Renault F1

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Renault FR1.
Frankrike Renault
2019 Formula One tests Barcelona, Hülkenberg (40348248973).jpg
2019 års F1-bil för Renault.
TävlingsnamnRenault Sport Formula One Team
HemvistViry-Châtillon, Paris, Frankrike
(1977–1985)
Enstone, Oxfordshire, Storbritannien
(2002–2011, 2016–)
Aktivt i F11977–1985, 2002–2011, 2016–
StallchefCyril Abiteboul
Teknisk direktörNick Chester (chassi)
Rémi Taffin (motor)
Förare3. Australien Daniel Ricciardo
27. Tyskland Nico Hülkenberg
TestförareTBA
ChassiR.S.19
MotorRenault E-Tech 19
DäckPirelli
BränsleBP[1]
Lopp365 (362 starter)
Vunna lopp35
Pole position51
Snabbaste varv31
Konstruktörstitlar2 (2005, 2006)
Förartitlar2 (Fernando Alonso 2005, 2006)

Renault F1 är ett brittiskbaserat franskt formel 1-stall som debuterade 1977 men drog sig ut 1985. Renault köpte 2002 Benetton Formula och gjorde det till fabriksstall. De drog sig ut ur formel 1 2011 som fabriksstall men fortsatte som motortillverkare. Genii Capital köpte stallet och bytte namn på det till Lotus F1 Team.[2] 2016 återkom de då Renault köpt tillbaka sitt gamla stall.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Renault tävlade 1977-1985 som Equipe Renault Elf och var ett av toppstallen under 1980-talet. Renault var det stall som 1977 introducerade användandet av turboladdade motorer i formel 1. Renault etablerade sig som ett toppstall och vann två raka konstruktörs- och förarmästerskap, säsongerna 2005 och 2006.

Turboladdad vinst[redigera | redigera wikitext]

Renaults formel 1-karriär inleddes 1977 i Storbritanniens Grand PrixSilverstone med Jean-Pierre Jabouille som förare. Säsongen 1977 blev ingen större succé för varken Renault eller Jabouille men 1978 tog stallet sina första poäng. 1979 vann Jabouille i Frankrike, vilket var det enda loppet han tog poäng i, medan hans stallkamrat René Arnoux kom trea. Det var ett historiskt lopp, därför att Renault var den första turboladdade bilen som vann ett formel 1-lopp. 1980 vann stallet tre lopp, Arnoux vann två och blev sexa i förar-VM och Jabouille ett, vilket åter igen blev hans enda poäng.

2008[redigera | redigera wikitext]

Under Singapores Grand Prix 2008 hade Alonso ledningen och för att öka hans chanser för att vinna utnyttjade man Nelsinho Piquet, Alonsos stallkamrat genom att ge brasilianaren order att krascha vilket tvingade ut säkerhetsbilen. Denna händelse kom att kallas för Crashgate och är en av de största skandalerna i Formel-1 historien någonsin. Den dåvarande teamchefen Flavio Briatore fick för denna händelse ett förbud gällande all aktivitet inom sporten på livstid.

2009[redigera | redigera wikitext]

När Fernando Alonso var i ledning under söndagens lopp i Ungerns Grand Prix 2009 fick han problem med sina bakdäck så han gick i depå. Mekanikerna bytte däck, men fick inte fast höger framdäck tillräckligt. Ute på banan igen tappade Alonso hela hjulet som i hög fart for iväg framför hans bil. FIA menade att man hade bevis för att en av de säkerhetslåsningar som ska finnas inte fanns på plats då Alonso tilläts köra ut ur depån. Renault stängdes av från det efterföljande formel 1-loppet, Europas Grand Prix 2009 i Valencia, men avstängningen upphörde efter överklagan.

2016[redigera | redigera wikitext]

2016 ställde Renault återigen upp i FIA Formula One Championship, då med Kevin Magnussen och Jolyon Palmer som deras förare. Enligt dem själva bidrar det sena köpet av Lotus samt detta teams nedgång till deras dåliga 2016.

2017[redigera | redigera wikitext]

Enligt flera källor under oktober 2016 ska Nico Hulkenberg vara klar för teamet under 2017 års säsong. Senare samma dag, den 14 oktober, bekräftades detta av teamet.

F1-säsonger[redigera | redigera wikitext]

Säsong Tävlingsnamn Bil Motor Däck Poäng VM-plac. Nr. Förare
1977 Equipe Renault Elf Renault RS01 Renault 1.5 V6T M 0 - 15. Frankrike Jean-Pierre Jabouille
1978 Equipe Renault Elf Renault RS01 Renault 1.5 V6T M 3 12:a 15. Frankrike Jean-Pierre Jabouille
1979 Equipe Renault Elf Renault RS01
Renault RS10
Renault 1.5 V6T M 26 6:a 15.
16.
Frankrike Jean-Pierre Jabouille
Frankrike René Arnoux
1980 Equipe Renault Elf Renault RE20 Renault 1.5 V6T M 38 4:a 15.
16.
Frankrike Jean-Pierre Jabouille
Frankrike René Arnoux
1981 Equipe Renault Elf Renault RE20B
Renault RE30
Renault 1.5 V6T M 54 3:a 15.
16.
Frankrike Alain Prost
Frankrike René Arnoux
1982 Equipe Renault Elf Renault RE30B Renault 1.5 V6T M 62 3:a 15.
16.
Frankrike Alain Prost
Frankrike René Arnoux
1983 Equipe Renault Elf Renault RE30C
Renault RE40
Renault 1.5 V6T M 79 2:a 15.
16.
Frankrike Alain Prost
USA Eddie Cheever
1984 Equipe Renault Elf Renault RE50 Renault 1.5 V6T M 34 5:a 15.
16.
33.
Frankrike Patrick Tambay
Storbritannien Derek Warwick
Frankrike Philippe Streiff
1985 Equipe Renault Elf Renault RE60
Renault RE60B
Renault 1.5 V6T G 16 7:a 14.
15.
66.
Frankrike Patrick Tambay
Storbritannien Derek Warwick
Frankrike Francois Hesnault
19862001: Deltog ej som konstruktör.
2002 Mild Seven Renault F1 Team Renault R202 Renault 3.0 V10 M 23 4:a 14.
15.
Italien Jarno Trulli
Storbritannien Jenson Button
2003 Mild Seven Renault F1 Team Renault R23
Renault R23B
Renault RS23 M 88 4:a 7.
8.
Italien Jarno Trulli
Spanien Fernando Alonso
2004 Mild Seven Renault F1 Team Renault R24 Renault RS24 M 105 3:a 7.
7.
8.
Italien Jarno Trulli (Lopp 1-15)
Kanada Jacques Villeneuve (Lopp 16-18)
Spanien Fernando Alonso
2005 Mild Seven Renault F1 Team Renault R25 Renault RS25 M 191 1:a 5.
6.
Spanien Fernando Alonso
Italien Giancarlo Fisichella
2006 Mild Seven Renault F1 Team Renault R26 Renault RS26 M 206 1:a 1.
2.
Spanien Fernando Alonso
Italien Giancarlo Fisichella
2007 ING Renault F1 Team Renault R27 Renault RS27 B 51 3:a 3.
4.
Italien Giancarlo Fisichella
Finland Heikki Kovalainen
2008 ING Renault F1 Team Renault R28 Renault RS27 B 80 4:a 5.
6.
Spanien Fernando Alonso
Brasilien Nelsinho Piquet
2009 ING Renault F1 Team Renault R29 Renault RS27 B 26 8:a 7.
8.
8.
Spanien Fernando Alonso
Brasilien Nelsinho Piquet (Lopp 1-10)
Frankrike Romain Grosjean (Lopp 11-17)
2010 Renault F1 Team Renault R30 Renault RS27-2010 B 163 5:a 11.
12.
PolenRobert Kubica
Ryssland Vitalij Petrov
2011 Renault F1 Team Renault R31 Renault RS27-2011 P 73 5:a 9.
9.
10.
Tyskland Nick Heidfeld (Lopp 1-11)
Brasilien Bruno Senna (Lopp 12-19)
RysslandVitalij Petrov
20122015: Deltog ej som konstruktör.
2016 Renault Sport Formula One Team Renault R.S.16 Renault R.E.16 1.6 P 8 9:e 20.
30.
Danmark Kevin Magnussen
Storbritannien Jolyon Palmer
2017 Renault Sport Formula One Team Renault R.S.17 Renault R.E.17 1.6 P 57 6:e 27.
30.
55.
Tyskland Nico Hülkenberg
Storbritannien Jolyon Palmer (Lopp 1-16)
Spanien Carlos Sainz, Jr. (Lopp 17-20)
2018 Renault Sport Formula One Team Renault R.S.18 Renault R.E.18 1.6 P 122 4:a 27.
55.
Tyskland Nico Hülkenberg
Spanien Carlos Sainz, Jr.
2019 Renault Sport Formula One Team Renault R.S.19[3] Renault E-Tech 19[4] P 3.
27.
Australien Daniel Ricciardo
Tyskland Nico Hülkenberg

Segrar[redigera | redigera wikitext]

  1. Frankrike Frankrike 1979
  2. Brasilien Brasilien 1980
  3. Sydafrika Sydafrika 1980
  4. Österrike Österrike 1980
  5. Frankrike Frankrike 1981
  6. Nederländerna Nederländerna 1981
  7. Italien Italien 1981
  8. Sydafrika Sydafrika 1982
  9. Brasilien Brasilien 1982
  10. Frankrike Frankrike 1982
  11. Italien Italien 1982
  12. Frankrike Frankrike 1983
  13. Belgien Belgien 1983
  14. Storbritannien Storbritannien 1983
  15. Österrike Österrike 1983
  16. Ungern Ungern 2003
  17. Monaco Monaco 2004
  18. Australien Australien 2005
  19. Malaysia Malaysia 2005
  20. Bahrain Bahrain 2005
  21. San Marino San Marino 2005
  22. Europa Europa 2005
  23. Frankrike Frankrike 2005
  24. Tyskland Tyskland 2005
  25. Kina Kina 2005
  26. Bahrain Bahrain 2006
  27. Malaysia Malaysia 2006
  28. Australien Australien 2006
  29. Spanien Spanien 2006
  30. Monaco Monaco 2006
  31. Storbritannien Storbritannien 2006
  32. Kanada Kanada 2006
  33. Japan Japan 2006
  34. Singapore Singapore 2008
  35. Japan Japan 2008

Pole position[redigera | redigera wikitext]

  1. Sydafrika Sydafrika 1979
  2. Frankrike Frankrike 1979
  3. Tyskland Tyskland 1979
  4. Österrike Österrike 1979
  5. Nederländerna Nederländerna 1979
  6. Italien Italien 1979
  7. Brasilien Brasilien 1980
  8. Sydafrika Sydafrika 1980
  9. Österrike Österrike 1980
  10. Nederländerna Nederländerna 1980
  11. Italien Italien 1980
  12. Frankrike Frankrike 1981
  13. Storbritannien Storbritannien 1981
  14. Tyskland Tyskland 1981
  15. Österrike Österrike 1981
  16. Nederländerna Nederländerna 1981
  17. Italien Italien 1981
  18. Sydafrika Sydafrika 1982
  19. Brasilien Brasilien 1982
  20. San Marino San Marino 1982
  21. Belgien Belgien 1982
  22. Monaco Monaco 1982
  23. Michigan Detroit 1982
  24. Nederländerna Nederländerna 1982
  25. Frankrike Frankrike 1982
  26. Schweiz Schweiz 1982
  27. Nevada Las Vegas 1982
  28. Frankrike Frankrike 1983
  29. Monaco Monaco 1983
  30. Belgien Belgien 1983
  31. Frankrike Frankrike 1984
  32. Malaysia Malaysia 2003
  33. Ungern Ungern 2003
  34. Monaco Monaco 2004
  35. Frankrike Frankrike 2004
  36. Belgien Belgien 2004
  37. Australien Australien 2005
  38. Malaysia Malaysia 2005
  39. Bahrain Bahrain 2005
  40. Frankrike Frankrike 2005
  41. Storbritannien Storbritannien 2005
  42. Brasilien Brasilien 2005
  43. Kina Kina 2005
  44. Malaysia Malaysia 2006
  45. Europa Europa 2006
  46. Spanien Spanien 2006
  47. Monaco Monaco 2006
  48. Storbritannien Storbritannien 2006
  49. Kanada Kanada 2006
  50. Kina Kina 2006
  51. Ungern Ungern 2009

Snabbaste varv[redigera | redigera wikitext]

  1. Frankrike Frankrike 1979
  2. Österrike Österrike 1979
  3. Brasilien Brasilien 1980
  4. Sydafrika Sydafrika 1980
  5. Österrike Österrike 1980
  6. Nederländerna Nederländerna 1980
  7. Frankrike Frankrike 1981
  8. Storbritannien Storbritannien 1981
  9. Sydafrika Sydafrika 1982
  10. Brasilien Brasilien 1982
  11. Michigan Detroit 1982
  12. Schweiz Schweiz 1982
  13. Italien Italien 1982
  14. Frankrike Frankrike 1983
  15. Storbritannien Storbritannien 1983
  16. Österrike Österrike 1983
  17. Sydafrika Sydafrika 1984
  18. Michigan Detroit 1984
  19. Kanada Kanada 2003
  20. Australien Australien 2005
  21. Spanien Spanien 2005
  22. Europa Europa 2005
  23. Malaysia Malaysia 2006
  24. San Marino San Marino 2006
  25. Storbritannien Storbritannien 2006
  26. Kina Kina 2006
  27. Japan Japan 2006
  28. Tyskland Tyskland 2009
  29. Singapore Singapore 2009
  30. Turkiet Turkiet 2010
  31. Kanada Kanada 2010

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Ett urval av de ledande positionerna inom stallet.

Senast uppdaterad: 23 maj 2019
Position Namn
Ordförande Frankrike Jérôme Stoll[5]
VD och stallchef Frankrike Cyril Abiteboul[6]
Rådgivare Frankrike Alain Prost[7]
President Polen Marcin Budkowski[8]
COO Storbritannien Rob White[9]
Teknisk direktör (chassi) Storbritannien Nick Chester[10]
Teknisk direktör (motor) Frankrike Rémi Taffin[11]
Sportdirektör Storbritannien Alan Permane[12]
Ingenjörschef Frankrike Christophe Mary[13]
Chefsingenjör Storbritannien Ciaron Pilbeam[9]
Chefsdesigner Storbritannien Martin Tolliday[14]
Prestandachef Australien Chris Dyer[15]
Chef för aerodynamik Storbritannien Pete Machin[16]
Chefsstrateg Frankrike Matthieu Dubois[17]
Raceingenjör (Ricciardo) Belgien Karel Loos[18]
Raceingenjör (Hulkenberg) Storbritannien Mark Slade[19]

Motortillverkaren[redigera | redigera wikitext]

Renault vann förar- och konstruktörsmästerskapen 2005 och 2006. Dessförinnan bidrog motortillverkaren till att Williams vann förar- och konstruktörsmästerskapen 1992, 1993, 1996 och 1997 samt konstruktörsmästerskapet 1994. Benetton-Renault vann förar- och konstruktörsmästerskapen 1995. De vann även förar- och konstruktörsmästerskapen 2010 till 2013 med Red Bull Racing.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”BP replaces Total as Renault F1 fuel partner” (på engelska). Reuters. 26 januari 2017. http://www.reuters.com/article/us-motor-f1-renault-bp-idUSKBN15A1OF. Läst 28 februari 2017. 
  2. ^ Benson, Andrew (16 december 2009). ”Renault will stay in Formula 1 despite selling its team” (på engelska). BBC Sport BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/motorsport/formula_one/8415935.stm. Läst 13 juli 2014. 
  3. ^ ”Renault launches its RS19 2019 Formula 1 car” (på engelska). Autosport. 12 februari 2019. https://www.autosport.com/f1/news/141440/renault-launches-its-2019-f1-design. Läst 12 februari 2019. 
  4. ^ ”Renault F1 Team resolute to maintain strong momentum through 2019 F1 season campaign” (på engelska). Groupe Renault. 12 februari 2019. https://media.group.renault.com/global/en-gb/renault/media/pressreleases/21221866/renault-f1-team-determine-a-poursuivre-sur-sa-belle-lancee-en-2019. Läst 12 februari 2019. 
  5. ^ van Osten, Phillip. ”Jerome Stoll will remain president of Renault Sport”. F1i.com. https://f1i.com/news/328030-jerome-stoll-will-remain-president-of-renault-sport.html. 
  6. ^ ”Cyril Abiteboul”. RenaultSport.com. https://www.renaultsport.com/Cyril-Abiteboul-6810.html. 
  7. ^ Mitchell, Scott. ”Renault's Alain Prost: F1 needs more ingenuity, less technology”. Autosport.com. https://www.autosport.com/f1/news/142650/prost-f1-needs-more-ingenuity-less-technology. 
  8. ^ ”Marcin Budkowski”. RenaultSport.com. https://www.renaultsport.com/marcin-budkowski-11899.html. 
  9. ^ [a b] Barretto, Lawrence. ”Renault F1 team appoints White as operations director”. Autosport.com. https://www.autosport.com/f1/news/127503/white-named-renault-operations-director. 
  10. ^ ”Nick Chester”. RenaultSport.com. https://www.renaultsport.com/formule-1-team-management-nick-chester.html. 
  11. ^ ”Rémi Taffin”. RenaultSport.com. https://www.renaultsport.com/formule-1-team-management-remi-taffin.html. 
  12. ^ Reuters. ”Renault must focus on reliability, says Abiteboul”. TimesLive.co.za. https://www.timeslive.co.za/motoring/motorsport/2019-04-01-renault-must-focus-on-reliability-says-abiteboul/. 
  13. ^ ”Renault announce organisational changes to strengthen technical department”. Formula1.com. https://www.formula1.com/en/latest/article.renault-strengthen-technical-department.FJrjvWK092yZ3hs47hC4i.html. 
  14. ^ ”Work / Life: Martin Tolliday”. RenaultSport.com. https://www.renaultsport.com/work-life-martin-tolliday.html. 
  15. ^ Barretto, Lawrence. ”Ex-Ferrari engineer Chris Dyer to return to F1 with Renault”. Autosport.com. https://www.autosport.com/f1/news/122698/dyer-returns-to-f1-with-renault. 
  16. ^ Barretto, Lawrence. ”Renault F1 team appoints Pete Machin as new head of aerodynamics”. Autosport.com. https://www.autosport.com/f1/news/128101/renault-appoints-new-head-of-aerodynamics. 
  17. ^ ”Work / Life: Head of Race Strategy”. RenaultSport.com. https://www.renaultsport.com/work-life-head-of-race-strategy.html. 
  18. ^ Smith, Steve. ”Ricciardo races to his first points”. BanburyGuardian.co.uk. https://www.banburyguardian.co.uk/sport/ricciardo-races-to-his-first-points-1-8894391. 
  19. ^ ”Work / Life: Trackside Engineer”. RenaultSport.com. https://www.renaultsport.com/work-life-trackside-engineer.html. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]