Ukulele

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
I denna artikel
används tonnamnen
Bess (B) och B.

Music ClefG.svgMusic 1b1-.svg Music ClefG.svgMusic 1b1.svg

Se olika skrivsätt.
Ukulele

Ukulele (lyssna ) är ett litet fyrsträngat stränginstrument med ursprung i Portugal. Den fick stor spridning på Hawaiiöarna under 1800-talet och spred sig vidare till europeisk och amerikansk musik under 1920-talet. Ukulelen finns vanligtvis i fyra storlekar (Sopran, Concert, Tenor och Bariton). Ordet ukulele betyder ungefär "hoppande loppa".

Ukulelen (sopran- och concertukulelen) stäms vanligen (strängarna uppifrån och ned) A, D, F# (fiss), B (H) (ett D6-ackord eller bm7-ackord) eller (i USA) G, C, E, A (ett C6-ackord eller am7-ackord). Baritonukulelen stäms D, G, B, E (som fyra högsta på en gitarr), vilket ger ett G6-ackord eller em7-ackord. Tenorukulelen stäms som sopran- eller baritonukulelen. Den första strängen (A vid D6-stämning) kan stämmas högre än övriga strängar (dvs i samma oktav), eller en oktav ned.

Ukulelens relativt svaga ljudvolym gör att instrumentet har svårt att göra sig hört i orkestersammanhang. Därför utvecklades (runt 1920) banjoversioner av ukulelen. Denna så kallade "Banjolele" har ett starkare ljud än den ursprungliga (gitarr-)ukulelen, men stäms på samma sätt och har i övrigt ungefär samma ljudkaraktär.

Ukulelen finns med olika utformningar av resonanslådan. Bland annat så har den så kallade fluke-ukulelen en resonanslåda som i formen påminner något om en balalajka. Ukulelen förekommer också med elektrisk förstärkning med såväl vanliga ljudupptagande mikrofoner som piezomikrofoner. Ovanligare, men förekommande är, el-ukulele med stålsträngar och magnetmikrofoner.

Se även[redigera | redigera wikitext]