Bertil Fallenius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bertil Albertsson Fallenius, född 22 april 1900 i Stockholm, död 17 augusti 1990 i Stockholm, var en svensk jurist och landshövding i Blekinge län 1948-56 och i Skaraborgs län 1956-67.

Fallenius blev juris kandidat i Stockholm 1922, genomförde tingstjänstgöring 1924–1926, blev t.f. fiskal i Svea hovrätt 1927, assessor 1932, t.f. revisionssekreterare 1935, hovrättsråd 1938, byråchef för lagärenden i jordbruksdepartementet 1939, statssekreterare där 1944 (t.f. 1943), landshövding i Blekinge län 1948, t.f. generaldirektör och chef för Lantmäteristyrelsen 1952–1956 och landshövding i Skaraborgs län 1956–1967.

Fallenius var sekreterare, ledamot eller ordförande olika utredningar, blev hedersledamot av Örlogsmannasällskapet 1951, Lantbruksakademien 1952, Västgöta nation i Uppsala 1961, Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1965 och veterinärmedicine hedersdoktor 1954. Han skrev Jordförvärvslagen (1955) samt artiklar i facktidskrifter.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var son till konteramiral Claes Constantin Albert Fallenius (1863-1941) och Ellen Johanna Margareta, född Bjerre (1872-1952). Gift 1930-57 med Gerda Wihlborg (1909-1991) och från 24 februari 1958 med fil mag Karin Kronkvist (1915-1993).

Pastor primarius Carl Magnus Fallenius var bror till Bertil Fallenius farfar.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 166, digital avbildning.
Företrädare:
Erik Lindeberg
Landshövding i Blekinge län
1948-1956
Efterträdare:
Erik von Heland
Företrädare:
Fritiof Domö
Landshövding i Skaraborgs län
1956-1967
Efterträdare:
Karl Frithiofson