenden är stabil. IUCN bedömer dock hornugglan som ohotad och kategoriserar arten som livskraftig.

Status i Sverige

Efter en svagt negativ trend i Sverige kring millennieskiftet har arten därefter gått kraftigt tillbaka. Data från Svensk fågeltaxerings nattrutter visar att beståndet mer än halverats under de senaste 15 åren. Antalet reproduktiva individer skattas till cirka 9 000, med ett totalintervall på 4 400–13 600. På grund av den kraftiga och tidigare underskattade minskningen har hornugglans status i rödlistan ändrats från nära hotad (NT) till starkt hotad (EN). Minskningstakten under de senaste 18 åren beräknas ha uppgått till cirka 55 %. Nedgången omfattar såväl artens förekomstarea och habitatkvalitet som det totala antalet individer.

Namn

Ett äldre namn är skogsuv. Dialektalt har hornuggla i trakten kring Abbekås kallats kuderusk. I trakten av Kullen betyder dock kuderusk istället skäggsimpa.

Referenser

Källor

• Ugglor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)

Externa länkar

• Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
• Wikispecies har information om hornuggla.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör hornuggla.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org