Bålgeting

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bålgeting
Hornet-vespa.jpg
Bålgeting, hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
ÖverfamiljVespoidea
FamiljGetingar
Vespidae
SläkteVespa
ArtBålgeting
V. crabro
Vetenskapligt namn
§ Vespa crabro
AuktorLinné, 1761
Utbredning
Vespa crabro - distribution map.svg
Hitta fler artiklar om djur med

Bålgeting (Vespa crabro) är den största samhällsbyggande getingen i Europa. Den bygger sitt bo främst i ihåliga ekar och andra lövträd, men kan också bo i människors byggnader. Den äter större och mindre insekter, och tillfredsställer sitt sockerbehov främst genom att dricka sav från lövträd[1].

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Närbild på huvud av bålgeting.

Drottningen är 25–35 millimeter lång, medan övriga bålgetingar är något mindre, arbetarna 18–24 millimeter och hanarna 21–28 millimeter. De har kloförsedda tarser och kraftiga käkar. Honorna (drottningarna och arbetarna) har gadd.[1]

Färgteckningen går i gula, rödbruna och mörkbruna toner. Den rödbruna färgen är mest framträdande på bakhuvud, mellankropp och bakkroppens främsta segment.[1]

Det finns flera färgformer som skiljer sig något åt i färgteckningen. I Norden förekommer dels en mörk färgform med enfärgad mörkbrun mellanrygg och skutell, dels en mellanform mellan denna nordiska färgform och den i Mellaneuropa vanliga färgformen germanica, som har roströd skutell och två längsgående band på mellanryggen.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Bålgetingen är ursprunglig för Eurasien. Den förekommer i större delen av Europa och finns vidare österut genom Asien till Sachalin och Japan.[1] I Sverige förekommer bålgetingen i Götaland och Svealand, men bara enstaka fynd gjorda längre norrut. Den är mest förekommande i de sydöstra delarna av Sverige, framför allt där det finns mycket lövträd. Med människan har den introducerats till andra delar av världen. Ett exempel är USA där den oavsiktligt infördes på 1840-talet.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Bålgeting vid boet.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Bålgetingen är en rovinsekt som äter större och mindre insekter. Andra getingar och även tambin kan tas som byten. Den tillfredsställer sitt sockerbehov genom att dricka sav från olika lövträd. Den äter också fallfrukt av äpplen och plommon, men ser ses sällan besöka blommor.[2]

Boplats[redigera | redigera wikitext]

Bålgetingar bygger runda bon som kan vara stora som ett människohuvud.[3][4] Boet tillverkas av söndertuggade träfibrer, som bålgetingdrottningen blandar med sin saliv. Boet placeras gärna i ihåliga träd men även under tak och i fågelholkar.[3] Det händer även att boet byggs inomhus.[4] Om ett samhälle växer sig stort (upp till 400 individer) kan det hända att bålgetingen anlägger nya samhällen i närheten. Gynnsamma varma somrar kan botätheten därför lokalt bli betydande.[5] Bålgetingen är som mest aggressiv om boet störs och försvarsradien kring boet är ungefär 2 till 3 meter.[6]

Övervintring[redigera | redigera wikitext]

Det är bara drottningen som övervintrar.[3] I maj träder de övervintrande drottningarna fram och bygger för varje år ett nytt bo. Efter första kullen arbetsgetingar (sterila honor) kan den redan föregående år befruktade drottningen helt ägna sig åt äggläggning.[7]

Bålgetingen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Globalt sett är bålgetingens status som livskraftig eller hotad art ännu inte utvärderad av IUCN. Generellt inom utbredningsområdet växlar förekomsten beroende på förutsättningar och klimat och år från år beroende på väder. Den gynnas och blir talrikare under varma somrar.

I centrala Europa är bålgetingens förekomst i vissa områden hotad och den har blivit sällsynt i många områden i Tyskland.[8] Bålgetingen som art har gått tillbaka i hela Nordeuropa.[7] I Norge trodde man att den var utdöd, eftersom den inte hade setts sedan 1911, men den observerades åter år 2007.[9] I Sverige har bålgetingen tidigare varit rödlistad men år 2000 avskrevs den från rödlistan över hotade djur i Sverige.[7] I Finland försvann arten nästan på 1940-talet och dess förekomst i landet har varit akut hotad. Sedan 1990-talet har dess förekomst dock ökat i södra och sydöstra Finland, och den är numera (2019) klassificerad som väletablerad[10]. I Danmark är bålgetingen ganska allmän i passande miljöer, förutom på norra Jylland.[1]

Hot mot bålgetingen kan vara brist på lämpliga boträd[3] och direkt förföljelse av människor[8] med bland annat förstörande av bon.

Bålgetingstick[redigera | redigera wikitext]

Bålgetingen är en förhållandevis lugn geting som sällan attackerar människor.[4][3] Ett bålgetingsting är oftast inte farligare än ett stick från en vanlig geting men kan vara farligt för överkänsliga personer. Som de flesta gaddsteklar (utom de sju arterna honungsbin) kan den stickas flera gånger.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Trivialnamnet kan härledas från ett dialektalt bål, som betyder mycket stor, kraftig.[11] (Jämför bålen, människans största kroppsdel.) I Finlands svenskbygder kallas bålgetingen båling.[11]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Bålgetingen är landskapsinsekt för Småland.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror-getingar : Hymenoptera: Formicidae-Vespidae. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-50-4
  2. ^ ”Bålgeting Vespa crabro. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/vespa-crabro-101969. Läst 6 augusti 2020. 
  3. ^ [a b c d e] Bonniers Stora Lexikon, På CD-rom, 2000
  4. ^ [a b c] Bra Böckers lexikon (tredje upplagan). 1985 
  5. ^ Larsson, F. K. (1988) Notes on local high nest density of Vespa crabro L. (Hym., Vespidae) in Sweden. Entomol. Mon. Mag. Vol. 124, no. 1484-87, pp. 91-92.
  6. ^ http://www.vespa-crabro.de/swehornets.htm
  7. ^ [a b c] Bålgeting - Sveriges Entomologiska Förening Arkiverad 29 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ [a b] ”Arkive - Vespa crabro. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120802003238/http://www.arkive.org/hornet/vespa-crabro/#text=Range. Läst 18 juli 2012. 
  9. ^ ”Nye funn av «utdødd» veps” (på norska). Aftenposten. 3 december 2007. Arkiverad från originalet den 4 december 2007. https://web.archive.org/web/20071204175131/http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article2133356.ece. 
  10. ^ Juho Paukkunen (2019). ”bålgeting – Vespa crabro. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204105. Läst 6 augusti 2020. 
  11. ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962, s 70 [1]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Holmer, Martin (2005). ”Bålgeting”. Fauna och flora (nr. 3): sid. s. 24-26. ISSN 0014-8903. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]