Axel Magnus Fahlcrantz

Axel Magnus Fahlcrantz
	Axel Magnus Fahlcrantz
Född	11 april 1780; Stora Tuna socken, Sverige
Död	7 oktober 1854 (74 år); Stockholm
Andra namn	extra-ordinarien A-r
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Skulptör
Släktingar	Carl Johan Fahlcrantz (syskon); Erik Fahlcrantz (syskon)
	Redigera Wikidata

Axel Magnus Fahlcrantz, född 11 april 1780 i Stora Tuna socken i Dalarna, död 7 oktober 1854 i Stockholm, var en svensk ornamentsbildhuggare och skriftställare.

Axel Magnus Fahlcrantz var son till kyrkoherden i Kungsåra församling i Västmanland Johan Fahlcrantz och hans hustru Gustafva De Brenner. Släkten Fahlcrantz äldste kände stamfader är Daniel Andersson som var klockare i Munktorps församling. Axel Magnus Fahlcrantz var bror till landskapsmålaren Carl Johan Fahlcrantz och arabisten och teologen Christian Erik Fahlcrantz.

Fahlcrantz kom under senare hälften av 1790-talet till Stockholm och blev elev till ornamentsbildhuggaren Per Ljung, som arbetade för Kungliga slottet och ansågs, jämte Jean Baptiste Masreliez, som den främste i sitt fack. Han utbildade sig under Masreliez ledning till en framstående konstnär och utförde arbeten i hela landet, särskilt i kyrkor. Till inredningen i Göteborgs domkyrka bidrog han bland annat med en predikstol i empirstil.

Fahlcrantz utförde även en mängd arbeten för kungliga familjen och modellerade bland annat formarna till praktfulla bronsarbeten av olika slag, vilka under Karl XIV Johans tid utfördes för hovets räkning. Han utformade bland annat modellen för Logårdsmuren och järnstaketet vid Logården, vilka uppfördes 1820–1822.^[3] I Riddarholmskyrkan har Fahlcrantz gjort förlagan till Serafimerklockan som göts 1839.^[4]

Fahlcrantz blev ledamot av Konstakademien 1834 och erhöll professors titel.

Under sina sista år ägnade han sig åt skönlitterärt skriftställande under pseudonymen "extra-ordinarien A-r"; han skrev dels följetonger i "Dagligt allehanda", "Aftonposten" och "Svenska tidningen", dels häftet Humoristiska berättelser (1851). Efter hans död utkom, under hans verkliga namn, några utkast i "Nytt lördagsmagasin" (1860).

Axel Magnus Fahlcrantz hade brorsönerna bokförläggaren Carl Johan Fahlcrantz och konstnären Axel Fahlcrantz.

Fotogalleri

Predikstolen i empirstil i Göteborgs domkyrka
Biskopens inbyggda kyrkbänk i Göteborgs domkyrka
Orgelfasaden från 1810-talet i Göteborgs domkyrka
Järnstaketet vid Logården, Stockholms slott med Karl XIV Johans namnchiffer.
Serafimerklockan i Riddarholmskyrkan

Källor

Fahlcrantz, 2. Axel Magnus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)

Noter

^ [a b c d] Fahlcrantz, släkter, läst: 7 september 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Axel Magnus Fahlcrantz, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Kjellberg, Sven T.; Svensson, Artur och von Malmborg, Boo (1966–1971). Slott och herresäten i Sverige: ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Malmö: Allhems Förlag AB. sid. 119–120. Libris 8207997
^ Olsson, Martin (1937). Riddarholmskyrkan. Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen A.B. sid. 356

[02a359f01588e3c9d979f5548edecdfcf3d49a65-1] [a b c d] Fahlcrantz, släkter, läst: 7 september 2018.^{[källa från Wikidata]}

[cc273082151d9becc995839bfe99c3d7457dad36-2] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Axel Magnus Fahlcrantz, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[3] Kjellberg, Sven T.; Svensson, Artur och von Malmborg, Boo (1966–1971). Slott och herresäten i Sverige: ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Malmö: Allhems Förlag AB. sid. 119–120. Libris 8207997

[4] Olsson, Martin (1937). Riddarholmskyrkan. Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen A.B. sid. 356

[1]

[2]

[3]

[4]