Beyazit I
Beyazit I, född runt 1354, död 1403 var sultan över det Osmanska riket från 1389 till 1402.
Beyazit efterträdde 1389 sin far, Murat I, och lät efter tronbestigningen avrätta sin broder Yakup. Han fullbordade Serbiens erövring 1390, och tog livilig del i tronsstriderna i det bysantinska riket, och utvidgade väsentliget det turkiska väldet i Mindre Asien misslyckades i sina försök att erövra Konstantinopel. Beyazit besegrade 1396 konung Sigismund av Ungern och dennes allierade Karl VI av Frankrike, Tyska orden och Johanniterorden i slaget vid Nikopolis vilket resulterade i Serbiens vassalisering.[1] Därefter gjorde Beyazit infall i Steiermark, Syrmien och Bosnien, underlade sig Makedonien och Thessalien och trängde ända ned på Peloponnessos. Han vände sig slutligen mot Timur Lenk men besegrades i slaget vid Ankara år 1402 och togs till fånga, och avled i fångenskapen. Efter detta ingick imperiet en period av interregnum och inbördeskrig som skulle vara fram till 1413. Beyazit var den förste som använde sig av titeln sultan.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensk uppslagsbok, Lund 1929
- ^ Ponting, Clive (2001). World History. A New Perspective. sid. 465
| Företrädare: Murad I |
Osmansk sultan 1389–1402 |
Efterträdare: Mehmet I |
