Carl Wilhelm Boeck
Carl Wilhelm Boeck, född 15 december 1808 i Kongsberg, död 10 december 1875, var en norsk läkare, halvbror till Christian Boeck.
Boeck hade varit anställd som bruksläkare och militärläkare, då han 1846 utnämndes till universitetslärare i medicin. År 1869 tog han avsked från nämnda befattning, varefter han i ett års tid vistades i Amerika. 1871 blev han överläkare vid rikshospitalets avdelning för hudsjukdomar.
Boecks specialitet var hudsjukdomar, förnämligast spetälska och syfilis. Hans förnämsta verk rörande den förstnämnda sjukdomen, Om spedalskhed (1847, i förening med D. C. Danielssen), utkom 1848 på franska och belönades av franska institutet med montyonska priset (2 000 francs).
I förening med Danielssen utgav Boeck även det stora verket Samlinger af iagttagelser over hudens sygdomme (1855–62). Som syfilisläkare tillämpade han under åtskilliga år Auzias-Turennes syfilisation (inympningsmetod), om vars fördelaktiga användning han uttalade sig i flera större och mindre skrifter.
För syfilisationen verkade han även i England, dit han blev kallad för att använda sin metod på därvarande militärsjukhus. Auzias-Turenne visade honom tacksamhet genom att testamentera sitt bibliotek till Kristiania universitet. Boeck sökte bilda en skola, men hans idéer rönte föga framgång.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Boeck, 2. Karl Vilhelm, 1904–1926.
