Brasiliens Grand Prix 1978

Från Wikipedia
Brasilien Brasiliens Grand Prix 1978
Datum29 januari 1978
BanaAutodromo de Jacarepagua
Sträcka63 × 5,031 = 316,953 km
Vinnare Carlos Reutemann (ARG),
Ferrari
Pole position Ronnie Peterson (SWE),
Lotus-Ford, 1:40.45
Snabbaste varv Carlos Reutemann (ARG),
Ferrari, 1:43,07 (varv 35)
VäderTorrt, solsken[1]
TemperaturMycket varmt[1]
 Föregående Följande 
Argentina Argentina Sydafrika Sydafrika

Brasiliens Grand Prix 1978, officiellt Grande Premio do Brasil 1978, var en Formel 1-tävling som hölls den 29 januari 1978Autodromo de Jacarepagua i Rio de Janeiro i Brasilien. Det var det andra av 16 lopp ingående i Formel 1-säsongen 1978 och kördes över 63 varv. Detta var det första av sammanlagt tio Grand prix som kom att köras på Jacarepaguabanan i Rio. Loppet vanns av Carlos Reutemann för Ferrari, tvåa blev hemmaföraren Emerson Fittipaldi som körde för sitt eget stall Fittipaldi Automotive, och trea blev Niki Lauda för Brabham.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Pos. Nr. Förare Konstruktör Varv Tid/Bröt Grid Poäng
1 11 Argentina Carlos Reutemann Ferrari 63 1:49:59.86 4 9
2 14 Brasilien Emerson Fittipaldi Fittipaldi-Ford 63 +49.13 sek 7 6
3 1 Österrike Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo 63 +57.02 sek 10 4
4 5 USA Mario Andretti Lotus-Ford 63 +1:33.12 3 3
5 17 Schweiz Clay Regazzoni Shadow-Ford 62 +1 Varv 15 2
6 3 Frankrike Didier Pironi Tyrrell-Ford 62 +1 Varv 19 1
7 9 Tyskland Jochen Mass ATS-Ford 62 +1 Varv 20
8 2 Storbritannien John Watson Brabham-Alfa Romeo 61 +2 Varv 21
9 26 Frankrike Jacques Laffite Ligier-Matra 61 +2 Varv 14
10 36 Italien Riccardo Patrese Arrows-Ford 59 +4 Varv 18
11 27 Australien Alan Jones Williams-Ford 58 +5 Varv 8
Bröt 25 Mexiko Héctor Rebaque Lotus-Ford 40 Fysisk upmattning 22
Bröt 12 Kanada Gilles Villeneuve Ferrari 35 Avåkning 6
Bröt 8 Frankrike Patrick Tambay McLaren-Ford 34 Avåkning 5
Bröt 7 Storbritannien James Hunt McLaren-Ford 25 Avåkning 2
Bröt 16 Tyskland Hans Joachim Stuck Shadow-Ford 25 Bränslesystem 9
Bröt 20 Sydafrika Jody Scheckter Wolf-Ford 16 Olycka 12
Bröt 6 Sverige Ronnie Peterson Lotus-Ford 15 Kollision 1
Bröt 22 USA Danny Ongais Ensign-Ford 13 Bromsar 23
Bröt 30 USA Brett Lunger McLaren-Ford 11 Överhettning 13
Bröt 4 Frankrike Patrick Depailler Tyrrell-Ford 8 Olycka 11
Bröt 18 Storbritannien Rupert Keegan Surtees-Ford 5 Olycka 24
DNS 23 Italien Lamberto Leoni Ensign-Ford 0 Transmissiona 17
DNS 10 Frankrike Jean-Pierre Jarier ATS-Ford Jochen Mass tog över bilenb 16
DNQ 37 Italien Arturo Merzario Merzario-Ford
DNQ 32 USA Eddie Cheever Theodore-Ford
DNQ 19 Italien Vittorio Brambilla Surtees-Ford
DNQ 24 Storbritannien Divina Galica Hesketh-Ford
Källor:[2][3]
  • ^a – Lamberto Leoni knäckte en drivaxel på uppvärmningsvarvet och kom således inte till start.[4]
  • ^a – Jochen Mass tog i rollen som försteförare hos ATS över Jariers bil efter att hans egen hade råkat ut för ett bränsleläckage.[4]

Noteringar[redigera | redigera wikitext]

VM-ställning efter loppet[redigera | redigera wikitext]

Förarmästerskapet[redigera | redigera wikitext]

Pos. Förare Poäng
1 USA Mario Andretti 12
2 Österrike Niki Lauda 10
3 Argentina Carlos Reutemann 9
4 Brasilien Emerson Fittipaldi 6
5 Frankrike Patrick Depailler 4

Konstruktörsmästerskapet[redigera | redigera wikitext]

Pos. Konstruktör Poäng
1 Storbritannien Lotus-Ford 12
2 Storbritannien Brabham-Alfa Romeo 10
3 Italien Ferrari 9
4 Brasilien Fittipaldi-Ford 6
5 Storbritannien Tyrrell-Ford 5
  • Notering: Endast de fem bästa placeringarna i vardera mästerskap finns med på listorna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]