Renault F1
| Tävlingsnamn | Renault Sport Formula One Team |
|---|---|
| Hemvist | Viry-Châtillon, Paris, Frankrike (1977–1985) Enstone, Oxfordshire, Storbritannien (2002–2011, 2016-) |
| Aktivt i F1 | 1977 - 1985, 2002 - 2011, 2016 - |
| Stallchef | Teamet leds av Cyril Abiteboul (Managing Director), Fredric Vasseur (tävlingsdirektor) och Bob Bell (teknikchef) |
| Förare | 27.  Nico Hülkenberg[1]30.  Jolyon Palmer[1] |
| Testförare |  Sergey Sirotkin[1] |
| Chassi | R.S.17[2] |
| Motor | Renault R.E.17[3] |
| Däck | Pirelli |
| Bränsle | BP[4] |
| Lopp | 324 |
| Vunna lopp | 35 |
| Pole position | 51 |
| Snabbaste varv | 31 |
| Konstruktörstitlar | 2 (2005, 2006) |
| Förartitlar | 2 (Fernando Alonso 2005, 2006) |
Renault F1 är ett franskt formel 1-stall som debuterade 1977 men drog sig ut 1985. Renault köpte 2002 Benetton Formula och gjorde det till fabriksstall. De drog sig ut ur formel 1 2011 som fabriksstall men fortsatte som motortillverkare. Genii Capital köpte stallet och bytte namn på det till Lotus F1 Team.[5] 2016 återkom de då de köpt tillbaka sitt gamla stall.
Innehåll
Historik[redigera | redigera wikitext]
Sammanfattning[redigera | redigera wikitext]
Renault tävlade 1977-1985 som Equipe Renault Elf och var ett av toppstallen under 1980-talet. Renault var det stall som 1977 introducerade användandet av turboladdade motorer i formel 1. Renault etablerade sig som ett toppstall och vann två raka konstruktörs- och förarmästerskap, säsongerna 2005 och 2006.
Turboladdad vinst[redigera | redigera wikitext]
Renaults formel 1-karriär inleddes 1977 i Storbritanniens Grand Prix på Silverstone med Jean-Pierre Jabouille som förare. Säsongen 1977 blev ingen större succé för varken Renault eller Jabouille men 1978 tog stallet sina första poäng. 1979 vann Jabouille i Frankrike, vilket var det enda loppet han tog poäng i, medan hans stallkamrat René Arnoux kom trea. Det var ett historiskt lopp, därför att Renault var den första turboladdade bilen som vann ett formel 1-lopp. 1980 vann stallet tre lopp, Arnoux vann två och blev sexa i förar-VM och Jabouille ett, vilket åter igen blev hans enda poäng.
2008[redigera | redigera wikitext]
Under Singapores Grand Prix 2008 hade Alonso ledningen och för att öka hans chanser för att vinna utnyttjade man Nelsinho Piquet, Alonsos stallkamrat genom att ge brasilianaren order att krascha vilket tvingade ut säkerhetsbilen. Denna händelse kom att kallas för Crashgate och är en av de största skandalerna i Formel-1 historien någonsin. Den dåvarande teamchefen Flavio Briatore fick för denna händelse ett förbud gällande all aktivitet inom sporten på livstid.
2009[redigera | redigera wikitext]
När Fernando Alonso var i ledning under söndagens lopp i Ungerns Grand Prix 2009 fick han problem med sina bakdäck så han gick i depå. Mekanikerna bytte däck, men fick inte fast höger framdäck tillräckligt. Ute på banan igen tappade Alonso hela hjulet som i hög fart for iväg framför hans bil. FIA menade att man hade bevis för att en av de säkerhetslåsningar som ska finnas inte fanns på plats då Alonso tilläts köra ut ur depån. Renault stängdes av från det efterföljande formel 1-loppet, Europas Grand Prix 2009 i Valencia, men avstängningen upphörde efter överklagan.
2016[redigera | redigera wikitext]
2016 ställde Renault återigen upp i FIA Formula One Championship, då med Kevin Magnussen och Jolyon Palmer som deras förare. Enligt dem själva bidrar det sena köpet av Lotus samt detta teams nedgång till deras dåliga 2016.
2017[redigera | redigera wikitext]
Enligt flera källor under oktober 2016 ska Nico Hulkenberg vara klar för teamet under 2017 års säsong. Senare samma dag, den 14 oktober, bekräftades detta av teamet.
F1-säsonger[redigera | redigera wikitext]
| Säsong | Tävlingsnamn | Bil | Motor | Däck | Poäng | VM-plac. | Förare 1 | Förare 2 | Förare 3 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1977 | Equipe Renault Elf | Renault RS01 | Renault 1.5 V6T | M | 0 | - | Jean-Pierre Jabouille | ||
| 1978 | Equipe Renault Elf | Renault RS01 | Renault 1.5 V6T | M | 3 | 12:a | Jean-Pierre Jabouille | ||
| 1979 | Equipe Renault Elf | Renault RS01 Renault RS10 |
Renault 1.5 V6T | M | 26 | 6:a | Jean-Pierre Jabouille | René Arnoux | |
| 1980 | Equipe Renault Elf | Renault RE20 | Renault 1.5 V6T | M | 38 | 4:a | Jean-Pierre Jabouille | René Arnoux | |
| 1981 | Equipe Renault Elf | Renault RE20B Renault RE30 |
Renault 1.5 V6T | M | 54 | 3:a | Alain Prost | René Arnoux | |
| 1982 | Equipe Renault Elf | Renault RE30B | Renault 1.5 V6T | M | 62 | 3:a | Alain Prost | René Arnoux | |
| 1983 | Equipe Renault Elf | Renault RE30C Renault RE40 |
Renault 1.5 V6T | M | 79 | 2:a | Alain Prost | Eddie Cheever | |
| 1984 | Equipe Renault Elf | Renault RE50 | Renault 1.5 V6T | M | 34 | 5:a | Patrick Tambay | Derek Warwick | Philippe Streiff |
| 1985 | Equipe Renault Elf | Renault RE60 Renault RE60B |
Renault 1.5 V6T | G | 16 | 7:a | Patrick Tambay | Derek Warwick | Francois Hesnault |
| 2002 | Mild Seven Renault F1 Team | Renault R202 | Renault 3.0 V10 | M | 23 | 4:a | Jarno Trulli | Jenson Button | |
| 2003 | Mild Seven Renault F1 Team | Renault R23 Renault R23B |
Renault RS23 | M | 88 | 4:a | Jarno Trulli | Fernando Alonso | |
| 2004 | Mild Seven Renault F1 Team | Renault R24 | Renault RS24 | M | 105 | 3:a | Jarno Trulli Jacques Villeneuve |
Fernando Alonso | |
| 2005 | Mild Seven Renault F1 Team | Renault R25 | Renault RS25 | M | 191 | 1:a | Fernando Alonso | Giancarlo Fisichella | |
| 2006 | Mild Seven Renault F1 Team | Renault R26 | Renault RS26 | M | 206 | 1:a | Fernando Alonso | Giancarlo Fisichella | |
| 2007 | ING Renault F1 Team | Renault R27 | Renault RS27 | B | 51 | 3:a | Giancarlo Fisichella | Heikki Kovalainen | |
| 2008 | ING Renault F1 Team | Renault R28 | Renault RS27 | B | 80 | 4:a | Fernando Alonso | Nelsinho Piquet | |
| 2009 | ING Renault F1 Team | Renault R29 | Renault RS27 | B | 26 | 8:a | Fernando Alonso | Nelsinho Piquet | |
| 2010 | Renault F1 Team | Renault R30 | Renault RS27-2010 | B | 163 | 5:a | Robert Kubica | Vitalij Petrov | |
| 2011 | Renault F1 Team | Renault R31 | Renault RS27-2011 | P | 73 | 5:a | Nick Heidfeld Bruno Senna |
Vitalij Petrov |
Motortillverkaren[redigera | redigera wikitext]
Renault vann förar- och konstruktörsmästerskapen 2005 och 2006. Dessförinnan bidrog motortillverkaren till att Williams vann förar- och konstruktörsmästerskapen 1992, 1993, 1996 och 1997 samt konstruktörsmästerskapet 1994. Benetton-Renault vann förar- och konstruktörsmästerskapen 1995. De vann även förar- och konstruktörsmästerskapen 2010 till 2013 med Red Bull Racing.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”F1 2017 calendar and schedule, driver line-ups and test dates” (på engelska). SKY Sports F1. http://www.skysports.com/f1/news/12433/10566131/f1-in-2017-calendar-and-schedule-driver-line-ups-and-test-dates. Läst 28 februari 2017.
- ^ ”Renault target fifth place with launch of the R.S.17”. formula1.com. 21 februari 2017. https://www.formula1.com/en/latest/headlines/2017/2/renault-launch-the-r-s-17-in-london.html. Läst 21 februari 2017.
- ^ ”Technical specification” (på engelska). Renault Sport. https://www.renaultsport.com/formula-1-rs17.html?lang=en. Läst 28 februari 2017.
- ^ ”BP replaces Total as Renault F1 fuel partner” (på engelska). Reuters. 26 januari 2017. http://www.reuters.com/article/us-motor-f1-renault-bp-idUSKBN15A1OF. Läst 28 februari 2017.
- ^ Benson, Andrew (16 december 2009). ”Renault will stay in Formula 1 despite selling its team” (på engelska). BBC Sport BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/motorsport/formula_one/8415935.stm. Läst 13 juli 2014.
Webbkällor[redigera | redigera wikitext]
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
