Hoppa till innehållet

Bror Schnittger

Från Wikipedia
Bror Schnittger.

Bror Schnittger, född den 29 april 1882 i Helsingborg, död den 1 juni 1924 i Mörby i Stockholm, var en svensk arkeolog.

Biografiska data[redigera | redigera wikitext]

Bror Schnittger avlade studentexamen och han studerade sedan i Lund och Köpenhamn nordiska språk och litteraturhistoria, men drogs från dessa vetenskaper över till fornkunskapen. Det nya ämnet, som under Knut Stjernas och Oscar Almgrens ledning i Uppsala drog till sig många under 1900-hundratalets första decennium. Han avlade sin licentiatexamen 1910 (i Uppsala), efter att 1904 ha blivit filosofie kandidat i Lund. Schnittger disputerade 1910 vid Uppsala universitet på avhandlingen Förhistoriska flintgruvor och kulturlager vid Kvarnby och S. Sallerup i Skåne. (Tryckt i Antikvarisk Tidskrift för Sverige 1911). Mellan 1910 och 1915 tjänstgjorde han som docent i nordisk och jämförande fornkunskap vid Stockholms högskola. År 1915 tillträdde han tjänsten som föreståndare för Kungl. Myntkabinettet.

Schnittger är känd för sina undersökningar av förhistoriska och historiska försvarsanläggningar runt om i Götaland. Från 1919 var han gift med arkeologen Hanna Rydh och fick med henne två söner, Jan och Bror. Tillsammans utförde och publicerade de ett antal arkeologiska arbeten, till exempel utgrävningen av Aranäs.

Myntkabinettet[redigera | redigera wikitext]

Den Hjertbergska antikvariebefattningen blev ledig 1915. Schnittger sökte tjänsten efter att ha speciminerat med en avhandling om Silverskatten från stora Sojdeby (Fornvännen 1915).Han bestämde de anglosaxiska mynten i Bror Emil Hildebrands och sonen Hans Hildebrands fotspår, men skildrade fyndet ur allmänt kulturhistorisk belysning. Såsom antikvarie företog Schnittger omändringar i Myntkabinettet. Samlingen av svenska mynt utställdes, med de olika typerna från Birkamynten och Olof Skötkonungs mynt fram till Karl XV:s tid. Schnittgers undersökningar rörande Olof Skötkonungs mynt och enskilda större skattfynd hann aldrig bli färdigställda. Under Schnittgers tid genomfördes den viktiga principen att inte splittra myntfynd genom återsändande, försäljning, byte eller nedsmältning. Dessa förfaringssätt hade skadat myntkabinettets samlingar svårt tidigare.

Arkeologiska områdesstudier[redigera | redigera wikitext]

Han har i verket Sverige, geografisk, topografisk, statistisk beskrivning lämnat bidrag till Skånelands förhistoria. Då han hade tjänst vid Statens historiska museum kunde han undersöka de flesta områdena i Sverige. Schnittgers forskningar rörde dock mest Östergötland och Gotland. I Östergötland fick biståndet från familjen Flach den konsekvensen att planläggning och utförda grävningar blev mer långtgående än de vanliga tjänsteresorna, som oftast bara kunder rädda resterna av delvis förstörda fornlämningar. Bjärka-Säby-traktens fornlämningar skildras i ett arbete utgivet 1926 två år efter hans död.

Såsom arkeolog var intresserad av den mänskliga kulturutvecklingen från dess början. Han studerade i Frankrike ungpaleolitiska, mesolitiska och neolitiska fynd. Det var en del i arbetet med publiceringen av Lars Kolmodins och Hjalmar Stolpes undersökningar i grottan Stora Förvar på Stora Karlsö. Han blev inte färdig med utgivningsarbetet som slutfördes av hans hustru Hanna Rydh. År 1913 skrev han ett mindre arbete om grottan Stora Förvar, där han skildrande Karlsöarnas naturbeskaffenhet, grottorna på ön och de stora dragen i undersökningen av grottan. Schnittger grävde själv på platsen och hade bearbetat en del av fynden, då sjukdomen drabbade honom. Det viktiga benmaterialet bestämdes av zoologen dr Adolf Pira, och verket publicerades 1940 av Hanna Rydh.

Schnittgers kanske viktigaste bidrag inom det förhistoriska området var troligen hans undersökningar av fornborgar i Götaland. Det tidigare antagna hade varit att dessa borgar anlagts på vikingatiden, men Schnittger kunde genom omfattande grävningar, särskilt i östgötska fornborgar visa att det var felaktigt. Götalands borgar kunde dateras till folkvandringstiden, omkring 400 e. Kr. Åren 1906 och 1907 hade professor Oscar Almgren börjat dessa undersökningar genom sin grävning å Boberget, en av Vikbolandets borgar. Grävningen på Boberget gav vissa kronologiska vägledningar. Schnittger utvidgade från 1908 Almgrens forskningar under flera år. Han sammanfattade sina resultat i uppsatsen Die vorgeschichtlichen Burgwälle in Schweden i festskriften Opuscula archaeologica Oscari Montelio, Septuagenario, dicata till Oskar Montelius 1913.

Gotland[redigera | redigera wikitext]

Gotlands skeppsformiga stensättningar, det fanns då omkring 60 kända, blev föremål för Schnittgers undersökningar. Av de 60 var hälften undersökta av honom själv och filosofie kandidaten Harald Hansson (senare med namnet Harald Stahle). Undersökningarna visade att skeppssättningar på Gotland ofta härrörde från sen bronsålder eller tidig järnåldern. Ibland påträffades skelettgravar i dessa. Resultaten var oväntade och väckte stort intresse från olika synvinklar. Schnittger beskrev kort ifrågavarande grävningar vid 1919 års nordiska arkeologmöte i Köpenhamn ( Se Aarböger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1920).

Religion och folktro[redigera | redigera wikitext]

Schnittger hade ett intresse för religion, etnografi och folkmedicin som präglade vissa av hans arbeten om hällristningar, offerfynd och gamla trollmedel och läkemedel. I Fornvännen publicerade han Storken som livsbringare (1916)[1]. En hällristning i Västergötland (1911)[2] och En hällristning vid Berga-Tuna i Södermanland. (1922).[3] Etnologiska Studier, tillägnade E. Hammarstedt, innehåller några i Statens historiska museum befintliga stenåldersföremål, som varit i vidskepligt bruk. Nordisk Tidskrift innehåller hans uppsats Ett läkemedel från kejsar Neros dagar. I Fataburen skrev han En trolldosa från vikingatiden (1912) om ett föremål förvarat i Statens historiska museum.

Insatser för forminnesvården[redigera | redigera wikitext]

Bror Schnittger hyste ett intresse för fornminnesvården. Vid sin utgrävning av Aranäs borg fick han lära om konservering av medeltida fornlämningar. Fornvården i Stockholms främjade han tillsammans med sin hustru Hanna Rydh. Deras handledningen för utflykter Där fädrens kummel stå (1922) är ett exempel. Han medarbetade i Aftonbladet och var ofta anlitad föreläsare. Med dessa bidrag spreds upplysning om fornlämningarnas betydelse och värde.

Hans senare arbeten[redigera | redigera wikitext]

Trots sviktande hälsa kunde han i slutet av sitt liv arbeta på två omfattande skrifter. Den första om födelsestaden Helsingborgs äldre historia, den andra om sina undersökningar av Torgils Knutsons gamla borg Aranäs.[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Nyupptäckta hällristningar i norra Skåne. Ur: Ymer, 1908, häfte 4.
  • Några medeltidsfynd från Söderköping: Ett bidrag till stadens äldsta historia. Ur: Meddelanden från Östergötlands fornminnesförening. 1909.
  • Schnittger, Bror (1910). Förhistoriska flintgrufvor och kulturlager vid Kvarnby och S. Sallerup i Skåne. Stockholm: Förf. Libris 1617260 
  • Några undersökningar å Linga graffält i Södermanland. - Fornvännen. - Stockholm: Vitterhetsakademien, 1906-. - ISSN 0015-7813; 1912, s. 19-35.
  • En trolldosa från vikingatiden: Ett bidrag till kännedom om ormens betydelse inom folkmedicinen. Ur: Fataburen 1912.
  • Ett läkemedel från kejsar Neros dagar: Ur vidskepelsens historia. Särtryck ur: Nordisk tidskrift, 1913.
  • Schnittger, Bror; Kolmodin Lars, Stolpe Hjalmar (1913). Grottan Stora Förvar på Stora Karlsö. Stockholm: Cederquist. Libris 465434 
  • Weinland, David Friedrich; Küsel Ernst, Uddén Ingeborg, Schnittger Bror, Gyllander Hugo (1914). Rulaman: en hjälte från stenåldern : berättelse från grottmänniskans och grottlejonets tid. Barnbiblioteket Saga, 99-0448970-X ; 48. Stockholm: Svensk läraretidning. Libris 1631188 
  • Silverskatten från Stora Sojdeby. Särtryck ur: Fornvännen, 1915.
  • Storken som livsbringare i våra fäders tro: Ett bidrag till nordisk religionshistoria. Ur: Fornvännen 1916.
  • Erland Nordenskiölds senaste resa i Syd-Amerika 1913-1914. Ur: Ord och bild. Årg. 25 (1916)
  • Ett Alfred den stores mynt funnet i svensk jord. Ur: Fornvännen 1917, s.191-192.
  • Batwafolket i Bangveoloträsket. Ur: Nordisk tidskrift 1917.
  • En svensk mynthistoria: Myntdirektör K.A. Wallroths numismatiska forskningar. Ur: Fornvännen 1917.
  • Kungliga Myntkabinettets tillväxt under åren 1915-16. Ur: Numismatiska meddelanden 1918.
  • Carl Fredrik Wiberg som fornforskare. Ur: Meddelanden av Gestriklands kulturhistoriska förening 1919.
  • Flatmarksgravar från den yngre bronsåldern i Skåne och Blekinge. Ur: Studier tillägnade Oscar Almgren, 1919, s.104-112.
  • Schnittger, Bror (1920). Hjälmen från Årnäs: med en översikt över den medeltida hjälmens förutsättningar och utveckling intill 1400. Stockholm. Libris 3036929 
  • Skeppet från Oseberg och drottning Åsas likbegängelse: En redogörelse. Ur: Ord och bild. Årg. 31, (1922): s. 289-298.
  • Schnittger, Bror; Rydh Hanna (1922). Där fädrens kummel stå: en utfärdsbok för Stockholmstraktens fornlämningar. Stockholm: Tisell. Libris 574254 
  • En hällristning vid Berga-Tuna i Södermanland jämte några allmänna synpunkter på hällristningsproblemen. Ur: Fornvännen 1922: s. 77-112.
  • Weinland, David Friedrich; Schnittger Bror, Gyllander Hugo, Küsel Ernst, Uddén Ingeborg (1924). Rulaman: en hjälte från Stenåldern : berättelse från grottmänniskans och grottlejonets tid. Barnbiblioteket Saga, 99-0448970-X ; 48 (2. uppl.). Stockholm: Svensk läraretidning. Libris 2286285 
  • Hälsingborgstrakten under forntiden. s. 71-106 ur: Hälsingborgs historia. 1925.
  • Schnittger Bror, red (1926). Bjärka-Säby-områdets natur och första bebyggelse Bjärka-Säby under forntiden. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelse. Libris 3364840 
  • Bjärka-Säby under forntiden. Stockholm : Svenska kyrkans diakonistyrelse, 1926
  • Aranæs: en 1100-talsborg i Västergötland / utgrävd av Bror Schnittger; beskriven av Bror Schnittger och Hanna Rydh. Publicerad: Stockholm: Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, 1927.
  • Rydh, Hanna; Schnittger Bror (1928). Där fädrens kummel stå: en utfärdsbok för stockholmstraktens fornlämningar (2. uppl.). Stockholm. Libris 1255393 
  • Weinland, David Friedrich; Gyllander Hugo, Schnittger Bror, Küsel Ernst, Uddén Ingeborg, Wranér Signe H. (1939). Rulaman: berättelse från grottmänniskans och grottlejonets tid (3. uppl.). Stockholm: Svensk läraretidning. Libris 1361147 
  • Schnittger, Bror; Rydh Hanna (1940). Grottan Stora Förvar på Stora Karlsö. Arkeologiska monografier / Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien ; 5. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1376150 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Storken som livsbringare ivårafäders tro”. Fornvännen. 9 juli 1916. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1225574/FULLTEXT01.pdf. Läst 22 december 2021. 
  2. ^ ”En hällristning i Västergötland”. Fornvännen. 9 juli 1911. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/83692f5f-0c9b-43ba-88c7-562759c69d52. Läst 22 december 2021. 
  3. ^ Bror Schnittger (1922). [http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1226657/FULLTEXT01.pdf ”En hällristning vid Berga-Tuna i Södermanland : jämte några allmänna synpunkter på hällristningsproblemen”]. Fornvännen årgång 19 (Riksantikvarier). http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1226657/FULLTEXT01.pdf. 
  4. ^ Arne, Ture J. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1924+(1924).+”Bror Schnittger”. Fornvännen årgång 19, (Rikksantikvarieämmbetet): sid. 129-135. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/dcc32047-b8fc-42b8-b6fd-a04ab17f320f. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]