Biramar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Biramar används av biodlare som insatselement i bikupor för att underlätta för bina att bygga ut vaxkakor, sätta yngel och samla honung. Biramarna kan lätt tas upp en i taget för att inspektera yngelutveckling samt för att skörda honung. Oftast förbereds biramarna med en vaxmellanvägg från vilken bina snabbare kan bygga ut cellerna för yngel och för honungslagring.

Biramar utvecklades under 1800-talet och de första uppgifterna om utnyttjande av förberedda birammar härstammar från 1814 då Petro Prokopovych i Ukraina började använda egentillverkade ramar i bikuporna.

Användning av biramar[redigera | redigera wikitext]

Inom biodlingen i Sverige används i huvudsak kvadratiska eller rektangulärt formade ytterhöljen till binas bostäder, de så kallade kuporna. Det mest naturliga för bina vore att få bygga sina bon i ihåliga trädstammar precis som de gjort i tusentals år. För hobby- och kommersiell biodling är dock de fyrkantiga kuporna med ramarna praktiska eftersom de tillåter odlaren att skörda honungen och göra andra ingrepp i kupan utan att behöva störa sina bin för mycket.

Typisk träram med tillhörande vaxceller samt del av bisamhället.

Ramar och lådor[redigera | redigera wikitext]

Inuti den odlade bikupan finns i regel ett antal lådor som saknar botten och lock. Inuti lådorna hänger ramar (inte helt olika vanliga tavelramar) som i motsats till vanliga tavelramar innehåller vax istället för tavelduk. Vaxet hörs ibland kallas för "vaxtavla" av just den anledning, även om termer som "vaxkaka" eller "vaxark" är vanligare.

Biodlarföreningar[redigera | redigera wikitext]

I hobbyodlarens närhet finns med största sannolikhet en biodlarförening. Det är vanligt att medlemmarna hjälps åt med gemensamma sysslor, till exempel kan kurser, föreläsningar, drottningodling eller honungsslungning bedrivas i föreningens regi, ofta ideellt. Föreningens medlemmar kan också byta kupmateriel med varandra, även om detta inte rekommenderas då sjukdomar kan spridas mellan samhällena. För att enklast kunna få hjälp av sina föreningskamrater rekommenderas ofta att ens bikupeutrustning håller samma mått som de andra i föreningen. Länsstyrelsen i respektive län kan begränsa handeln och byte mellan biodlarna när det gäller redskap och bin i syfte att begränsa spridningen av birelaterade sjukdomar.

Ramar av langstrothformat utan vaxmellanväggar

Rammått[redigera | redigera wikitext]

Ett rammått är ett standardiserat längdmått på hur bred och lång en vaxram i en bikupa skall ha. Olika nationella standarder har olika namn och en biodlare kan fritt välja vilket rammått denne vill använda sig av.

Bland svenska biodlare förs ofta debatter kring vilket rammått som skall vara det lokalt "bästa", dvs vilket som ger flest fördelaktiga egenskaper i förhållande till de negativa. Enligt obekräftad statistik är det för svenska hobbyodlare vanligaste ramformatet Lågnormal emedan den vanligaste ramtypen på bisamhällen i Sverige torde vara genomgående 3/4 Langstroth eftersom dessa är populära hos kommersiella biodlare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Boken om Biodling, Första Upplagan, juni 2008. Tryckt av Effect Reklambyrå AB, Vimmerby

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]