Axel Afzelius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johan Fredrik Axel Afzelius, född 25 april 1885 i Uppsala, död 7 augusti 1955 i Stockholm, var en svensk jurist, son till juristen och riksdagsledamoten Ivar Afzelius och Anna Richert.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Afzelius tog en jur. kand-examen 1908 och blev assessor i Svea hovrätt 1916.[1] Han utnämndes sedan till hovrättsråd 1921 och till regeringsråd 1928. Han var justitieråd 1932–1952 och tjänstgjorde under den tiden som ordförande i Högsta domstolen 1948–1952. Afzelius svarade 1949–1955 för den årliga utgåvan av lagboken (Sveriges rikes lag). 1933 blev Afzelius ledamot av direktionen för Sällskapet för folkundervisningens befrämjande och var även dess ordförande.[2]

Afzelius gifte sig 1924 med Brita Leijonmarck (1894-1955), dotter till presidenten Carl Leijonmarck och Anna Ribbing.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk Uppslagsbok, Band 1, 1947-1955. (spalt 169) 
  2. ^ [a b] Sällskapet för folkundervisningens befrämjande. i Sveriges statskalender 1955
  3. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1955
  4. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1931bih
  5. ^ Sveriges statskalender för året 1928. Sveriges statskalender. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1928. sid. 938 
  6. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1925


Företrädare:
?
Högsta domstolens ordförande
1948–1952
Efterträdare:
Ragnar Gyllenswärd