Martin Olsson (riksantikvarie)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Martin Olsson
Axel Vilhelm Martin Olsson.png
Född30 april 1886[1][2]
Tensta församling[1][2]Sverige
Död27 augusti 1981[1] (95 år)
Oscars församling[1]Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[3]
kartor
NationalitetSvensk[4]
SysselsättningArkitekt[1], konsthistoriker
BefattningRiksantikvarie (1946–1952)[5][1]
ArbetsgivareKungliga Akademien för de fria konsterna
UtmärkelserHonoris causa
Redigera Wikidata

Axel Vilhelm Martin Olsson, född 30 april 1886 i Tensta socken i Uppsala län, död 27 augusti 1981 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk konsthistoriker, arkitekturhistoriker och riksantikvarie.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Olsson var son till trädgårdsarkitekten Axel Vilhelm Olsson och Hulda Charlotta Lindquist. Han blev efter studier vid Uppsala universitet filosofie licentiat i konsthistoria 1914 och studerade därefter vid Tekniska högskolan. 1918–1946 var han professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Konsthögskolan. Från 1926 till 1947 var han sekreterare i Stockholms skönhetsråd, och 1947 till 1957 ledamot där. Efter att aktivt medverkat till skapandet av Stockholms stadsmuseum var Olsson 1932–1935 chef för dess organisation och 1936–1937 tillförordnad chef för samma museum. Mellan 1946 och 1952 var han riksantikvarie.

Martin Olsson ledde från 1914 till 1922 restaureringen av Riddarholmskyrkan. I samband med detta fick han i uppdrag att författa en komplett beskrivning och historik över kyrkan till bokserien Sveriges kyrkor. Han var från 1920 även ledare för restaureringen av Kalmar slott och utförde från 1922 undersökningar av Stockholms slott och resterna av dess föregångare slottet Tre Kronor. Till följd av det senare blev Olsson utsedd till redaktör för det stora trebandsverket Stockholms slotts historia som utgavs 1940–1941, och i vilket han själv författade avsnittet om Tre Kronor. Han skrev därefter en stor historik om Kalmar slott i fyra delar, utgiven 1944–1965. Olsson ledde 1945–1946 undersökningen av Vasagravarna i Uppsala domkyrka och 1958 undersökningen av Erik XIV:s grav i Västerås domkyrka. Efter sin pensionering skrev han flera arbeten om Djurgårdens historia, där han själv var bosatt.

Olsson invaldes 1949 som ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Olsson, Martin (1918). Riddarholmskyrkan - Konsthistoriska studier. Stockholm. Libris länk 
  • Olsson, Martin; Carl M. Fürst (1921). Magnus Ladulås' och Karl Knutssons gravar i Riddarholmskyrkan - Arkeologiska, konsthistoriska och antropologiska undersökningar. Stockholm. Libris länk 
  • Olsson, Martin (1928-1937). Riddarholmskyrkan I-II. Sveriges kyrkor, 99-0108065-7. Stockholm. Libris länk 
  • Olsson, Martin (Red.), red (1940-1941). Stockholms slotts historia I-III. Stockholm. Libris länk 
  • Olsson, Martin (1944-1965). Kalmar slotts historia I-IV. Stockholm. Libris länk 
  • Olsson, Martin (Red.), red (1956). Vasagraven i Uppsala domkyrka I-II. Stockholm. Libris länk 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] A V Martin Olsson, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 7788
  2. ^ [a b c] Tensta kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11538/C/8 (1884-1894), bildid: F0000678_00018, Födelse- och dopbok, läst: 19 februari 2019, ”15,April,30,1,,Axel Wilhelm Martin 2nd
  3. ^ Olsson, Axel Vilhelm Martin, SvenskaGravar.se, läst: 15 juni 2017
  4. ^ Libris, 5 november 2012, läst: 24 augusti 2018
  5. ^ Riksantikvarieämbetets historia, läst: 24 januari 2018
Företrädare:
Sigurd Curman
Riksantikvarie
19461952
Efterträdare:
Bengt Thordeman
Företrädare:
Ragnar Josephson
Sekreterare i Stockholms skönhetsråd
1926-1947
Efterträdare:
Henrik Cornell