Nefelin
| Nefelin | |
 | |
| Kategori | Silikatmineral |
|---|---|
| Kemisk formel | (Na,K)AlSiO4 |
| Färg | Vit, grå, brun, brungrå, rödaktigt vit |
| Kristallstruktur | Hexagonala |
| Spaltning | Dålig |
| Brott | Svagt mussligt |
| Hårdhet (Mohs) | 5,5–6 |
| Glans | Glasglans - fettglans |
| Ljusbrytning | nω=1,529–1,546 nε=1,526–1,542 |
| Dubbelbrytning | δ=0,003 till 0,004 |
| Optisk karaktär | Enaxligt negativ[1] |
| Transparens | Transparent till nästan opak [2] |
| Fluorescens | Ingen (dock fluorescerar nefelin från Almunge rött till orange i kortvågigt UV-ljus[3] |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 2,55–2,65 |
| Radioaktivitet | Ickeradioaktiv |
| Övrigt | Icke-magnetisk |
Nefelin, eller eleolit, är ett natrium-aluminiumsilikatmineral, som står fältspat nära. Båda är tektosilikater men nefelin innehåller betydligt mindre kisel.
Mineralet är färglöst eller endast svagt färgat (eleolit), samt glas- eller fettglänsande.
Etymologi[redigera | redigera wikitext]
Nefelin hittades på Monte Somma i Italien först 1801 och beskrevs av René Just Haüy. Han gav mineralet namnet nefelin efter det grekiska ordet νεφέλη (Nephele = moln) eftersom det sönderdelas av starka syror och bildar ett kiselsyramoln. (Styckets innehåll hämtat 2018-01-13 från tyska wp Nephelin)
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Nefelin förekommer vanligen endast i bergarter med obetydlig kiselhalt och finns då som fältspatsubstitut. Samma roll spelar mineralet leusit som är kaliumhaltigt.
Det är en huvudsaklig beståndsdel i nefelinsyenit, som förekommer på Grönland, i sydliga Norge och i Sverige, samt nefelinbasalt, fonolit med flera bergarter. Stora rena stycken förekommer främst vid Langesundsfjorden i Norge. Fyndplatser i Sverige är Alnön i Medelpad, Norra Kärr i Småland, Siksjöberg i Dalarna och Almunge i Uppland.[3]
Användning[redigera | redigera wikitext]
Nefelin kan användas i stället för fältspat inom glas- och keramikindustrin. Det förekommer också att mineralet används för tillverkning av aluminiumoxid och soda samt inom cementindustrin.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Meyers varulexikon, Forum, 1952
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/nepheline.pdf Handbook of Mineralogi
- ^ http://rruff.info/doclib/hom/nepheline.pdf
- ^ [a b] L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, sidan 198, ISBN 978-91-88528-58-2
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nepheline, 21 februari 2012.