Arn Magnusson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arn Magnusson
Arn de Gothia, Al Ghouti
Skapad av Jan Guillou
Första framträdande Vägen till Jerusalem
Senaste framträdande Riket vid vägens slut
Skådespelare Joakim Nätterqvist
Anknytning
Lojalitet Folkungaättens vapenFolkungaätten
Eriksätten
Yrke Tempelriddare
Borgherre
Munk
Religion Kristendom
Information
Född 1150 Arnäs, Västra Götaland
Död 1210 Forsvik, Västra Götaland
Maka Cecilia Algotsdotter
Familj Magnus Månesköld
Alde Arnsdotter

Arn Magnusson av Folkungaätten (som tempelriddare Arn de Gothia – Arn av Götaland eller på arabiska Al Ghouti) är en litterär gestalt och huvudpersonen i en romantrilogi av Jan Guillou. Arn spelas i filmerna av Joakim Nätterqvist.

Handlingen i romanerna[redigera | redigera wikitext]

Romansviten utspelar sig under mitten av 1100-talet och de första årtiondena av 1200-talet, i Västergötland och Heliga landet.

Vägen till Jerusalem[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Vägen till Jerusalem

Romanen skildrar Arns barndom på en gård i Västergötland och hans uppfostran på cistercienserklostren Varnhem och Vitæ Schola. Hans bildning blir diger både andligt och intellektuellt, men också praktiskt när han undervisas i stridskonst av en före detta tempelriddare. Vid 16 års ålder träffar Arn Cecilia Algotsdotter av Pålsätten. De blir mycket förälskade och förhandlingar inleds mellan familjerna om äktenskap. Cecilia blir gravid.

Arns barndomsvän Knut Eriksson av Eriksätten, son till den mördade kung Erik den helige, ber Arn att hjälpa honom att hämnas mordet på hans far. Tillsammans beger de sig till kungens borg, Näs på Visingsö, där de dräper kung Karl Sverkersson av Sverkersätten. Knut Eriksson blir kung i Västra och Östra Göta länder.

Arn anklagas för att ha haft samlag med Cecilias syster Katarina. Detta, att han legat med bägge systrarna, är en svår synd enligt kyrkan och de ådöms 20 års botgöring; Arn som tempelriddare i Heliga landet och Cecilia som familiare i Varnhems systerkloster Gudhem.

Tempelriddaren[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tempelriddaren

Romanen utspelar sig i Heliga landet, där Arn har blivit en mycket högt uppsatt tempelriddare. Han blir vän med kristenhetens ärkefiende, sultan Yūssuf Saladin, och tvingas till sist se hur denne segrar i kriget om Heliga landet och Jerusalem.

Vi följer även Cecilia, Arns älskade, under hennes botgöringstid i kloster, samt kampen om makten över Västergötland.

Riket vid vägens slut[redigera | redigera wikitext]

Arn återvänder från Heliga landet. Han vill bygga för freden, genom att göra Folkungaätten så stark, att ingen kan stå den emot. Hans plan ser ut att lyckas, till dess att maktstriden mellan de Erikska och Sverkerska ätterna åter blossar upp och får sin upplösning i de blodiga slagen vid Lena och Gestilren.

Arvet efter Arn[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Arvet efter Arn

I denna fristående roman följer vi Birger Magnusson av Folkungaätten i hans strävanden att bygga vidare på vad hans farfar Arn Magnusson skapat - det som vi en gång i framtiden ska komma att kalla Sverige.

Familj[redigera | redigera wikitext]

  • Föräldrar: Magnus Folkesson av Folkkungaätten och Sigrid.
    • Helsyskon: Eskil Magnusson,
    • Halvsyskon: Gure (hans mor var Suom), Knut Magnusson, Kristina Magnusdotter och en icke namngiven syster (deras mor var Erika Joarsdotter).
      • Syskonbarn:Beata Eskilsdotter, Sigrid Eskilsdotter och Torgils Eskilsson (gift med Ulrika Leifsdotter, dotter till Leif lagman, och far till Knut Torgilsson).
    • Ingifta släktingar:Arn Magnusson var svärson till Algot Pålsson av Pålsätten och hans husfru Dorotea (dotter till Rörik och Ulrika). Han var svåger till Katarina Algotsdotter (eftersom hon var Cecilias syster var Katarina hans svägerska även efter att Katarinas och hans bror Eskils äktenskap upplösts)

Barn, barnbarn och barnbarnsbarn[redigera | redigera wikitext]

  • Magnus Månesköld var Arn Magnusson och Cecilia Rosa Algotsdotters äldsta barn och enda son. Han gifte sig med sverkerdottern Ingrid Ylva.
    • Birger jarl Magnusson
    • Eskil lagman Magnusson gifte sig med den norke jarlen Håkan Galins änka Kristen som redan hade en son Knut jarl Håkansson med honom, som gifte sig med den norske drottningen Margaretas syster Ingrid.
    • Bengt lagman Magnusson gifte sig med Sigrid Sigstensdotter av Sparreätten,
    • Biskop Karl Magnusson gifte sig aldrig eftersom han var biskop och därmed förbjuden att gifta sig
    • Elof handelsman Magnusson som gifte sig med köpemansdottern Hanelore Kopf och fick med henne barnen Gerhard Elofsson och Hilda Elofsdotter, och även ett frillobarn med Helga.
  • Alde Arnsdotter var Arn Magnusson och Cecilia Rosa Algotsdotters yngsta barn och enda dotter, hon gifte sig med den frigivne trälen Gurmunds son riddar Sigurd och fick med honom tre barn.
    • Cecilia Aldesdotter gifte sig med Ardus Ibensson och fick med honom barnen Måna Ardusdotter och Arif Ardusson.
    • Ulrika Aldesdotter gifte sig med Erlend Bengtsson av Sparreätten.
    • Riddar Roland (valde namnet Aldesson, fick namnet Sigurdsson av sin kusin Birger jarl när denna dubbade honom till den förste riddaren av Sverige.)

Inspirationskällor ur verkligheten[redigera | redigera wikitext]

  • Två legender kring tempelriddarna har inspirerat Jan Guillou då han skrev om Arns liv i Heliga landet. Enligt den första legenden ska en tempelriddare ha räddat livet på Saladin då denne anfölls av ett rövarband. Den andra legenden handlar om en strid vid Mont Gisard, där man inte vet vem som ledde de kristnas trupper till den stora segern. Vi vet inte namnet på någon av dessa riddare, som Jan Guillou använde för att skapa sin figur Arn de Gothia.[1]
  • Arns barndomsgård Arnäs i romansviten är inspirerad av den verkliga gården Aranäs. Där finns ruinen efter en borg från 1200-talet. Borgen är inte byggd på det vanliga sätt som borgar byggdes i Norden vid denna tid, utan liknar de samtida nordfranska donjonerna.
  • Forshems kyrka, som i Riket vid vägens slut beställs och bekostas av Arn, finns i verkligheten. I romanen bestämmer Arn att hans kyrka ska tillägnas Den heliga graven i Jerusalem. Även verklighetens Forshems kyrka helgades åt Den heliga graven och inte, vilket var det vanliga på 1100-talet, åt Guds moder – jungfru Maria. Över kyrkporten finns en stenrelief, där kyrkans byggherre, en riddare, är avbildad då han överräcker kyrkans nycklar till Gud. Bredvid dem ser man hur stenhuggarmästaren arbetar med att färdigställa kyrkan. Ovanför Guds huvud finns ett tempelriddarkors.

Kritik mot uppgifter i böckerna[redigera | redigera wikitext]

Romantrilogin är skönlitterär. I olika sammanhang har "felaktigheter" och tvivelaktiga uppgifter påpekats:

  • I slutet av Riket vid vägens slut, då Birger Magnusson tar farväl av sin farfar Arn på dödsbädden, lovar han farfadern att skapa en ny stad vid Mälarens inlopp (Stockholm) och att styra riket därifrån. Han ska vidare, på Arns inrådan söka stöd hos svearna - i värsta fall "finge man väl kalla det nya riket Svea rike", säger Arn och Guillou fortsätter i romanen: "Eftersom Arn fortfarande talade nordiska mer som en dansk än som götisk man lät det i Birger Magnussons öron som om han sagt Sverige. [...]" [2]
  • Att statsvapnet Tre Kronor skulle symbolisera kung Eriks makt över Västra Götaland, Östra Götaland och Svealand är knappast troligt. Det är två århundraden innan Albrecht III von Mecklenburg, på senare delen av 1300-talet, blir den förste svenske regent som med säkerhet dokumenteras med ett sköldmärke med tre kronor. [3]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Arn blev utsedd till Årets Skaraborgare 2007 av Sveriges Radio Skaraborg.[4] Jan Guillou tog emot priset.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Trilogi[redigera | redigera wikitext]

Fristående fortsättning[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Utgren, Lennart m.fl. (2002). I Arns fotspår : En färd genom tempelriddare Arn Magnussons medeltida värd. Piratförlaget. sid. 28-29. ISBN 978-91-642-0018-1 
  2. ^ Riket vid vägens slut, sidan 430.
  3. ^ Sveriges kungahus: Riksvapnen och andra vapen Läst 9 maj 2012.
  4. ^ Arn – Årets skaraborgare 2007

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]