Blockflöjt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olika sorters blockflöjter. Från vänster: sopranino-, sopran- (ituplockad), alt- och tenorblockflöjt.

Blockflöjt (engelska: recorder, italienska: flauto dolce) är ett träblåsinstrument av typen spaltflöjt av varierande storlek och stämläge.

Spaltflöjter i vidare bemärkelse är kända sedan förhistorisk tid. Blockflöjten däremot uppstod under senmedeltiden. Den fick sin första storhetstid under renässansen från omkring 1500 byggdes de i tre storlekar men fick senare allt fler storlekar och förekom senare i nio storlekar med längd från 1 decimeter upp till 2 meters längd. Då blockflöjten åter kom på modet under barocken blev de större blockflöjterna omoderna och det var främst den mindre altblockflöjten som användes.[1]

Under senbarocken och rokokon var det vanligt med 4-5 altblockflöjter i kammarorkestrar, men under mitten 1700-talet kom den att ersättas av traversflöjten.

Blockflöjten fick förnyat intresse omkring 1912 då Arnold Dolmetsch på nytt började bygga blockflöjter. Wilibald Gurlitt introducerade blockflöjten i Tyskland under ett vetenskapligt seminarium vid Freiburgs universitet 1921. På 1920-talet kom blockflöjten via Tyskland även att introduceras i Norden. Otto Mortensen författade en blockflöjtsskola på danska, som 1935 översattes till svenska av I. Sahlin.[2]

Sopranblockflöjten har ofta använts som nybörjarinstrument i musikundervisning. Blockflöjter spelar ibland en viktig roll i folksagor, där de brukar ha magisk förmåga.

Andra betydelser[redigera | redigera wikitext]

Blockflöjt är också en orgelstämma av typen labialstämma (läppstämma).

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Blockflöjter har i de allra flesta fall formen av en lång tub i tre delar med en liten näbb i den ena änden och en fot i den andra. Ofta förekommer någon typ av dekoration mellan sektionerna. De tillverkas traditionellt i trä. Ofta används två träslag, ett till själva flöjten och ett till den plugg (blocket) som ser till att en luftströmmen endast träffar den vassa kanten (labium). Blockflöjter började under 1900-talet att tillverkas även i plast. En blockflöjt tillverkad i plast har flera fördelar (såsom lägre pris och mindre behov av underhåll) framför en gjord i trä, som emellertid anses ha vackrare klang. I Sichuan, Kina är det tradition att göra blockflöjter av morötter vid middagsbordet.

Kända blockflöjtister[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Nationalencyklopedin, Tredje bandet, Sidorna 51-51, Karl Marklund (Chefredaktör), Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1990, ISBN 91-7024-620-3
  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Blockflöjt)
  2. ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947 Arkiverad 19 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.