Hjalmar af Klintberg
| Hjalmar af Klintberg | |
.jpg) | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 8 september 1835 Fasterna socken, Stockholms län |
| Död | 1 december 1912 (77 år) Stockholm |
| Begravningsplats | Skeppsholmskyrkan |
| Försvarsgren | Marinen |
| Tjänstetid | 1856–1903 |
| Grad | Amiral |
| Befäl | Chef för Flottans stab 1889–1903 |
August Fredrik Hjalmar af Klintberg, född 8 september 1835 i Fasterna, Stockholms län, död 1 december 1912 i Stockholm, var en svensk sjömilitär.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Klintberg blev sekundlöjtnant vid flottan 1856, kommendörkapten 1884, kommendör 1889, konteramiral 1894, viceamiral 1901, samt erhöll amirals avsked 1903. Han var 1856–1859 anställd på handelsfartyg och 1863–1865 i engelsk örlogstjänst, varunder han särskilt utmärkte sig i striderna på Nya Zeeland. Klintberg fick guldmedaljen för tapperhet till sjöss som han bar från 1866.[1] 1889–1903 var Klintberg chef för flottans stab och tjänstgjorde 1895, 1896, 1902 och 1903 som högste befälhavare till sjöss. Han var ledamot av ett flertal kommittéer, bland annat av kommittén angående Lant- och Sjöförsvarsdepartementets sammanslagning 1894 och sjökrigsmaterielkommittén 1901.
Klintberg jordfästes i Skeppsholmskyrkan i Stockholm den 6 december 1912 i närvaro av kung Gustaf V, prins Wilhelm, prins Carl och prins Oscar Bernadotte.[2]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (Serafimerorden), 1 december 1903.[3]
Guldmedalj för tapperhet till sjöss, 13 november 1865.[4]
Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 1 december 1899.[3]- Kommendör av första klassen av Svärdsorden, 15 maj 1895.[3]
- Kommendör av Svärdsorden, 1 december 1892.[3]
- Riddare av Svärdsorden, 1 december 1879.[3]
Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Riddare av Danska Dannebrogorden, 27 november 1869.[3]
Riddare av Norska Sankt Olavs orden, 21 januari 1879.[3]
Fjärde klassen av Osmanska rikets Meschidie-orden, 29 mars 1871.[3]
Riddare av andra klassen av Preussiska Kronorden, 20 augusti 1888.[3]
Kommendör av andra graden av Sachsiska Albreksorden, 25 juli 1888.[3]
Silvermedalj för deltagande i kriget i Nya Zeeland , 1871.[4]
Tredje klassen av Thailändska kronorden, 2 januari 1885.[3]
Riddare av tredje klassen av Österrikiska Järnkroneorden, 22 januari 1870.[3]
_ribbon.svg){kind=small}
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 553
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Svenska Dagbladet 3 december 1912 sid.7
- ^ Amiral Klintbergs jordfästning., Svenska Dagbladet 7 december 1912 sid.7
- ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Af Klintberg nr 2285 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Af_Klintberg_nr_2285#TAB_2. Läst 30 september 2018.
- ^ [a b] Adelsvapen af Klintberg nr2285