Birger Brosa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Birger
Birgers sigill visar en på en springande häst sittande krigare med svärd i handen.
Titlar
Tidsperiod 1174–1202
Efterträdare Knut jarl
Andra titlar Latin: Dux Sweorum

Sweorum et Guttorum Dux

Personfakta
Personnamn Birger Bengtsson
Död 9 januari 1202
Visingsö
Frälse/adelsätt Bjälboätten
Far Bengt Snivil
Familj
Make/maka Birgitta Haraldsdotter
Barn Filip
Knut
Folke
Magnus
Ingegärd
Kristina
Margareta

Birger Brosa förde en lilja i sitt vapen
Jan Ranekes blasonering för Birger Brosas sköld: "En vit stavlilja på rött fält"
(Från boken Svenska medeltidsvapen, s 786)

Birger Brosa, död 9 januari 1202Visingsö, var svensk jarl 1174–1202 och bar en lilja som vapen. Tillnamnet "Brosa", som sägs betyda 'den leende', är bara känt från västnordiska källor från 1200- och 1300-talet. Han omtalas på 1180-talet som dux Sweorum[1], men i de flesta källorna som Sweorum et Guttorum Dux.[2]

Det anses att han var den förste jarlen för hela Sveariket (Karl Sverkersson hade två jarlar, Ulf och Guttorm) och han var sin tids mäktigaste man i Östergötland och ägde flera gårdar i Östergötland, Närke och Värmland. Det är också troligt att han hade gårdar i Södermanland, då han hade patronatsrätt till Sankt Eskils kyrka i Södermanland. Birger Brosa var en stor donator till Riseberga kloster.

Han synes ha varit en person med tillgång till betydande maktresurser, som lyckades hålla fred under en lång period i Sverige. Efter hans död bröt maktfejder ut nästan omedelbart.

Birger Brosa var son till Bengt Snivil och gifte sig före 1170 med Birgitta Haraldsdotter. En av hans bröder var Magnus Minnisköld, far till Birger jarl.

Birger Brosas vapensköld[redigera | redigera wikitext]

Birger Brosa förde en lilja i sitt vapen vilket är känt från Birger Brosas sigill från ca 1160, och har bildat exempel för liljegrenen av folkungarna. Den svenska heraldikern Jan Ranekes blasonering för Birger Brosas sköld i boken Svenska medeltidsvapen, sidan 786 lyder: "En vit stavlilja på rött fält".[3]

Denna åsikt har tillbakavisats av professor Bo Johnson Theutenberg, författare till boken Från den Heliga graven till Västergötland enligt följande resonemang:

Jarl Birger Brosas ryttarsigill med liljan i skölden hänger under dennes donationsbrev till Riseberga kloster i Närke, daterat 1180 - 1202 (DS 823). Vapensymbolen lilja är det äldsta vapen som kan beläggas inom Folkungaätten. En kraftig datorförstoring av liljan visar att liljefiguren inte är en stavlilja, utan en traditionell "fransk lilja", där veckbladen viker ut nertill, alltså på samma sätt som i Sigtrygg Bengtssons lilja enligt bild nr 1. Den kraftiga förstoringen visar vidare att Birger Brosas lilja har antydningar till samma palmettskott som Sigtrygg Bengtssons lilja.[4]

Birger Brosa i media[redigera | redigera wikitext]

I filmatiseringen av Arn-böckerna spelas Birger Brosa av Stellan Skarsgård. Arn och Birger sägs vara av Folkungaätten, trots att man numer föredrar Bjälboätten för att undvika förvirring. Där framställs Magnus Minnisköld inte som hans bror, utan som son till hans brorson Arn.

Birger Brosas familj[redigera | redigera wikitext]

Medeltidsgenealogen Hans Gillingstam skriver i artikeln om Folkungaätten i Svenskt biografiskt lexikon att med utgångspunkt från ett psalterium i British Museum fastställts följande om Birger brosas familj:

Konungarna Knut Erikssons och Sverker Karlssons jarl Birger brosa (d 1202; se bd 4, s 415 ff; dödsdagen kan numera, som G Carlsson påpekade 1954, tack vare ett psalterium i British Museum fastställas till 9 jan) hade enligt Heimskringla i äktenskap med Birgitta, (illegitim dotter till den norske konungen Harald gille och änka efter den svenske konungen Magnus Henriksson), och att de hade följande söner: Filip jarl, Knut jarl, Folke och Magnus samt döttrarna Ingegärd, Kristina och Margareta, av vilka Kristina ej nämnes i andra källor, medan Magnus och Margareta i övrigt blott är kända från psalteriet.
Folkungaätten i Svenskt biografiskt lexikon, Band 16 (1964-1966), sida 260, av Hans Gillingstam, 1964, publ

I artikeln nämner Hans Gillingstam vidare att:

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Filip, jarl till den norske kungen Sverre Sigurdsson, stupad i januari 1200.
  2. Knut, jarl av Sverige, stupad 31 januari 1208 i slaget vid Lena.
  3. Folke, troligen, men inte med säkerhet, identisk med Folke, jarl av Sverige, stupad 17 juli 1210 i slaget vid Gestilren.[5] baserat på indicier anförda av bl.a. Sten Karlsson, vilka stöds av Hans Gillingstam.[6] Kritiken mot detta antagande innefattar bl.a. att Snorre Sturlasson nämner fyra söner till Birger Brosa: Filip jarl, Knut jarl, Folke och Magnus, i sagan saknar denne Folke Birgersson jarlatitel i motsats mot de bägge äldre bröderna, och det anförs som märkligt att inte Snorre skulle känt till Sveriges främste enskilde man efter Birger Brosas död, i synnerhet om Folke jarl varit kung Harald Gilles dotterson.[7]
  4. Magnus
  5. Ingegärd, svensk drottning, gift med Sverker den yngre.
  6. Kristina
  7. Margareta

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven nr 245[död länk]
  2. ^ Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel: en berättelse om 1200-talets Sverige. Stockholm: Ordfront. Libris 8449618. ISBN 91-7324-898-3 
  3. ^ Raneke, Jan (1982-1985). Svenska medeltidsvapen. Bodafors: Doxa. Libris 336416 
  4. ^ Theutenberg, Bo J. ”V ÄSTERGÖTLANDS LAGMÄN - ALGOTSSÖNER OCH FOLKUNGAR”. http://www.theutenberg.se/pdf/tornetaggen.pdf. Läst 30 april 2015. 
  5. ^ Toll, Hans. ”Folke jarl”. Svenskt biografiskt lexikon. http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14298. Läst 18 mars 2014. 
  6. ^ Gillingstam, Hans. ”Folkungaätten”. Svenskt biografiskt lexikon. http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14301. Läst 18 mars 2014. 
  7. ^ Toll, Hans, Hans. ”Konung Sverker den andres drottningar”. Fornvännen 197-206. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/703/1920_197.pdf?sequence=1. Läst 18 mars 2014. 


Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Sveriges jarl
1174–1202
Efterträdare:
Johan Sverkersson