Carl Johan Fahlcrantz (konstnär)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Johan Fahlcrantz (konstnär)
Carl Johan Fahlcrantz.jpg
Född29 november 1774[1][2][3]
Stora Tuna församling[2]
Död9 januari 1861[1][2][3]
S:t Johannes församling[2]
BegravdSankt Johannes kyrka
NationalitetSvensk[4]
SysselsättningUniversitetslärare, landskapsmålare[2], målare[5]
SläktingarAxel Magnus Fahlcrantz (syskon)
Erik Fahlcrantz (syskon)
Redigera Wikidata

Carl Johan Fahlcrantz, född 29 november 1774 i Stora Tuna socken, död 29 november 1861, var en svensk målare. Han var bror till Axel Magnus och Christian Eric Fahlcrantz.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fahlcrantz har kallats "det svenska landskapsmåleriets fader". Hans föräldrar var prosten Johan Fahlcrantz och Gustava de Brenner. På mödernet hade Carl Johan Fahlcrantz konstnärliga anor, hans morfars far var konstnären och fornforskaren Elias Brenner, som var gift med Sophia Elisabet Brenner. Fadern var präst och sonen uppfostrades med tanken att även han skulle bli präst, men hans egna anlag hade en annan riktning. Han anlände som sextonåring till Stockholm 1791, där han kom i lära hos Kungliga teaterns förste dekorationsmålare J.G. Brusell. Efter ett år blev han elev hon en yngre dekoratör, Per Emanuel Limnell, som arbetade under Louis Jean Desprez och Brusell. Carl Johan Fahlcrantz bodde hos Limnell som familjemedlem, åtminstone fram till år 1800. Fahlcrantz besökte under lärotiden hos Limnell akademiens principskola och 1793 erhöll han tredjemedalj för en ornamentsteckning, som var hans föst utställda arbete.

Den stora oljemålningen Utsikt över Stockholm från Djurgården mäter 210 x 260 cm och målades 1820.

Fahlcrantz fick handledning av Deprez och Elias Martin och mot sekelskiftet 1800 fick han framför allt undervisning i landskapsmålning av Louis Belanger, som hade kommit från Frankrike 1798. Han tog livliga intryck av Belanger. Först väckte han uppmärksamhet med den stora duken Utsikt över Stockholm från Djurgården, som finns på Nationalmuseum i Stockholm. Sedan fick han en mängd beställningar och målade veduter, vyer, som komponerade landskap med berg, vattenfall och skogar, ofta i stämningsfull morgonbelysning eller kvällsbelysning. Fahlcrantz blev den mest typiske romantikern i svenskt måleri. Mest lade han an på färgen med en helhetsverkan i guldbruna toner, under senare åren ofta i en violettblå kolorit. Fahlcrantz kost beundrades mycket av hans samtid, och han fick flera efterbildare.[6] Han tog även intryck av Elias Martins landskapsstil, som efter studieresor i England återvänt till Sverige. För att klara sin ekonomi undervisade Carl Johan Fahlcrantz andra i ritning och han sålde sina tavlor till underpris för att få pengar till sitt uppehälle.[7]

Oljemålningen Vidsträckt flodlandskap med vandrare vid en stenbro är ett av Carl Johan Fahlcrantz' tidigaste kända verk utfört i olja. "Enligt D. Widman, Carl Johan Fahlcrantz´ måleri, 1953, sidan 58 övergick Fahlcrantz från akvarell till olja kring sekelskiftet 1800. Detta år ställde han på Akademien ut sina två första kända oljemålningar. Stilistiskt kan målningen betraktas som en länk mellan det svenska landskapsmåleriet under 1700-talets sista del företrätt av bland andra Elias Martin, och 1800-talets landskapsmåleri präglat av en romantisk landskapssyn och intresse för naturens detaljer."

År 1802 blev han agrée vid Konstakademien och 1803 ledamot av Konstakademien. År 1805 erhöll Fahlcrantz tillsammans med Gustaf Erik Hasselgren akademiens resestipendium och som gällde på 200 riksdaler banco under fyra år. Hans avsikt var då att resa till Italien, men han förhalade avresan, tills han 1807 skickade en anhållan till akademien om att i stället få använda beloppet för resor inom landet. Hans anhållan bifölls mot att han förband sig att årligen under stipendietiden till akademien inleverera två landskapsmålningar. Samma år slog han helt igenom på akademiens utställning med fem landskapsmålningar i olja. Fahlcrantz fortsatte att under en följd av år uppbära 200 rikdsdaler om året som resebidrag till "etuder efter naturen". Fahlcrantz enda utlandsresor var de till Norge 1827 och Danmark 1829.[7]

År 1815 blev Fahlcrantz professor vid Konstakademien. Han blev hedersledamot i flera utländska akademier, som i Köpenhamn, New York och Philadelphia. Han mottog inte bara beställningar från det svenska kungahuset utan även från Nikolaj I av Ryssland.

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Några av verken som finns på Nationalmuseum i Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017
  2. ^ [a b c d e] Carl Johan Fahlcrantz, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 14969, läs online
  3. ^ [a b] KulturNav, omnämnd som: Carl Johan FahlcrantzKulturNav-id: 2f889950-9195-4456-9297-f3b479ab6c6a, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 25 februari 2016, licens: CC0
  5. ^ RKDartists, RKDartists-id: 27185, läs online, läst: 22 november 2017
  6. ^ [a b c] Konstnärslexikonett amanda - Carl Johan Fahlcrantz
  7. ^ [a b] Sven SandströmCarl Johan Fahlcrantz i Svenskt biografiskt lexikon (1956), hämtad 2018-03-07.
  8. ^ Nationalmuseum - Carl Johan Fahlcrantz
  9. ^ Uppsala universitetsbibliotek
  10. ^ Göteborgs konstmuseum - Landscape with Town in Background
  11. ^ Nordiska museet
  12. ^ Kalmar konstmuseum - Kalmar Slott I Månsken

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Carl Johan Fahlcrantz gravvård på Johannes kyrkogård i Stockholm.
  • Frost, Ulla (1997). Till Norrige!: en voyage pittoresque 1827. Eskilstuna: U. Frost. Libris 7451948. ISBN 91-630-5360-8 
  • Hammarlund, Sven (1995). ”Bröderna Fahlcrantz”. Glimtar ur konstnärslivet : från Apelles till Månsson / (1995 ;): sid. 51-57 : ill..  Libris 10028562

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]