Charon (måne)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Charon (olika betydelser).
Charon ⯕
Charon-Neutral-Bright-Release.jpg
Foto från New Horizons 14 juli 2015, förbiflygningen.
Upptäckt
UpptäckareJames W. Christy[1]
Upptäcktsdatum22 juni, 1978[2]
Beteckningar
AlternativnamnS/1978 P1, 134 340 Pluto I[3]
Uppkallad efterCharon
Omloppsbana
Banmedelradie19 571 ±4 km[4]
Excentricitet0,00000±0,00007[5]
Siderisk omloppstid6,3872304±0,0000011 dygn (6 d 9 h 17 m 36,7 ± 0,1 s) [4]
Måne tillPluto
Fysikaliska data
Medelradie606 ± 3 km (0,095 av jordens) [6]
Massa1,52±0,06 × 1021 kg[4]
Medeldensitet1,702 ± 0,021 g/cm³[6]
RotationsperiodBunden rotation
Skenbar magnitud+16,8[7]
Hitta fler artiklar om astronomi med
Bild på Charon tagen 14 juli 2015 på 74 176 km höjd sådan den skulle te sig för det mänskliga ögat.

Charon är den största av Plutos fem kända månar. Dess diameter är ungefär 1 200 kilometer och dess massa är 12 procent av Plutos.[6]

Charons ursprung[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera teorier om Charons ursprung. Den teori som har störst utbredning är att de båda himlakropparna bildats på samma sätt som andra planeter och månar, att de långsamt växt fram ur ett virvelmoln av gas och stoft och genom gravitation fortsatt att vara sammanlänkade i ett dubbelplanetsystem. En annan teori är att en stor himlakropp på väg igenom Kuiperbältet kolliderat med Pluto och slagit av en bit som sedan blivit en måne, ungefär på samma sätt som de flesta tror att jordens måne har bildats. En tredje teori är att Plutos gravitation dragit in en förbipasserande planetesimal i bana runt planeten.

Fysiska egenskaper[4][5][redigera | redigera wikitext]

Charons sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Eftersom Charon är mindre och har lägre densitet än Pluto, är dess innandöme enklare att förklara. Men astronomerna har inte vetat så mycket om Charon, speciellt densiteten (vilken är viktig för att kunna göra upp en modell över himlakroppars inre), vilket gjort att dess inre struktur är osäker.

Animering skapad av fotografier tagna vid New Horizons' överflygning av Charon 14 juli 2015.

Den 19 januari 2006 sände NASA iväg rymdsonden New Horizons mot Pluto, dess månar och andra himlakroppar i Kuiperbältet.[8] Målsättningen var att lära sig mer om himlakropparnas ursprung och egenskaper genom att mäta massan, densiteten och Plutos och Charons form samt leta efter geologiska ledtrådar till hur deras inre kan tänkas se ut. Den 14 juli 2015 flög New Horizons över Pluto och Charon och var som närmast endast omkring 7 800 km över Plutos yta och 28 800 km över Charons. Sonden gjorde en rad olika mätningar och tog högupplösta fotografier. Från dessa har man också komponerat animeringar av överflygningen.[9]

Hittills har man inte upptäckt någon atmosfär runt Charon. Spektroskopiska studier visar inga klara bevis för att Charon skulle ha en atmosfär. Om den har en atmosfär bör den vara minst 10 gånger tunnare än Plutos. Det är möjligt att Charon hade atmosfär just efter att den bildats för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Men med Charons ringa massa och gravitation, skulle atmosfären försvinna ut i rymden relativt fort.

Charons yta[redigera | redigera wikitext]

På Charons yta har man hittills bara funnit is. Denna is har upptäckts genom mätningar genomförda med hjälp av rymdteleskopet Hubble. Både Pluto och Charon har andra material i ytisen; dessa material tros vara mineraler eller fasta ämnen som utgörs av komplexa organiska föreningar. Deras exakta sammansättning har dock aldrig identifierats.

Möjligt hav[redigera | redigera wikitext]

I bilder tagna av New Horizons har man funnit tecken på att Charon tidigare haft ett underjordiskt hav av vatten-is. Tvärsöver hela dess solbelysta yta (och antagligen även över den andra sidan) löper ett mer än 1600 km långt bälte av raviner, kanjoner och isvulkaner, på sina ställen mer än en och en halv kilometer djupa. Detta tyder på väldig tektonisk aktivitet i Charons förflutna. Man antar att Charon varit betydligt varmare än nu.[10] När temperaturen sedan sjönk frös det underjordiska havet till is som expanderade och bröt upp dess yta.[11][12]

Upptäckt och namngivning[redigera | redigera wikitext]

Bilden som Rymdteleskopet Hubble tog 1994 av Pluto och Charon.

Charon upptäcktes den 22 juni 1978 av den amerikanske astronomen James W. Christy vid United States Naval Observatory på fotografier tagna med flottans 1,5-metersreflektor.[11] (Detta teleskop är placerat endast sex kilometer ifrån det teleskop Clyde Tombaugh använde 1930 för att upptäcka Pluto[13]). När Christy undersökte starkt förstorade bilder av Pluto la han märke till en utbuktning på ena sidan av planeten.[2] Andra bilder visade snart att det var en måne som gjorde ett varv runt Pluto på ungefär 6 dagar, men det var inte förrän 1994 som Hubble-teleskopet slutligen tog bilder som separerade de två himlakropparna.

Charon är uppkallad efter den dystra färjkarlen med samma namn i de grekiska och romerska mytologierna, som färjade de döda över floden Styx till Plutos kungarike.

Efter upptäckten kallades den först tillfälligt S/1978 P1 eftersom den var den första (naturliga) satellit runt Pluto att upptäckas. James W. Christy föreslog namnet Charon eftersom hans fru hette Charlene.[2] IAU föreslog namnet Charon under sent 1985, vilket meddelades den 3 januari 1986.[11][14]

Utforskande[redigera | redigera wikitext]

New Horizons[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: New Horizons

Pluto och Charon har passerats av rymdsonden New Horizons, som sändes iväg 19 januari 2006. Den närmaste punkten innanför Charons bana nåddes den 14 juli 2015. Sonden gjorde en genomflygning av systemet, utan att gå in i omloppsbana. Under omkring 10 timmar togs bilder och samlades data från Pluto och Charon. Fotografierna visar tydligt djupa raviner och bergstoppar på 3-4 km.[15][9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Planet and Satellite Names and Discoverers” (på engelska). https://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets#DwarfPlanets. Läst 4 februari 2017. 
  2. ^ [a b c] ”An interview with Jim Christy: How "defective" images revealed Pluto as a double planet” (på engelska). http://www.astronomy.com/year-of-pluto/2015/06/an-interview-with-jim-christy-how-defective-images-revealed-the-first-double-planet. Läst 4 februari 2017. 
  3. ^ Jennifer Blue (9 november 2009). ”Gazetteer of Planetary Nomenclature” (på engelska). IAU Working Group for Planetary System Nomenclature (WGPSN). http://planetarynames.wr.usgs.gov/append7.html#DwarfPlanets. Läst 6 oktober 2015. 
  4. ^ [a b c d] A. J. Steffl, M. J. Mutchler, H. A. Weaver, S. A. Stern, D. D. Durda, D. Terrell, W. J. Merline, L. A. Young, E. F. Young, M. W. Buie, J. R. Spencer. ”New Constraints on Additional Satellites of the Pluto System” (på engelska). Astronomical Journal 132 (2): sid. 614–619. http://arxiv.org/pdf/astro-ph/0512491.pdf. Läst 6 oktober 2015. 
  5. ^ [a b] M. Buie, D. Tholen, W. Grundy (2012). ”The Orbit of Charon is Circular” (på engelska). The Astronomical Journal 144: sid. 15. doi:10.1088/0004-6256/144/1/15. 
  6. ^ [a b c] S. A. Stern et al (16 oktober 2015). ”The Pluto system: Initial results from its exploration by New Horizons” (på engelska). Science 350. doi:10.1126/science.aad1815. https://arxiv.org/abs/1510.07704. Läst 4 mars 2017. 
  7. ^ ”Classic Satellites of the Solar System” (på engelska). Observatorio ARVAL. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2011. https://www.webcitation.org/61Cvx6xRx?url=http://www.oarval.org/ClasSaten.htm. Läst 7 oktober 2015. 
  8. ^ ”New Horizons mission: objectives, challenges and goals | Ourpluto.org” (på engelska). Our pluto. 20 februari 2022. https://www.ourpluto.org/new-horizons-mission-objectives-challenges-and-goals/. Läst 10 september 2022. 
  9. ^ [a b] ”Great Exploration Revisited: New Horizons at Pluto and Charon” (på engelska). NASA RPS: Radioisotope Power Systems. https://rps.nasa.gov/news/51/great-exploration-revisited-new-horizons-at-pluto-and-charon. Läst 10 september 2022. 
  10. ^ Kharonissa oli muinainen pinnanalainen meri - jäätyminen repi kuun pinnan, Ursa, 19 februari 2016
  11. ^ [a b c] Keeter, Bill (21 juni 2018). ”Charon at 40: Four Decades of Discovery on Pluto’s Largest Moon”. NASA. http://www.nasa.gov/feature/charon-at-40-four-decades-of-discovery-on-pluto-s-largest-moon. Läst 10 september 2022. 
  12. ^ ”In Depth | New Horizons”. NASA Solar System Exploration. https://solarsystem.nasa.gov/missions/new-horizons/in-depth. Läst 10 september 2022. 
  13. ^ ”Clyde Tombaugh”. starchild.gsfc.nasa.gov. https://starchild.gsfc.nasa.gov/docs/StarChild/whos_who_level2/tombaugh.html. Läst 10 september 2022. 
  14. ^ Matt Williams (21 december 2015). ”Charon: Pluto's Largest Moon” (på engelska). Universe Today. Arkiverad från originalet den 19 november 2016. https://web.archive.org/web/20161119180758/http://www.universetoday.com/41619/charon/. Läst 28 oktober 2016. 
  15. ^ ”Nya bilder: Djupa raviner på Plutos måne”. Svenska dagbladet. 13 juli 2015. http://www.svd.se/nya-bilder-djupa-raviner-pa-plutos-mane. Läst 15 juli 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]