Arn Magnusson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Arn Magnusson
Arn de Gothia, Al Ghouti
Skapad avJan Guillou
Första framträdandeVägen till Jerusalem
Senaste framträdandeRiket vid vägens slut
SkådespelareJoakim Nätterqvist
Anknytning
LojalitetFolkungaättens vapenFolkungaätten
Eriksätten
YrkeTempelriddare
Borgherre
Munk
ReligionKristendom
Information
Född1150 Arnäs, Västra Götaland
Död1210 Forsvik, Västra Götaland
MakaCecilia Algotsdotter
FamiljMagnus Månesköld
Alde Arnsdotter

Arn Magnusson är en litterär gestalt och huvudperson i en romantrilogi av Jan Guillou. Trilogin utspelar sig från 1150 och till 1210 i Västergötland och Palestina och skildrar den svenska medeltiden och korstågen i det Heliga landet, där Arn är en tempelriddare. I filmatiseringen av romanerna spelas Arn av Joakim Nätterqvist.

Romaner[redigera | redigera wikitext]

Trilogi[redigera | redigera wikitext]

Fristående fortsättning[redigera | redigera wikitext]

Film och tv[redigera | redigera wikitext]

  • I Arns fotspår - dokumentär med Jan Guillou om kulturturismen i Västergötland
  • Arns rike - Striden om Svea rikes vagga - dokumentär med Jan Guillou om den svenska riksbildningen

Handling[redigera | redigera wikitext]

Vägen till Jerusalem[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Vägen till Jerusalem

Den första romanen skildrar Arns uppväxt och ungdom i kungariket Västergötland. Som barn blir han bortlämnad till cisterciensermunkarna och får sin fortsatta uppfostran på klostren Varnhem och Vitæ Schola. Hos munkarna får han sin tids bästa utbildning både andligt och intellektuellt, men också praktiskt när han undervisas i stridskonst och ridning av en före detta tempelriddare. Vid 16 års ålder återvänder han till den världsliga tillvaron, där han dras in i intrigerna mellan de rivaliserande kungafamiljerna Erikska ätten och Sverkerska ätten och förälskar sig i Cecilia Algotsdotter. Deras kärleksaffär slutar i stor sorg när de båda döms till 20 års botgöring för utomäktenskapligt samlag. Arn skickas som tempelriddare till Heliga landet och Cecilia spärras in i Varnhems systerkloster Gudhem.

Tempelriddaren[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tempelriddaren

Den andra romanen skildrar Arns tid i Heliga landet, där han har blivit en mycket högt uppsatt tempelriddare som borgherre i Gaza. Genom ett ödets nyck lär han känna kristenhetens mäktigaste ärkefiende Saladin som svurit att återta Jerusalem. Parallellt skildras också maktkampen i Västergötland där Cecilia gör sin botgöringstid i kloster.

Riket vid vägens slut[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Riket vid vägens slut

Den tredje romanen skildrar hur Arn återvänder till Västergötland efter avslutad botgöring och hur han använder sina kunskaper från Palestina för att bygga för freden, samtidigt som maktstriden mellan de Erikska och Sverkerska ätterna går mot sin slutgiltiga och blodiga upplösning.

Arvet efter Arn[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Arvet efter Arn

I denna fristående fjärde roman skildras Birger jarl i hans strävanden att bygga vidare på vad hans farfar Arn Magnusson försökte skapa - det som ska komma att bli Sverige.

Tema och tillkomst[redigera | redigera wikitext]

År 1995 hade Jan Guillou avslutat sin framgångsrika spionserie om Carl Hamilton och Kalla kriget. Vid den här tiden hade Guillou börjat lägga märke till en ökad aggression i västerländsk media, i synnerhet amerikanska nyhetskanaler som CNN, mot den arabiska världen. Han ansåg sig då se hur USA och Storbritannien hade valt en ny fiende för att ersätta Sovjetunionen och kommunismen för att behålla världen indelad i en god och en ond sida. Han bestämde sig därför att skildra denna politiska utveckling genom att skriva om ett tidigare heligt krig mellan kristendomen och Islam, nämligen korstågen under 1100-talet.[1]

Trots att en majoritet av korsriddarna kom från Frankrike behövde Guillou en svensk huvudperson, eftersom han huvudsakligen skriver för svenska läsare, även om han medger att detta är mindre realistiskt. Med beslutet att ha en svensk huvudperson behövde en stor del av handlingen utspela sig i Sverige, men när Guillou började göra sin historiska research insåg han att Sverige ännu inte existerade under tidsperioden han valt. Stora delar av det som skulle komma att bli Sverige lydde under Danmark, Norge eller Novgorod och inklämt däremellan låg de små kungarikena Svealand och Västra och Östra Götaland som styrdes av rivaliserande adelsfamiljer som utkämpade en blodig maktkamp. Detta medförde att en stor del av handlingen i trilogin kom att skildra den tidiga svenska riksbildningen.[2]

Jan Guillou blev övertygad av sin vän Sören Holmberg att fokusera på den historiska tes som hävdar att Svea rikes vagga stod i Västergötland och som sedan 1980-talet blivit envist framförd av Västgötaskolan. Guillou reste först till Varnhems klosterruin och reste sedan runt bland andra ruiner i Västergötland för att leta inspiration. I en bokhandel i Skara inhandlade han en stor del av Västgötaskolans böcker i ämnet.[3][4]

Huvudpersonens efternamn kommer av Birger jarl som också hette Magnusson, för att föra tankarna till den egentlige riksbildaren, och förnamnet kommer av Aranäs, numera Årnäs eller Arnäs.[5]

Inspirationskällor[redigera | redigera wikitext]

  • Arns fall från tornet i den första romanen är inspirerat av en medeltida mirakellegend om en liten gosse som föll från en hög mur när han försökte klättra upp till en tam kaja som rymt, och vaknade ur medvetslösheten av sina föräldrars böner.[6]
  • Två legender kring tempelriddarna har inspirerat Jan Guillou då han skrev om Arns liv i Heliga landet. Enligt den första legenden ska en tempelriddare ha räddat livet på Saladin då denne anfölls av ett rövarband. Den andra legenden handlar om en strid vid Mont Gisard, där man inte vet vem som ledde de kristnas trupper till den stora segern. Eftersom det inte finns något bevarat namn på dessa riddare kunde Jan Guillou ge rollen till sin Arn de Gothia.[7]
  • Arns mor Sigrid har en verklig förlaga: Hon ska ha skänkt ett betydelsefullt jordarv vid Varnhem till cisterciensermunkarna som dittills hållit till på Lurö i Vänern. Detta inträffade ungefär samtidigt som invigningen av Skara domkyrka som inleder den första romanen.[8]
  • Arns barndomsgård Arnäs i romansviten är inspirerad av den verkliga gården Aranäs. Där finns ruinen efter en borg från 1200-talet. Borgen är inte byggd på det vanliga sätt som borgar byggdes i Norden vid denna tid, utan liknar de samtida nordfranska donjonerna. Jan Guillou hittade borgen i en nyutgiven doktorsavhandling om befästningar i det medeltida Västsverige.[9]
  • Forshems kyrka, som i Riket vid vägens slut beställs och bekostas av Arn, finns i verkligheten. I romanen bestämmer Arn att hans kyrka ska tillägnas Den heliga graven i Jerusalem. Även verklighetens Forshems kyrka helgades åt Den heliga graven och inte, vilket var det vanliga på 1100-talet, åt Guds moder – jungfru Maria. Över kyrkporten finns en stenrelief, där kyrkans byggherre, en riddare, är avbildad då han överräcker kyrkans nycklar till Gud. Bredvid dem ser man hur stenhuggarmästaren arbetar med att färdigställa kyrkan. Ovanför Guds huvud finns ett tempelriddarkors. Jan Guillou hade läst på inför sitt första besök i kyrkan, men han kände inte till detaljen med tempelriddarkorset och blev både förstummad och överväldigad när han såg det.[10]

Kritik mot uppgifter i böckerna[redigera | redigera wikitext]

Romantrilogin är skönlitterär och skildrar en tid som till stor del saknar historiska källor. Enligt Jan Guillou själv är hans berättelse "en tredjedel kända fakta och två tredjedelar gissning".[11]

I olika sammanhang har dock påstådda felaktigheter och tvivelaktiga uppgifter påpekats.

  • I slutet av Riket vid vägens slut, då Birger Magnusson tar farväl av sin farfar Arn på dödsbädden, lovar Birger att skapa en ny stad vid Mälarens inlopp (Stockholm) och att styra riket därifrån. Han ska vidare, på Arns inrådan söka stöd hos svearna - i värsta fall "finge man väl kalla det nya riket Svea rike", säger Arn och Guillou fortsätter i romanen: "Eftersom Arn fortfarande talade nordiska mer som en dansk än som götisk man lät det i Birger Magnussons öron som om han sagt Sverige. [...]" [12]
  • Att statsvapnet Tre Kronor skulle symbolisera kung Eriks makt över Västra Götaland, Östra Götaland och Svealand är mindre troligt. Det är två århundraden innan Albrecht III von Mecklenburg, på senare delen av 1300-talet, blir den förste svenske regent som med säkerhet dokumenteras med ett sköldmärke med tre kronor. [13] Vad som dock i någon mån talar för Guillous tolkning är att tre kronor användes i Magnus Ladulås kontrasigill (om än inte på en sköld) vid mitten av 1200-talet.
  • Den i romanen omtalade Folkungaätten kallas idag mer korrekt för Bjälboätten, vilken är utförligt utredd av medeltidsgenealoger och någon Arn Magnusson har aldrig existerat. Guillou har dock aldrig hävdat att hans litterära riddare skulle ha existerat i verkligheten.

Arn Magnussons liv[redigera | redigera wikitext]

Arn föds 1150 som den andre sonen till en Folkungafamilj på Arnäs i Västergötland. Vid fem års ålder råkar han ut för en livshotande olycka när han klättrar upp på gårdens torn och faller till marken, och han anses bli räddad från skada genom sin mors intensiva böner. För att återbetala miraklet lämnas Arn bort till klostret i Varnhem.

Arn lever med munkarna i tolv år, till stor del isolerad från den yttre världen, och utöver sin utbildning i språk och andlighet kommer han att bli tränad i den medeltida krigskonsten av en broder Guilbert som tidigare varit tempelriddare i Outremer. Broder Guilbert tränar Arn i svärd, båge, hästridning och den krigföring från Frankrike och Heliga landet som ligger långt före Skandinavien, där männen fortfarande slåss som vikingar. När Arn blir vuxen skickar fader Henri tillbaka honom till Arnäs. Arn vill bli munk, men innan han kan ta det livslånga löftet om fattigdom, celibat och lydnad anser fader Henri att han måste få en chans att se omvärlden.

Efter hemkomsten blir Arn indragen i Västergötands dödliga politiska intriger, både genom sin egen familjs lokala fejd med en farlig granne och genom den pågående blodsfejden mellan de två ätter som rivaliserar om kungamakten. Arn visar sig vara överlägsen som svärdskämpe när han försvarar sin familjs heder och deltar i dräpandet av kungen, vilket ger honom både mäktiga vänner och mäktiga fiender.

Genom politiskt spel blir han dömd för den svåra synden utomäktenskapligt samlag med sin älskade Cecilia Algotsdotter, som han är förlovad med. Cecilia har blivit med barn innan äktenskapet, vilket hon berättat för sin syster Katarina. Katarina fruktar att hon själv då ska bli kvar i kloster resten av sitt liv, en tillvaro som hon dittills delat med Cecilia i uppfostringssyfte, och avslöjar det unga parets hemlighet för sin abbedissa. Abbedissan, som tillhör Arns fiender i den politiska maktkampen, ser en chans att göra sig av med honom, och Arn blir dömd till tjugo års botgöring i Heliga landet. Straffet blir särskilt hårt eftersom han även gjort sig skyldig till samlag med Katarina, som hade förfört honom under en mycket berusad natt långt innan han träffat Cecilia eller visste att de var systrar.

I Heliga landet blir Arn en högt uppsatt tempelriddare och härskar länge som borgherre i Gaza. Av en ödets nyck upplever han något mycket egendomligt då räddar självaste Saladin från saracenska stråtrövare, och får möjlighet att lära känna sin största ärkefiende. Senare besegras Saladin av Arn under slaget vid Montgisard, och en tid därefter blir Arn utnämnd till tempelriddarnas högste befälhavare i Jerusalem.

När Saladin återvänder under Arns sista botgöringsår blir de kristna arméerna grundligt besegrade i slaget vid Hattin, där Arn deltar och blir svårt sårad. Han räddas av Saladin och spenderar många veckor i dennes sjukhus i Damaskus, innan han följer med Saladin till Jerusalem och ser staden bli erövrad. Saladin förser honom med en stor summa guld och låter honom bege sig hem till Västergötland.

I Västergötland gifter sig Arn med sin Cecilia och tillsammans bygger de för freden på sitt nya herresäte Forsvik. Arn tränar unga män till att bli riddare och får en dotter med Cecilia.

När den Sverkerska ätten gör ett nya försök att erövra tronen från den Erikska, med hjälp av stora arméer från Danmark, blir de grundligt besegrade av Arn, först under slaget vid Lena och sedan slutligen under slaget vid Gestilren. I det sista slaget blir Arn dödligt sårad och avlider några dagar senare, vid en ålder av 60.

Arn Magnussons släktträd[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

  • Föräldrar: Magnus Folkesson av Folkungaätten och Sigrid.
    • Helsyskon: Eskil Magnusson
    • Halvsyskon: Gure (hans mor var Suom), Knut Magnusson, Kristina Magnusdotter och en icke namngiven syster (deras mor var Erika Joarsdotter).
      • Syskonbarn: Beata Eskilsdotter, Sigrid Eskilsdotter och Torgils Eskilsson (gift med Ulrika Leifsdotter, dotter till Leif lagman, och far till Knut Torgilsson).
    • Ingifta släktingar: Arn Magnusson var svärson till Algot Pålsson av Pålsätten och hans husfru Dorotea (dotter till Rörik och Ulrika). Han var svåger till Katarina Algotsdotter (eftersom hon var Cecilias syster var Katarina hans svägerska även efter att Katarinas och hans bror Eskils äktenskap upplösts)

Barn, barnbarn och barnbarnsbarn[redigera | redigera wikitext]

  • Magnus Månesköld var Arn Magnusson och Cecilia Rosa Algotsdotters äldsta barn och enda son. Han gifte sig med sverkerdottern Ingrid Ylva.
    • Birger jarl Magnusson
    • Eskil lagman Magnusson gifte sig med den norske jarlen Håkan Galins änka Kristen som redan hade en son Knut jarl Håkansson med honom, som gifte sig med den norska drottningen Margaretas syster Ingrid.
    • Bengt lagman Magnusson gifte sig med Sigrid Sigstensdotter av Sparreätten.
    • Biskop Karl Magnusson gifte sig aldrig eftersom han var biskop och därmed förbjuden att gifta sig.
    • Elof handelsman Magnusson som gifte sig med köpemansdottern Hanelore Kopf och fick med henne barnen Gerhard Elofsson och Hilda Elofsdotter, och även ett frillobarn med Helga.
  • Alde Arnsdotter var Arn Magnusson och Cecilia Rosa Algotsdotters yngsta barn och enda dotter, hon gifte sig med den frigivne trälen Gurmunds son riddar Sigurd och fick med honom tre barn.
    • Cecilia Aldesdotter gifte sig med Ardus Ibensson och fick med honom barnen Måna Ardusdotter och Arif Ardusson.
    • Ulrika Aldesdotter gifte sig med Erlend Bengtsson av Sparreätten.
    • Riddar Roland (valde namnet Aldesson, fick namnet Sigurdsson av sin kusin Birger jarl när denna dubbade honom till den förste riddaren av Sverige.)

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Arn blev utsedd till Årets skaraborgare 2007 av Sveriges Radio Skaraborg.[14] Jan Guillou tog emot priset.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. s. 90-91 Guillou, Jan (2009). Orders makt och vanmakt. s. 429-437
  2. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. s. 93, 95 Guillou, Jan (2009). Orders makt och vanmakt. s. 434-435
  3. ^ Guillou, Jan (2009). Orders makt och vanmakt. s. 434-435
  4. ^ ”Svea rikes vagga”. http://blog.svd.se/historia/2011/09/03/svea-rikes-vagga/. Läst 21 juni 2020. 
  5. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. s. 108
  6. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. s.108
  7. ^ Utgren, Lennart m.fl. (2002). I Arns fotspår : En färd genom tempelriddare Arn Magnussons medeltida värd. Piratförlaget. sid. 28-29. ISBN 978-91-642-0018-1 
  8. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. s. 99-100
  9. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. s. 101-102
  10. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. s. 102-104
  11. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. s. 104
  12. ^ Riket vid vägens slut, sidan 430.
  13. ^ Sveriges kungahus: Riksvapnen och andra vapen Läst 9 maj 2012.
  14. ^ Arn – Årets skaraborgare 2007 Arkiverad 5 juli 2008 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]