Hornuggla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hornuggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hornugle ( Asio otus).JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Ugglefåglar
Strigiformes
Familj Ugglor
Strigidae
Släkte Asio
Art Hornuggla
A. otus
Vetenskapligt namn
§ Asio otus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Ungefärligt häckningsområde för hornuggla tillsammans med häckningsområdet för etiopisk hornuggla (A. abyssinicus) som tidigare ofta behandlades som underart till hornuggla.
Ungefärligt häckningsområde för hornuggla tillsammans med häckningsområdet för etiopisk hornuggla (A. abyssinicus) som tidigare ofta behandlades som underart till hornuggla.
Synonymer
Strix otus Linné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Hornuggla (Asio otus) är en fågel tillhörande familjen ugglor. Den häckar i Europa, Asien och Nordamerika. Till största delen är den flyttfågel.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Waldohreule in freier Wildbahn.jpg

Hornugglan är en medelstor uggla som mäter 31-37 cm, har ett vingspann på 86-98 cm och väger 245-400 gram. Den har långa örontofsar som kan resas och riktas uppåt. Honorna är större än hanen och har mörkare fjäderdräkt. Hornugglans brunaktiga fjädrar är vertikalt streckade. Fågeln är spräcklig och vattrad i svartbrunt, rostgult och vitt på ovansidan. Bröst och buk är rostgula och vita med svartbruna längsfläckar. Tarsen och tårna är helt fjäderklädda. På den sittande fågeln når vingen nedanför stjärten. Den andra handpennan är inskuren i det yttre fanet, den första i det inre. Ett kännetecken är också dess orangefärgade lysande iris.

Hornugglan är svårsedd dagtid då den kamouflerar sig genom att sitta på en trädgren tätt intill stammen. Den drar då ihop fjäderdräkten och kroppen vilket ger den ett mycket smalt och avlångt utseende. Under flyttningen kan den vara lättare att observera då den sträcker över land och nära kusten.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Hornuggla påträffas över stora delar av Palearktis, i norra Afrika, Europa och i norra Asien å långt österut som till Kina och Japan, samt i söder till nordvästra Indien. Den förekommer även över stora delar av Nordamerika så långt söderut som norra Mexiko. De populationer som häckar i nordligare regioner är flyttfåglar eller uppträder nomadiskt under dåliga sorkår. De sydligare populationerna är stannfåglar.

Handpennor från Hornuggla.
Dununge.
Spybollar från hornuggla.

Hornugglan delas in i fyra underarter[2]

  • Asio otus tuftsi – förekommer från västra Kanada till nordvästra Baja California, i södra Texas och norra Mexico.
  • Asio otus wilsonianus – förekommer från södra centrala, och sydöstra Kanada till södra centrala USA
  • Asio otus otus – förekommer i Europa, Asien och Nordafrika
  • Asio otus canariensisendemisk för Kanarieöarna

Tidigare behandlades etiopisk hornuggla (A. abyssinicus) med sina två underarter abyssinicus och graueri som underarter till hornuggla.[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Hornugglan är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, upp till ungefär 62° nordlig bredd. Större delen av den svenska stammen flyttar söderut på hösten men några övervintrar i södra Sverige, främst i Skåne.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hornugglan undviker starkt ljus och tillbringar ofta dagen sovande i träd, som exempelvis tall. I skymningen flyger den ut för att söka efter föda, som framför allt består av mindre däggdjur som sork men även insekter.

Häckningssäsongen infaller i Europa vanligtvis mellan februari till juli och i Nordamerika från mars till maj. Den placerar sitt rede i övergivna bon efter andra fåglar, exempelvis av kråkfåglar eller hökar och allra oftast i barrträd. Den lägger i snitt 3-5 ägg som ruvas av honan i 25-30 dagar.[3] Ungarna tas om hand av båda föräldrarna.[3]

Hornugglan och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Hornugglan har ett mycket stort häckningsområde och den har en stor global population. Den Europeiska populationen uppskattas till 304 000–776 000 par vilket innebär 609 000–1 550 000 adulta individer. Eftersom Europa utgör cirka 28 % av det globala utbredningsområdet är en uppskattning att den globala populationen består av 2 180 000–5 540 000 adulta individer, men detta är osäkra siffror.[1]

Den amerikanska populationen har genomgått en svag minskning under de senaste 40 åren medan den europeiska utvecklingstrenden är stabil.[1] IUCN bedömer hornugglan som ohotad och kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Dialektalt har hornuggla i trakten kring Abbekås kallats kuderusk.[4] I trakten av Kullen betyder dock kuderusk istället skäggsimpa.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Asio otus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-14.
  2. ^ ITIS Standard Report Page: Asio otus
  3. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 362, [1] Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]