Barmhärtighet
 |
Wiktionary har en ordboksartikel om barmhärtighet. |
Barmhärtighet är enligt bibeln och människors fullhet; det mest gudomliga hos Gud, men också det mest storslagna hos människorna (Psaltaren 103). Det är den renaste återspeglingen av Gud i en människas liv. Jesus åskådliggör denna kristna plikt i liknelsen om den barmhärtige samariern (Lukasevangeliet 10:25-37).
På grekiska, Nya Testamentets grundspråk, är ordet för barmhärtighet eleos. Eleos är den vanliga översättningen i den grekiska versionen av Nya Testamentet för det hebreiska ordet hesed, som ofta översätts helt enkelt med ”kärlek”. Hesed, barmhärtighet eller kärlek, ingår i förbundets vokabulär. Från Guds sida står det för en orubblig kärlek, en som kan hålla en relation levande i evighet, oavsett vad som händer: ”Om än bergen rubbas och höjderna vacklar, skall min trohet mot dig inte rubbas” (Jesaja 54:10). Men eftersom Guds förbund med sitt folk från början är en historia med brutna löften och nya begynnelser (Andra Mosebok 32-34), är det tydligt att en sådan villkorslös kärlek inbegriper förlåtelse; den måste med nödvändighet vara barmhärtig.
Barmhärtighet eller medlidande är en kärlek som känns, en mors djupa kärlek till sitt lilla barn (Jesaja 49:15), en fars ömhet för sin avkomma (Psaltaren 103:13), en innerlig kärlek mellan bröder och systrar (Första Mosebok 43:30), eller hur konung David, såsom Gud är barmhärtig, bevisar barmhärtighet mot Jonatans son Mefiboset (Andra Samuelsboken 9:1-13). Kärlek till nästan är ett av de viktigaste kraven i Bergspredikan (Matteusevangeliet 5-7). Även för bland andra judar, muslimer och buddhister är barmhärtigheten en väsentlig dygd.
Under medeltiden talade man om sju barmhärtighetsverk, baserade på Jesu förkunnelse; att mätta de hungrande, ge dryck åt de törstande, klä de nakna, ge härbärge åt husvilla, besöka de sjuka, besöka de fångna samt begrava de döda.
Se även
