Hoppa till innehållet

Charles Hardinge, 1:e baron Hardinge av Penshurst

Från Wikipedia
Charles Hardinge, 1:e baron Hardinge av Penshurst
Född20 juni 1858[1][2][3]
London
Död2 augusti 1944[1][2][3] (86 år)
Kent
Medborgare iStorbritannien, Brittiska Indien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidTrinity College, Cambridge
Harrow School
SysselsättningPolitiker[4], diplomat
Befattning
Ledamot av Brittiska överhuset (–)
Förenade kungariket Storbritannien och Irlands ambassadör i Kejsardömet Ryssland (1904–1906)[5]
Permanent Under-Secretary of State for Foreign Affairs (1906–1910)[5]
Indiens generalguvernör (1910–1916)
Permanent Under-Secretary of State for Foreign Affairs (1916–1920)[5]
Förenade kungarikets ambassadör till Frankrike (1920–1922)[5]
ArbetsgivareStorbritanniens utrikesministerium[5]
MakaWinifred Sturt
(g. 1890–)[6][7]
BarnEdward Hardinge (f. 1892)[8][6]
Alec Hardinge (f. 1894)[8]
Diamond Hardinge (f. 1900)[8]
FöräldrarCharles Hardinge, 2nd Viscount Hardinge[8][6]
Lady Lavinia Bingham[8][6]
Utmärkelser
Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden (1908)
Victoriakedjan (1912)
Storkors av Hederslegionen (1921)
Strumpebandsorden
Knight Grand Commander av Indiska stjärnorden
Riddare med storkors av Bathorden
Riddare med storkors av Victoriaorden
Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden
Riddare med storkors av Kejsardömet Indiens orden
Redigera Wikidata

Charles Hardinge, 1:e baron Hardinge av Penshurst, född den 20 juni 1858, död den 3 augusti 1944, var en brittisk diplomat och statsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hardinge var yngre son till Charles Hardinge, 2:e viscount Hardinge, sonson till Henry Hardinge, 1:e viscount Hardinge och dotterson till George Bingham, 3:e earl av Lucan. Han var ambassadör i Ryssland 1904–1906 och understatssekreterare för utrikesärenden 1906–1910. Han upphöjdes till baron Hardinge av Penshurst 1910 och var 1910–1916 vicekung i Indien. Han blev där ganska svårt sårad vid ett bombattentat 22 december 1912, då han höll sitt högtidliga intåg i den nya rikshuvudstaden Delhi.

Efter hemkomsten till Europa var han 1916 ordförande i en undersökningskommission rörande orsakerna till upproretIrland samma år, återgick därpå till sin gamla post som "permanent understatssekreterare för utrikesärenden", vilken han lämnade 1918, blev i november 1920 brittisk ambassadör i Paris, men tog avsked november 1922, missnöjd över den brittiska politikens stora undfallenhet för den franska.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Charles Hardinge, 1st Baron Hardinge of Penshurst, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Charles Hardinge, 1st Baron Hardinge of Penhurst.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  9. ^ Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1925

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Earlen av Minto
Indiens vicekung
1910–1916
Efterträdare:
Viscount Chelmsford