Högkvarteret

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Högkvarteret
(HKV)
Högkvarteret vapen.svg
Vapensköld för Högkvarteret tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Högkvarteret
Datum 1994–
Typ Högkvarter
Roll Operativ, territoriell och taktisk verksamhet
Storlek Stab
Föregångare Försvarsstaben
Ingående delar Ledningsstaben,
Produktionsledningen,
Insatsledningen,
Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten,
Säkerhetsinspektionen,
Militära flyginspektionen,
Generalläkaren,
Försvarsmaktsledningen
Del av Försvarsmakten
Högkvarter Stockholms garnison
Förläggningsort Stockholm
Marsch "Svenska marschen" (okänd),
"Under blågul fana" (Widqvist [1]
Dekorationer HKVGM (2010)
HKVSM (2010)
Befälhavare
Chef Generallöjtnant Dennis Gyllensporre
Generaldirektör Peter Sandwall
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Tjänstgöringstecken AM.088472.jpg

Högkvarteret (HKV), är ett ledningsförband samt den högsta ledning i den svenska Försvarsmakten, och som verkat sedan 1994. Staben för Högkvarteret är förlagd i Stockholms garnison vid på Lidingövägen 24, Stockholm.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Högkvarteret organiserades ursprungligen den 1 juli 1994 som en följd av att dåvarande Försvarsstaben och de tre försvarsgrensstaberna; Arméstaben, Flygstaben och Marinstaben avvecklades och Försvarsmakten blev en myndighet.[2] Före 1994 fanns en övergångsorganisation kallad Försvarsmaktens organisationsmyndighet som inrättades 1 september 1993 enligt instruktionen (SFS 1992:1019).

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Högkvarteret är överbefälhavarens stab för verksamhetsledning, militärstrategisk inriktning och planering, underrättelse- och säkerhetstjänst samt operativ och taktisk ledning. Högkvarteret är huvudsakligen beläget på Lidingövägen och Värtavägen i Stockholm.

Högkvarteret består av fyra större avdelningar Ledningsstaben (LEDS), Produktionsledningen (PROD), Insatsledningen (INS) och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). Fastigheten i Lidingövägen förvaltas av Specialfastigheter AB medan andra förvaltas av Fortifikationsverket.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Ledningsstaben[redigera | redigera wikitext]

Ledningsstaben (LEDS) består av sju olika avdelningar: Ledningsavdelningen (LEDS LED), Planerings- och ekonomiavdelningen (LEDS PLANEK), Chief Information Officer (LEDS CIO), Internationella avdelningen (LEDS INT), Inriktning- och planeringsavdelningen (LEDS INRI), Verksamhetsutvecklingsavdelningen (LEDS VHU) och PRIO-avdelningen (LEDS PRIO). Ledningsstabens chef är tillika chef för Högkvarteret.[3]

Produktionsledningen[redigera | redigera wikitext]

Produktionsledningen (PROD) ansvarar för uppsättning och anskaffning materiel till förbanden.[4]

Insatsledningen[redigera | redigera wikitext]

Insatsledningen (INS) ansvar ligger på att driva Försvarsmaktens verksamhet internationellt och i Sverige, genom att följa omvärldsutvecklingen för att därifrån hävda den svenska integriteten. Inom Insatsledningen finns Insatsstaben (INSS) de tre taktiska staberna Armétaktiska staben (ATS), Flygtaktiska staben (FTS), Marintaktiska staben (MTS) samt chefen för Specialförbandsledningen, vilka lyder direkt under chefen för Insatsledningen.[5][6]

Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten[redigera | redigera wikitext]

Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) är en avdelning som dels utgör Sveriges militära underrättelsetjänst och därmed har huvudansvar för att ta fram militärt relevant information om främmande makter, dels har säkerhetsskyddsansvar för totalförsvarsmyndigheterna.[7]

Övriga enheter[redigera | redigera wikitext]

Vidare finns det inom Högkvarteret ytterligare enheter för att täcka upp områden som personal-, vård- och juridikfrågor. Dessa är: Personalstaben (PERSS), Ekonomistaben (EKS), Juridiska staben (JURS), Informationsstaben (INFOS), Internrevisionen (REV), Säkerhetsinspektionen (SÄKINSP), Generalläkaren (GL med tillsynsavd), Högkvartersavdelningen (HKV AVD).

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Högkvarteret vid Lidingövägen i Stockholm.

Stabshuset är beläget på Lidingövägen 24 på Gärdet i Stockholm. Byggnaden har ett platt tak och nästan ett kvadratiskt block i fasadtegel ritad av Bengt Gate. Två stora innergårdar finns, detta för att kunna ge dagsljus till denna stora byggnad. 1992 överfördes byggnaden till Kungl. Byggnadsstyrelsen. Produktionsledningen finns på Tre Vapen.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

1994-2001 använde sig Högkvarteret av det vapen som idag förs av Försvarsmakten.

Åren 1994–2001 hade Högkvarteret lilla riksvapnet med ett svärd i guld som heraldiskt vapen. År 2002 övertogs detta vapen av Försvarsmakten. Högkvarteret antog då ett nytt vapen med blasonering "I blått fält ett stolpvis ställt svärd av guld. Skölden lagd över två korslagda kommandostavar av guld belagda med blå öppna kronor ställda i grupper om två och en. Skölden krönt med en kunglig krona." [8]

År 2010 instiftades Högkvarterets förtjänstmedalj i guld och silver (HKVGM/SM).[9][10]

Befälhavare[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Högkvarteret 1994-07-01
Beteckningar
HKV 1994-07-01
Förläggningsorter
Stockholms garnison (F) 1994-07-01

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 201
  2. ^ riksdagen.se Regeringens proposition 1991/92:102 Läst 28 februari 2010
  3. ^ Försvarsmakten - Ledningsstaben Avläst 11 april 2012
  4. ^ Försvarsmakten - Produktionsledningen Avläst 19 maj 2009
  5. ^ Försvarsmakten - Insatsledningen Avläst 11 april 2012
  6. ^ http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/hogkvarteret/insatsledningen/
  7. ^ Försvarsmakten - Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Avläst 19 maj 2009
  8. ^ Braunstein (2006), s. 13
  9. ^ ”HKVGFM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={0A1AD1B3-47A0-43B7-8210-5C7752316EE0}&listmode=0&medal={E623E9D3-94AC-4669-A79B-8E63BC272982}. Läst 23 april 2017. 
  10. ^ ”HKVSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={0A1AD1B3-47A0-43B7-8210-5C7752316EE0}&listmode=0&medal={22811940-1331-4ECF-A4A3-77A9A6400B3F}. Läst 23 april 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Braunstein, Christian (2006). Heraldiska vapen inom det svenska försvaret. Stockholm: Statens Försvarshistoriska Museer. ISBN 91-971584-9-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]