Charon (måne)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Charon (olika betydelser).
Charon
Charon-Neutral-Bright-Release.jpg
Foto från New Horizons 14 juli 2015, förbiflygningen.
Upptäckt
Upptäckare James W. Christy[1]
Upptäcktsdatum 22 juni, 1978[2]
Beteckningar
Alternativnamn S/1978 P1, 134 340 Pluto I[3]
Omloppsbana
Banmedelradie 19 571 ±4 km[4]
Excentricitet 0,00000±0,00007[5]
Siderisk omloppstid 6,3872304±0,0000011 dygn (6 d 9 h 17 m 36,7 ± 0,1 s) [4]
Måne till Pluto
Fysikaliska data
Medelradie 606 ± 3 km (0,095 av jordens) [6]
Massa 1,52±0,06 × 1021 kg[4]
Medeldensitet 1,702 ± 0,021 g/cm³[6]
Rotationsperiod Bunden rotation
Skenbar magnitud +16,8[7]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Charon är den största av Plutos fem kända månar. Dess diameter är ungefär 1200 kilometer, och dess massa är 12 procent av Plutos.[8]

Charons ursprung[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera teorier om hur Charon ursprung. Den teori som har störst utbredning är att de båda himlakropparna bildats på samma sätt som andra planeter och månar, att de långsamt växt fram ur ett virvelmoln av gas och stoft och genom gravitation fortsatt att vara sammanlänkade i ett dubbelplanetsystem. En annan teori är att en stor himlakropp på väg igenom Kuiperbältet kolliderat med Pluto och slagit av en bit som sedan blivit en måne, ungefär på samma sätt som de flesta tror att Jordens måne har bildats. En tredje teori är att Plutos gravitation dragit in en förbipasserande planetesimal i bana runt planeten.

Fysiska egenskaper[4][5][redigera | redigera wikitext]

Charons sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Eftersom Charon är mindre och har mindre densitet än Pluto, är dess innandöme enklare att förklara. Men man vet inte så mycket om Charon, speciellt densiteten (vilken är viktig för att kunna göra upp en modell över himlakroppars inre), detta gör den inre strukturen mer osäker.

New Horizons kommer att hjälpa med att se vilken (om någon) av dessa idéer som är korrekt. New Horizons kommer att mäta massan, densiteten och Plutos och Charons form. Den kommer också att leta efter geologiska ledtrådar om hur deras inre ser ut.

Möjligheter till en atmosfär[redigera | redigera wikitext]

Hittills har man inte upptäckt någon atmosfär runt Charon. Spektroskopiska studier visar inga klara bevis för att Charon har en atmosfär. Om den skulle ha en atmosfär, så skulle den minst vara 10 gånger tunnare än Plutos. Det är möjligt att Charon hade en atmosfär just efter att den bildats för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Men med Charons lilla massa och gravitation, så skulle vilken atmosfär som helst försvinna ut i rymden relativt fort.

Charons yta[redigera | redigera wikitext]

På Charons yta har man hittills bara funnit is. Denna is har upptäcktes genom mätningar genomförda med hjälp av rymdteleskopet Hubble. Både Pluto och Charon har andra material i ytisen; dessa material tros vara mineraler eller fasta ämnen som utgörs av komplexa organiska föreningar. Deras exakta sammansättning har dock aldrig identifierats.

Möjligt hav[redigera | redigera wikitext]

I bilder tagna av New Horizons har man funnit tecken på att Charon tidigare haft ett hav under sin yta. Tidigare var Charon betydligt varmare än nu.[8]

Upptäckt och namngivning[redigera | redigera wikitext]

Bilden som Rymdteleskopet Hubble tog 1994 av Pluto och Charon.

Charon upptäcktes den 22 juni 1978 av den amerikanske astronomen James W. Christy vid US Naval Observatory på fotografier tagna med flottans 1,5-metersreflektor. (Detta teleskop är placerat endast sex kilometer ifrån det teleskop Clyde Tombaugh använde 1930 för att upptäcka Pluto). När Christy undersökte starkt förstorade bilder av Pluto la han märke till en utbuktning på ena sidan av planeten.[2] Andra bilder visade snart att det var en måne som gjorde ett varv runt Pluto på ungefär 6 dagar, men det var inte förrän 1994 som Hubble-teleskopet slutligen tog bilder som separerade de två himlakropparna.

Charon är uppkallad efter den dystra färjkarlen med samma namn i de grekiska och romerska mytologierna, som färjade de döda över floden Styx till Plutos kungarike.

Efter upptäckten kallades den först tillfälligt S/1978 P1 eftersom den var den första (naturliga) satellit runt Pluto att upptäckas. James W. Christy föreslog namnet Charon eftersom hans fru hette Charlene.[2] IAU föreslog namnet Charon under sent 1985, vilket meddelades den 3 januari 1986.[9]

Utforskande[redigera | redigera wikitext]

New Horizons[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: New Horizons

Pluto och Charon har passerats av rymdsonden New Horizons, som sändes iväg 19 januari 2006. Den närmaste punkten innanför Charons bana nåddes den 14 juli 2015. Sonden gjorde en genomflygning av systemet, utan att gå in i omloppsbana. Under omkring 10 timmar togs bilder och samlades data från Pluto och Charon. Fotografier från de tidiga stadierna av genomflygningen har tolkats av NASA som att det kan finnas raviner och klippbildningar på Charon, vilket eventuellt kan avgöras med hjälp av ytterligare data från genomflygningen.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Planet and Satellite Names and Discoverers” (på engelska). https://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets#DwarfPlanets. Läst 4 februari 2017. 
  2. ^ [a b c] ”An interview with Jim Christy: How "defective" images revealed Pluto as a double planet” (på engelska). http://www.astronomy.com/year-of-pluto/2015/06/an-interview-with-jim-christy-how-defective-images-revealed-the-first-double-planet. Läst 4 februari 2017. 
  3. ^ Jennifer Blue (9 november 2009). ”Gazetteer of Planetary Nomenclature” (på engelska). IAU Working Group for Planetary System Nomenclature (WGPSN). http://planetarynames.wr.usgs.gov/append7.html#DwarfPlanets. Läst 6 oktober 2015. 
  4. ^ [a b c d] A. J. Steffl, M. J. Mutchler, H. A. Weaver, S. A. Stern, D. D. Durda, D. Terrell, W. J. Merline, L. A. Young, E. F. Young, M. W. Buie, J. R. Spencer. ”New Constraints on Additional Satellites of the Pluto System” (på engelska). Astronomical Journal 132 (2): sid. 614–619. http://arxiv.org/pdf/astro-ph/0512491.pdf. Läst 6 oktober 2015. 
  5. ^ [a b] M. Buie, D. Tholen, W. Grundy (2012). ”The Orbit of Charon is Circular” (på engelska). The Astronomical Journal 144: sid. 15. doi:10.1088/0004-6256/144/1/15. 
  6. ^ [a b] S. A. Stern et al (2015). ”The Pluto system: Initial results from its exploration by New Horizons” (på engelska). Science 350. doi:10.1126/science.aad1815. https://arxiv.org/abs/1510.07704. Läst 4 mars 2017. 
  7. ^ ”Classic Satellites of the Solar System” (på engelska). Observatorio ARVAL. http://www.oarval.org/ClasSaten.htm. Läst 7 oktober 2015. 
  8. ^ [a b] Kharonissa oli muinainen pinnanalainen meri - jäätyminen repi kuun pinnan, Ursa, 19 februari 2016
  9. ^ Matt Williams (21 december 2015). ”Charon: Pluto's Largest Moon” (på engelska). Universe Today. http://www.universetoday.com/41619/charon/#. Läst 28 oktober 2016. 
  10. ^ ”Nya bilder: Djupa raviner på Plutos måne”. Svenska dagbladet. 13 juli 2015. http://www.svd.se/nya-bilder-djupa-raviner-pa-plutos-mane. Läst 15 juli 2015. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]