Carl-Henning Wijkmark

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl-Henning Wijkmark
Carl-Henning Wijkmark 2014.
Carl-Henning Wijkmark 2014.
FöddJohan Carl-Henning Wijkmark
21 november 1934
Stockholm
Död4 september 2020 (85 år)
Hedvig Eleonora distrikt, Stockholm
YrkeFörfattare, översättare, litteraturkritiker
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19642014
DebutverkJägarna på Karinhall
Framstående verkDen moderna döden: från människans slutskede, Du som ej finns, Stundande natten, Jägarna på Karinhall
Framstående priser(Urval) Samfundet De Nios Särskilda pris 2001, Gerard Bonniers pris och Augustpriset 2007
SläktingarHenning Wijkmark (far)
Kerstin Bernadotte (halvsyster)
I samband med Carl-Henning Wijkmarks 80-årsdag i november 2014 utgavs en samlingsutgåva i två band – från debuten 1972 med Jägarna på Karinhall, via 2007 års Augustprisbelönade Stundande natten till och med hans sista roman Vi ses igen i nästa dröm, från 2013.

Johan Carl-Henning Wijkmark, född 21 november 1934 i Stockholm, död 4 september 2020 [1][2] i Hedvig Eleonora distrikt i Stockholm,[3] var en svensk författare, översättare och litteraturkritiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wijkmark växte upp i ett akademikerhem där fadern Henning Wijkmark var teologie doktor och modern Magda Wijkmark, född Skylling,[4] var ämneslärare. Wijkmark blev fil. kand. i Lund 1957 och fil. lic. i Stockholm 1967 och var lärare vid Stockholms universitet och Statens biblioteksskola 1968–1970, innan han 1972 gjorde skönlitterär debut med Jägarna på Karinhall som handlar om de tyska nazistledarnas och framförallt Hermann Görings privatliv.

Under långa perioder var Wijkmark bosatt i Tyskland och i Frankrike. Som översättare har Wijkmark bland annat översatt Friedrich Nietzsche och Walter Benjamin.

Wijkmark var halvbror till Kerstin Bernadotte.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Wijkmark debuterade skönlitterärt med den mycket okonventionella romanen Jägarna på Karinhall, en svart fars om våld och sexualitet under nazismen som utspelas på Herman Görings lantställe utanför Berlin.[5]

Även fortsättningsvis hade Wijkmark ett europeiskt perspektiv i sitt författarskap, som i Sista dagar, om ett attentat i början av 1960-talet mot president de Gaulle, eller i Dacapo, en roman som speglar omvälvningarna i Europa 1989.[6]

Wijkmark har kallats kosmopolit och litterär outsider, kanske mer uppskattad utomlands än vad han var i Sverige. Han var också den förste svenske författare någonsin som presenterades i den franska televisionens populära litteraturprogram Apostrophes. Hans romaner har dock fått mycket bra kritik även på hemmaplan och 2007 mottog han Augustpriset för romanen Stundande natten.[5]

Wijkmark har som dramatiker bland annat skrivit historiedramat Sveaborg och det samhällskritiska debattstycket Den moderna döden som har framförts på scener i Sverige, Frankrike och Tyskland. Han har också gjort en betydande insats som översättare och presentatör av tysk och fransk efterkrigslitteratur och han har publicerat ett flertal essäsamlingar.[6]

Wijkmark romaner har beskrivits som att de "bärs av en gäckande framåtrörelse men som slutar i den tomma osäkerheten om vad som kan styra livet, vad en människa kan vara. Vilket är den litterära grundfrågan." Ett författarskap i en "blandning av historisk neddykning och existentiell thriller".[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Tyska romaner: från Thomas Mann till Günter Grass (1965)
  • Fransk roman efter 1945: från Camus till Le Clézio (Bibliotekstjänst, 1968)
  • Jägarna på Karinhall (Norstedt, 1972)
    • Engelsk översättning: The hunters of Karinhall (1976)
    • Tysk översättning: Die Jäger von Karinhall (Cavefors Verlag, 1979)
    • Dansk översättning: Jægerne på Karinhall (2012)
    • Norsk översättning: Jegerne på Karinhall (2013)
  • Rött och svart: kritik och presentationer 1958-76 (Cavefors, 1976)
  • På flykt undan mina landsmän: ett tv-spel om Bert Brecht som flykting i Sverige 1939-1940 (Cavefors, 1976)
  • Den moderna döden: från människans slutskede (Cavefors, 1978)
    • Dansk översättning: Den moderne død (1979)
    • Fransk översättning: La mort moderne: scènes de la phase terminale de l'être humain (1997)
    • Tysk översättning: Der Moderne Tod (2001)
    • Nederländsk översättning: De moderne dood (2006)
    • Estnisk översättning: Nüüdisaegne surm (2006)
    • Norsk översättning: Den moderne døden (2007)
    • Engelsk översättning: Modern death (2007)
    • Italiensk översättning: La morte moderna (2008)
  • Dressinen (Norstedt, 1983)
    • Fransk översättning: La draisine (1986)
    • Tysk översättning: Die Draisine (1988)
  • Sista dagar: roman (Norstedt, 1986)
    • Fransk översättning: 1962 (1987). Ny utg. 2007 med titeln Derniers jours
    • Tysk översättning: Letzte Tage (2002)
  • Litteratur och människovärde: essayer 1977-87 (Norstedt, 1988)
  • Sveaborg (Norstedt, 1990)
  • Omsvängningarnas år: kommentarer: Europa 1988-91 (Norstedt, 1991)
  • Dacapo: roman (Norstedt, 1994)
    • Fransk översättning: Da Capo (1996)
  • Du som ej finns (Norstedt, 1997)
    • Italiensk översättning: Tu che non ci sei (2000)
    • Tysk översättning: Der du nicht bist (2001)
    • Fransk översättning: Toi qui n'existe pas (2003)
  • Den svarta väggen: roman (Norstedt, 2002)
    • Fransk översättning: Le mur noir (2011)
  • Tal på Övralid 6 juli 2003 (Stiftelsen Övralid, 2003)
  • Samtiden bakom oss: essäer och kommentarer 1992-2004 (Norstedt, 2005)
  • Stundande natten (Norstedt, 2007)
    • Tysk översättning: Nahende Nacht (2009)
    • Nederländsk översättning: Afscheid van verspilde tijd (2011)
    • Fransk översättning: La nuit qui s'annonce (2009)
    • Finsk översättning: Saapuva yö (2009)
    • Polsk översättning: Nadchodzi noc (2010)
    • Dansk översättning: Natten der kommer (2013)
  • Städernas svall (tillsammans med Ulf Peter Hallberg) (Norstedt, 2011)
  • Vi ses igen i nästa dröm (Norstedt, 2013)

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Stormcentrum: modern tysk prosa (i urval och översättning av Stig Jonasson och Carl-Henning Wijkmark) (Prisma, 1964)
  • Friedrich Nietzsche: Nietzsche (Prisma, 1966)
  • Walter Benjamin: Bild och dialektik (Cavefors, 1969)
  • Walter Benjamin: Essayer om Brecht (Cavefors, 1971)
  • Lautréamont: Maldorors sånger (Les chants de Maldoror) (ill. Ragnar von Holten) (Cavefors, 1972)
  • Henri Desroche: Marxismen och religionerna (Marxisme et religions) (Almqvist & Wiksell, 1973)
  • Roger Vailland: 325 000 franc (325 000 francs) (översatt tillsammans med Marianne Wijkmark) (Prisma, 1979)
  • Max Horkheimer och Theodor W. Adorno: Upplysningens dialektik: filosofiska fragment (Dialektik der Aufklärung) (översatt tillsammans med Lars Bjurman) (Röda bokförlaget, 1981)
  • Friedrich Nietzsche: Den glada vetenskapen (Die fröhliche Wissenschaft) (Korpen, 1987)
  • Walter Benjamin: Goethes "Valfrändskaperna" (Goethes Wahlverwandtschaften) (Symposion, 1995)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Agnes Laurell (7 september 2020). ”Författaren Carl-Henning Wijkmark är död”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur/forfattaren-carl-henning-wijkmark-ar-dod/. 
  2. ^ TT (7 september 2020). ”Författaren Carl-Henning Wijkmark är död”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/e82jbO/forfattaren-carl-henning-wijkmark-ar-dod. 
  3. ^ https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/671923
  4. ^ http://runeberg.org/bioprast/1934/0632.html
  5. ^ [a b] ”Carl-Henning Wijkmark i samtal med Björn af Kleen”. Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm. https://kulturhusetstadsteatern.se/Litteratur/Evenemang/Carl-Henning-Wijkmark/. Läst 14 mars 2020. 
  6. ^ [a b] ”Carl-Henning Wijkmark”. Norstedt. http://www.norstedts.se/forfattare/116832-carl-henning-wijkmark. Läst 14 mars 2020. 
  7. ^ Mikael van Reis (23 mars 2020). ”Carl-Henning Wijkmark”. GP. https://www.gp.se/kultur/carl-henning-wijkmark-romaner-1972-1986-romaner-1994-2013-1.70733. Läst 14 mars 2020.