Nefelin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nefelin
Nepheline3.jpg
KategoriSilikatmineral
Kemisk formel(Na,K)AlSiO4
FärgVit, grå, brun, brungrå, rödaktigt vit
KristallsystemHexagonala
SpaltningDålig
Brottsvagt mussligt
Hårdhet (Mohs)5,5–6
GlansGlasglans - fet
RefraktionEnaxligt negativ[1]
Ljusbrytningnω=1,529–1,546 nε=1,526–1,542
Dubbelbrytningδ=0,003 till 0,004
TransparensTransparent till nästan opak [2]
FluorescensIngen (dock fluorescerar nefelin från Almunge rött till orange i kortvågigt UV-ljus[3]
StreckfärgVit
Specifik vikt2,55–2,65
RadioaktivitetIckeradioaktiv
ÖvrigtIcke-magnetisk

Nefelin, eller eleolit, är ett natrium-aluminiumsilikatmineral, som står fältspat nära. Båda är tektosilikater men nefelin innehåller betydligt mindre kisel.

Mineralet är färglöst eller endast svagt färgat (eleolit), samt glas- eller fettglänsande.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Nefelin hittades på Monte Somma i Italien först 1801 och beskrevs av René Just Haüy. Han gav mineralet namnet nefelin efter det grekiska ordet νεφέλη (Nephele = moln) eftersom det sönderdelas av starka syror och bildar ett kiselsyramoln. (Styckets innehåll hämtat 2018-01-13 från tyska wp Nephelin)

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Nefelin förekommer vanligen endast i bergarter med obetydlig kiselhalt och finns då som fältspatsubstitut. Samma roll spelar mineralet leusit som är kaliumhaltigt.

Det är en huvudsaklig beståndsdel i nefelinsyenit, som förekommer på Grönland, i sydliga Norge och i Sverige, samt nefelinbasalt, fonolit med flera bergarter. Stora rena stycken förekommer främst vid Langesundsfjorden i Norge. Fyndplatser i Sverige är Alnön i Medelpad, Norra Kärr i Småland, Siksjöberg i Dalarna och Almunge i Uppland.[3]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Nefelin kan användas i stället för fältspat inom glas- och keramikindustrin. Det förekommer också att mineralet används för tillverkning av aluminiumoxid och soda samt inom cementindustrin.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/nepheline.pdf Handbook of Mineralogi
  2. ^ http://rruff.info/doclib/hom/nepheline.pdf
  3. ^ [a b] L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, sidan 198, ISBN 978-91-88528-58-2
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia