Castle Bravo
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Castle Bravo, plats för kärnvapenprovsprängning | |
 | |
| Geografiskt läge | |
|---|---|
| Koordinater | 11°41′36.7″N 165°16′14″Ö / 11.693528°N 165.27056°Ö |
| Land |  Marshallöarna |
| Region* | Asien och Oceanien |
| Data | |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterier | iv, vi |
| Referens | 1339 |
| Historik | |
| Världsarv sedan | 2010 (34:e mötet) |
| * Enligt Unescos indelning. | |
Castle Bravo var kodnamnet för USA:s provsprängning av den (oavsiktligt) största vätebomb amerikaner detonerade ovan jord. Bomben detonerades den 1 mars 1954 på Bikiniatollen, Marshallöarna som en del av Operation Castle, en längre rad tester av olika kärnvapen. Bombens radioaktiva nedfall orsakade flera fall av förgiftningar, bland annat av besättningen på den japanska fiskebåten Daigo Fukuryū Maru.
Castle Bravo blev på grund av en felkalkylering vid konstruktionen det kraftfullaste kärnvapen som detonerats av USA. Bomben utvecklade en sprängkraft cirka 2,5 gånger den uppskattade. Med en sprängverkan på 15,4 megaton var Castle Bravo cirka 1 200 gånger kraftfullare än atombomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasaki.
Misstaget låg i den fysiska konstruktionen. Istället för väte använde man isotopen 6litium (tre protoner, tre neutroner). När 6Li träffas av neutroner bildas väteisotopen tritium (3H), bränslet i en vätebomb. 6Li var svårt att få tag på i ren form, så det litium man använde innehöll 70 % 7litium (fyra neutroner). I explosionen tappade 7Li en av sina neutroner, blev 6Li, som i sin tur bildade ännu mer tritium. Bomben blev därför nästan tre gånger starkare än planerat.
Kratern syns fortfarande på satellitfoto av Bikini-atollens nordvästra hörn.
Den största vätebomben, och den största kärnvapenexplosionen hittills på jorden, blev Tsar Bomba på 50 megaton. Den provades av Sovjetunionen på Novaja Zemlja år 1961.
