Björn Rosén (militär)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Björn Rosén
Information
Född9 september 1943 (76 år)
Högalids församling i Stockholms stad, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1965–?
GradÖverste av första graden

Björn Vilhelm Rosén, född 9 september 1943 i Högalids församling i Stockholms stad,[1] är en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rosén avlade officersexamen vid Krigsskolan 1965 och utnämndes samma år till fänrik vid Göta trängkår. År 1976 befordrades han till major i Intendenturkåren. Han var intendent vid Stockholms kustartilleriförsvar 1977–1979 och detaljchef vid Försvarsstaben 1979–1985, befordrad till överstelöjtnant i Intendenturkåren 1982. Åren 1985–1987 var han chef för Ekonomiavdelningen i Försvarsstaben. År 1987 befordrades han till överste och var chef för Försvarets förvaltningsskola 1987–1991.[2] Han befordrades 1991 till överste av första graden[2] och var 1991–1994 chef för Logistiksektionen i Försvarsstaben samt från 1994 till 1998 eller 1999 chef för Operativa stödfunktionsavdelningen i Operationsledningen i Högkvarteret.[3][4][5]

Björn Rosén invaldes 1991 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[2] År 2010 utträdde han ur akademien.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ [a b c] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 204 .
  3. ^ Sveriges statskalender 1993. Stockholm: Fritzes. 1993. sid. 112 .
  4. ^ Sveriges statskalender 1998. Stockholm: Fritzes. 1998. sid. 212 .
  5. ^ Sveriges statskalender 1999. Stockholm: Fritzes. 1999. sid. 220 .
  6. ^ Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 127 .