Blåklockshumla

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Brynhumla)
Hoppa till: navigering, sök
Blåklockshumla
Bombus soroeensis - Knautia arvensis - Keila.jpg
Blåklockshumla på åkervädd.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
(orankad) Gaddsteklar
Aculeata
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Långtungebin
Apidae
Släkte Humlor
Bombus
Undersläkte Kallobombus[1]
Art Blåklockshumla
B. soroeensis
Vetenskapligt namn
§ Bombus soroeensis
Auktor Fabricius, 1776
Hane av blåklockshumla på väddklint.
Hane av blåklockshumla på väddklint.
Hitta fler artiklar om djur med

Blåklockshumla (Bombus soroeensis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Den kallas även brynhumla[2] (dock inte på finlandssvenska[3]).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Blåklockshumla på blåmunkar.

Humlan förekommer i hela Europa samt norra till mellersta Asien, österut till norra Mongoliet.[4] Den är tämligen vanlig i hela Sverige med undantag för högfjället.[5] I Finland finns den främst i södra och sydöstra delarna av landet, med några enstaka fynd längre norrut.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Blåklockshumlan är en medelstor, korttungad humla. Drottningar blir 15–17 millimeter långa, arbetare 10–14 millimeter och drönare 12–14 millimeter.[6] Den är svart med gul krage. Honorna (det vill säga drottningar och arbetare) har dessutom ett gult band tämligen långt fram på bakkroppen, samt vit bakkroppspets. Det gula bakkroppsbandet delas oftast i två delar av en svart fläck mittpå. Hos drönarna (med andra ord hanarna) är större delen av framkroppens sidor gula, och det gula bakkroppsbandet är obrutet samt bredare och börjar redan vid bakkroppens början. Även hanarna har vit bakkroppsspets. Arbetarna är oftast tydligt mindre än drottningen. Humlan påminner om ljusa jordhumlor som kragjordhumla, rallarjordhumla, ljus jordhumla och skogsjordhumla.[5] Melanistiska (helsvarta) former förekommer i delar av Europa; vissa forskare betraktar dessa som en egen underart.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Blåklockshumlan är en sentflygande art; de övervintrande drottningarna visar sig i regel inte förrän i juni till augusti, beroende på latitud. Könsdjuren, som hanarna, är även de sena, och kommer oftast inte fram förrän i september till oktober.[4] Arten besöker gärna trädgårdar och parker. Näringsväxter är framför allt blåklockor, i synnerhet liten blåklocka[8], men också oxtunga, kärleksört, monke, timjan, vit sötväppling, mjölkört och hampflockel.[5] Boet är vanligen underjordiskt, och rymmer mellan 80 och 150 arbetare.[7]

Blåklockshumlan parasiteras av snylthumlearten broksnylthumla (Bombus quadricolor).[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kawakita et al. (2003). [http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html ”Evolution and Phylogenetic Utility of Alignment Gaps Within Intron Sequences of Three Nuclear Genes in Bumble Bees (Bombus)”] (PDF). Kyotouniversitetet. http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html. Läst 13 november 2011. 
  2. ^ Bombus soroeensis Blåklockshumla”. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103265. Läst 21 maj 2017. 
  3. ^ [a b] Juho Paukkunen (2016). ”Blåklockshumla — Bombus soroeensis (Fabricius, 1776)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.204722?locale=sv#show. Läst 21 maj 2017. 
  4. ^ [a b] M Edwards (April 2012). Bombus soroeensis Fabricius, 1776” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-soroeensis. Läst 21 maj 2017. 
  5. ^ [a b c d] G. Holmström 2007 Humlor – Alla Sveriges arter sid. 90–91 ISBN 978-91-7139-776-8
  6. ^ Hummel-Arten Wildbienen. (tyska)
  7. ^ [a b] Ted Benton 2006 Bumblebees sid. 331–332 ISBN 0-00-717451-9
  8. ^ ”Klokkehumle (Bombus soroeensis)” (på danska). Danmarks Fugle og Natur. 5 juni 2016. https://www.fugleognatur.dk/artsbeskrivelse.asp?ArtsID=13674. Läst 21 maj 2017.