Brasiliens Grand Prix 1982

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brasilien Brasiliens Grand Prix 1982
Circuit Jacarepagua.png
Datum 21 mars 1982
Bana Autodromo de Jacarepagua
Sträcka 63 × 5,031 = 316,953 km
Vinnare  Alain Prost (FRA),
Renault
Pole position  Alain Prost (FRA),
Renault, 1:28.808
Snabbaste varv  Alain Prost (FRA),
Renault, 1:37,016 (varv 36)
Temperatur 39°C[1]
ArrowLeft.svg Föregående Följande ArrowRight.svg
Sydafrika Sydafrika USA USA West

Brasiliens Grand Prix 1982, officiellt X Grande Prêmio do Brasil, var en Formel 1-tävling som hölls den 21 mars 1982Autodromo de Jacarepagua i Rio de Janeiro i Brasilien. Det var det andra av 16 lopp ingående i Formel 1-säsongen 1982 och kördes över 62 varv. Detta var det andra av sammanlagt tio grand prix som kom att köras på Jacarepaguabanan i Rio. Loppets vinnare blev, efter att Nelson Piquet och Keke Rosberg som kommit etta respektive tvåa i loppet diskvalifiserats, Alain Prost för Renault, tvåa blev John Watson för McLaren, och trea blev Nigel Mansell för Lotus.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Pos. Nr. Förare Konstruktör Varv Tid/Bröt Grid Poäng
1 15 Frankrike Alain Prost Renault 63 1:44:33.134 1 9
2 7 Storbritannien John Watson McLaren-Ford 63 + 2.990 12 6
3 12 Storbritannien Nigel Mansell Lotus-Ford 63 + 36.859 14 4
4 3 Italien Michele Alboreto Tyrrell-Ford 63 + 50.761 13 3
5 9 Tyskland Manfred Winkelhock ATS-Ford 62 + 1 Varv 15 2
6 28 Frankrike Didier Pironi Ferrari 62 + 1 Varv 8 1
7 4 Sverige Slim Borgudd Tyrrell-Ford 61 + 2 Varv 21  
8 17 Tyskland Jochen Mass March-Ford 61 + 2 Varv 22
9 31 Frankrike Jean-Pierre Jarier Osella-Ford 60 + 3 Varv 23
10 30 Italien Mauro Baldi Arrows-Ford 57 + 6 Varv 19
DSQ 1 Brasilien Nelson Piquet Brabham-Ford 63 Bilen vägde för litea 7
DSQ 6 Finland Keke Rosberg Williams-Ford 63 Bilen vägde för litea 3
Bröt 10 Chile Eliseo Salazar ATS-Ford 38 Motor 18
Bröt 20 Brasilien Chico Serra Fittipaldi-Ford 36 Hjulupphängning 25
Bröt 2 Italien Riccardo Patrese Brabham-Ford 34 Fysisk utmattning 9
Bröt 27 Kanada Gilles Villeneuve Ferrari 29 Avåkning 2
Bröt 8 Österrike Niki Lauda McLaren-Ford 22 Kollision 5
Bröt 16 Frankrike René Arnoux Renault 21 Kollision 4
Bröt 5 Argentina Carlos Reutemann Williams-Ford 21 kollision 6
Bröt 11 Italien Elio de Angelis Lotus-Ford 21 Kollision 11
Bröt 25 USA Eddie Cheever Ligier-Matra 19 Vattenläckage 26
Bröt 23 Italien Bruno Giacomelli Alfa Romeo 16 Koppling 16
Bröt 26 Frankrike Jacques Laffite Ligier-Matra 15 Chassi 24
Bröt 22 Italien Andrea de Cesaris Alfa Romeo 14 Chassi 10
Bröt 33 Irland Derek Daly Theodore-Ford 12 Avåkning 20
Bröt 18 Brasilien Raul Boesel March-Ford 11 Avåkning 17
DNQ 36 Italien Teo Fabi Toleman-Hart
DNQ 29 Storbritannien Brian Henton Arrows-Ford
DNQ 35 Storbritannien Derek Warwick Toleman-Hart
DNQ 14 Colombia Roberto Guerrero Ensign-Ford
DNPQ 32 Italien Riccardo Paletti Osella-Ford
Källor:[2][3]
  • ^a – Piquets och Rosbergs bilar klarade till en början den obligatoriska vägningen efter loppet, men diskvalificerades 7 veckor efter. Detta efter att en protest från Ferrari angående sättet att väga bilarna på bifallits. Den vattentank som stallen påstods användas för att kyla bromsarna betraktades som en ballasttank som under loppet tömdes. Det gjorde att Piquets Brabham och Rosbergs Williams vägde cirka 25 kg under minsta tillåtna vikt vilket resulterade i snabbare varvtider. Dessa tankar fylldes efter loppet upp med nytt vatten och klarade således kontrollvägningen efteråt.[4]

Noteringar[redigera | redigera wikitext]

VM-ställning efter loppet[redigera | redigera wikitext]

Förarmästerskapet[redigera | redigera wikitext]

Pos. Förare Poäng
1 Frankrike Alain Prost 18
 4 2 Storbritannien John Watson 7
 1 3 Argentina Carlos Reutemann 6
 3 4 Storbritannien Nigel Mansell 4
 1 5 Frankrike René Arnoux 4
 1 6 Tyskland Michele Alboreto 3
 3 7 Österrike Niki Lauda 3
 1 8 Tyskland Manfred Winkelhock 2
 4 9 Finland Keke Rosberg 2
 1 10 Tyskland Didier Pironi 1

Konstruktörsmästerskapet[redigera | redigera wikitext]

Pos. Konstruktör Poäng
1 Frankrike Renault 22
 1 2 Storbritannien McLaren-Ford 10
 1 3 Storbritannien Williams-Ford 8
 2 4 Storbritannien Lotus-Ford 4
 1 5 Storbritannien Tyrrell-Ford 3
6 Tyskland ATS-Ford 2
 1 7 Italien Ferrari 1
  • Notering: Endast förare och stall som tagit poäng i respektive mästerskap finns med på listorna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Associated Press (22 mars 1982). ”Piquet Captures Brazil Grand Prix” (på engelska). The New York times. http://www.nytimes.com/1982/03/22/sports/piquet-captures-brazil-grand-prix.html. Läst 6 augusti 2016. 
  2. ^ ”1982 Brazilian Grand Prix”. formula1.com. Arkiverad från originalet den 4 november 2014. https://web.archive.org/web/20141104030812/http://www.formula1.com/results/season/1982/343/. Läst 6 augusti 2016. 
  3. ^ ”1978 Brazilian Grand Prix” (på engelska). ESPN Sports Media. http://en.espn.co.uk/f1/motorsport/race/1747.html?noredir=1. Läst 6 augusti 2016. 
  4. ^ [a b] ”Piquet wins before Ferrari protests” (på engelska). ESPN Sports Media. 21 mars 1982. http://en.espn.co.uk/f1/motorsport/story/104934.html. Läst 6 augusti 2016.