Liten blåklocka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Liten blåklocka
Campanula rotondifolia.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Asterordningen
Asterales
Familj Klockväxter
Campanulaceae
Släkte Blåklockssläktet
Campanula
Art Liten blåklocka
C. rotundifolia
Vetenskapligt namn
§ Campanula rotundifolia
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med
Blåklocka kan även vara slanguttryck för blåtira.

Liten blåklocka (Campanula rotundifolia) är en växt med blå blommor.

Blåklockor är vanliga över hela Norden och växer rikligt i framför allt brokigt blomstersmyckade "ängsbackar", "torr gräsmark" och "örtbackar". På dessa platser framlockar högsommarens sol ett rikligt blomsterliv där olika typer av blåklockor ofta förekommer.

Artepitetet rotundifolia i växtens vetenskapliga namn betyder "rundbladig" och syftar på de njurlika eller rundat hjärtlika bladen i de rosetter som bildas under växtens första år (på förstärkningsskotten). De bygger genom sitt näringsarbete upp växtens underjordiska, mångåriga grensystem, varifrån de blommande och fruktsättande skotten ska utvecklas. På detta skott finns däremot endast små och smala blad, eftersom deras huvuduppgift inte är näringsarbetet.

Blåklockan är, tillsammans med ängsklocka, Dalarnas landskapsblomma. Debatten vilken av dem som är den "riktiga" har gått fram och tillbaka, men på 1990-talet nåddes en kompromiss om att båda kunde vara landskapsblomma. Blåklockan var dock den som först blev utsedd och dessutom den enda av dessa två som var spridd i hela landskapet i början av 1900-talet. [1]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt  Referens 

Dåmbjälla Småland (Östbo) [2]
Fingarhattar Gotland [3]

Klockartuppur Dalarna (Floda) [4]
Salukluckur Dalarna (Älvdalen)
Saluskälla Dalarna (Mora)
Skälltuppor Dalarna (Järna)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Örjan Hamrin 2003: Vilken är Dalarnas landskapsblomma? I Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund 2003: Dalarna 2003. ISBN 91-87466-66-X
  2. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida  90 [1]
  3. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida  138 [2]
  4. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida  329 [3]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]