Böhmit
| Böhmit | |
 Böhmit och natrolit från Sagåsen (Strandåsen), Mørje, Porsgrunn, Telemark, Norge (synfält 10 mm) | |
| Kategori | Oxidmineral |
|---|---|
| Dana klassificering | 6.1.2.1 |
| Strunz klassificering | 4.FE.15 |
| Kemisk formel | γ-AlO(OH) |
| Färg | Vit, blekt gråbrun, gulaktig eller rödaktig när den är oren, färglös i tunn sektion |
| Förekomstsätt | tabulär kristall sällsynt, finkornig i pisolitiska aggregat eller spridda |
| Kristallstruktur | ortorombiskt |
| Spaltning | mycket bra på {010}, bra på {100} och svag på {001} |
| Brott | ojämnt |
| Hållbarhet | spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 3,5 |
| Glans | glasaktig, pärlaktig på {010} |
| Refraktion | nα = 1,644 – 1,648 nβ = 1,654 – 1,657 nγ = 1,661 – 1,668 |
| Ljusbrytning | biaxial (+) |
| Dubbelbrytning | δ = 0,017 – 0,020 |
| Dispersion | svag |
| Transparens | genomskinlig |
| Streckfärg | vit |
| Specifik vikt | 3,02 – 3,05 |
| Referenser | [1][2][3][4] |
Böhmit är en aluminiumoxidhydroxid-mineral (γ-AlO(OH)) som är uppkallad efter den tyske naturvetaren Johann Böhm.[5] Mineralet återfinns i bauxit som man även utvinner aluminium från. Den är dimorf med diaspor. Den kristalliserar i det ortorhombiska dipyramidsystemet och förekommer vanligtvis massiv. Den är vit med nyanser av gult, grönt, brunt eller rött på grund av orenheter. Den har en glasaktig till pärlaktig glans, en Mohs-hårdhet på 3 till 3,5 och en specifik vikt på 3,00 till 3,07. Den är färglös i tunn sektion, optiskt biaxiell positiv med brytningsindex på nα = 1,644 – 1,648, nβ = 1,654 – 1,657 och nγ = 1,661 – 1,668.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Böhmit beskrevs första gången av J. de Lapparent 1927 som en förekomst i bauxiter i Mas Rouge, Les Baux-de-Provence, Frankrike, och uppkallades[6] efter den böhmisk-tyske kemisten Johann Böhm (1895–1952) som genomförde röntgenstudier av aluminiumoxidhydroxider 1925[7] (och inte för den tyske geologen Johannes Böhm (1857–1938) som ofta nämnts).[1][2]
Förekomst och användning[redigera | redigera wikitext]
Böhmit förekommer i tropiska lateriter och bauxiter utvecklade på berggrund av aluminiumsilikat. Den förekommer också som en hydrotermisk förändringsprodukt av korund och nefelin. Den förekommer med kaolinit, gibbsit och diasporer i bauxitavlagringar, och med nefelin, gibbsit, diaspore, natrolit och analcim i nefelinpegmatiter.[3] Industriellt används det som en billig flamskyddstillsats för brandsäkra polymerer.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Boehmite, 20 januari 2024..
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Boehmite”. Webmineral data. http://webmineral.com/data/Boehmite.shtml. Läst 10 juli 2010.
- ^ [a b] ”Boehmite”. Mindat with location data. http://www.mindat.org/min-707.html. Läst 10 juli 2010.
- ^ [a b] Mineral Data Pub. Handbook of Mineralogy
- ^ ”The Mineral Boehmite”. minerals.net. http://www.minerals.net/mineral/boehmite.aspx. Läst 10 juni 2014.
- ^ ”Bohemite: The bauxite mineral bohemite or bohmite information and pict”. www.minerals.net. http://www.minerals.net/mineral/boehmite.aspx. Läst 29 april 2016.
- ^ Sahama, Th. G.; Lehtinen, Martti; Rehtijärvi, Pentti (1973). ”Natural boehmite single crystals from Ceylon”. Contributions to Mineralogy and Petrology 39 (2): sid. 171. doi:. Bibcode: 1973CoMP...39..171S.
- ^ Böhm, J. (1925). ”Über Aluminium- und Eisenhydroxyde. I”. Zeitschrift für anorganische und allgemeine Chemie 149: sid. 203–216. doi:.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Böhmit.
|