Carl Gustaf Indebetou

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl Gustaf Indebetou
Carl Gustaf Indebetou.jpg
Född16 januari 1801[1]
Östra Vingåkers församlingSverige[1][2]
Död6 mars 1893[1] (92 år)
Kullerstads församlingSverige[1]
MedborgarskapSvenskt
Utbildad vidUppsala universitet[1] Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker[1], bruksidkare
BefattningLedamot av Sveriges ståndsriksdag (1847–)[1]
BarnJohan Govert Indebetou (f. 1829)[3]
Hedvig Indebetou (f. 1844)[4][2][5]
Redigera Wikidata

Carl Gustaf Indebetou, född den 16 januari 1801 på Forsa bruk i Östra Vingåkers församling, Södermanlands län, död den 6 mars 1893 i Kullerstads församling, Östergötlands län,[6] var en svensk brukspatron, och riksdagsman. Han var farbror till Harald Indebetou.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Gustaf Indebetou tillhörde släkten Indebetou som kommer från Holland.[7] Föräldrarna var bruksägaren Daniel Indebetou och Johanna Sophia Arosenius.[8] Liksom flera andra i släkten härstammade han från släkten Roland[9] och därmed Bureätten.

Efter studier i Uppsala från 1819, då han var medlem i Södermanlands-Nerikes nation, övertog han 1823 tillsammans med sin bror Daniel Indebetou Forsa järn- och pappersbruk i Södermanland. Bruket utvidgades ansenligt under 1800-talet och där fanns spiksmedja, stångjärnshammare, kvarn och såg. Det utvecklades till en mindre by med skola och bostäder. Ett pappersbruk byggdes runt 1820 och kom mot slutet av 1800-talet att sysselsätta runt 100 personer.

Indebetou var representant i borgarståndet för andra bruksdistriktet vid riksdagarna 1847–1848, 1850–1851 och 1853–1854. 1867–1869 var han ledamot av andra kammaren och tillhörde då lantmannapartiets mest inflytelserika män, Han var ledamot i Bankoutskottet 1867–1869, 1869 som vice ordförande, statsrevisor 1868 och riksgäldsfullmäktig 1869–1870. Indebetou utgav skrifter i jordbruksfrågor och skev på äldre dagar memoarer, som i utdrag publicerats av Carl Hallendorff i Från Karl XV:s dagar (1924). En samling riksdagsbrev från Indebetou utgavs i Edvard Thermænius Svensk bondepolitik (1931).[10]

Han spelade en ej ringa roll som en av de ledande för borgerskapets konservativa minoritet. Erbjuden adelsprevilegier av både Karl XV och Oscar II men tackade nej.

Skrivet om Indebetou[redigera | redigera wikitext]

Den för sin giftiga penna legendariske journalisten Henrik Bernhard Palmær, som var riksdagsman i borgarståndet 1847–1848, beskriver Carl Gustaf Indebetou i riksdagsarbetet på följande vis:

"Till politiken är han så grå, att icke ens med mikroskopets tillhjälp skulle på honom kunna upptäckas ett vitt, rött eller svart hårstrå. Han yttrar sig i alla ämnen, vilket kommer sig därav, att han förstår allting. Desslikes yttrar han sig med mycken lätthet, såsom man vanligen gör, då man ej generas av några tankar."[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Carl Gustaf Indebetou, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 14094, läs online, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] Indebetou, Carl Gustaf, f. 1801 i Östra Vingåker Södermanlands län, Bruksidkare, Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, läs online, läst: 17 september 2020, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Indebetou, släkt, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 14092, läst: 17 september 2020, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Hedvig Sofia Amalia Indebetou 1844-04-01 — 1933-04-25 Författare, dramatiker, översättare, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: HedvigIndebetou, läst: 17 september 2020, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Östra Vingåkers kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11830/C/4 (1777-1861), bildid: C0008463_00304, sida 284, födelse- och dopbok, läs online, läst: 17 september 2020, (Källa från Wikidata)
  6. ^ Anders Norberg, Andreas Tjerneld, Björn Asker: Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Ledamöter och valkretsar, del 1, s. 373.
  7. ^ Indebetou, släkt i Svenskt biografiskt lexikon (1971-1973)
  8. ^ Olle FranzénCarl Gustaf Indebetou i Svenskt biografiskt lexikon (1971-1973)
  9. ^ The Jan Eurenius Database
  10. ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 959 
  11. ^ Henrik Bernhard Palmær: "Brev från Stockholm under riksdagen 1847–48", cit. i H. B. Palmær: "Beska droppar" (red. Göran B. Nilsson, Aldus/Bonniers 1975)